Arbetarna till havet – en längtan

av Anna Kahn och Ingemar Härd

I södra skärgården finns ett tjugotal öar.

På ett antal av dessa – såsom Styrsö, Donsö och Vrångö är det i huvudsak bofast befolkning.

Öar som Kårholmen, Sjumansholmen, Knarrholmen och Stora Förö har en ur social synvinkel annan historia och befolkningsbakgrund. Som fritidsöar skapades de i det trettiotal som på många sätt var omvälvande, som födde depression och arbetslöshet, men även en socialdemokratisk regering, semesterlagstiftning och begreppet ”folkhem”.

Under detta decennium sammanslöt sig på olika sätt delar av Göteborgs arbetarbefolkning med målsättning att få komma till havet under sommaren – att undkomma trångboddheten och få vistas i ljus och rymd under sol och i hav – och att bryta monopolet på skärgården för den ”fina ”världen, för dem som hade gott om pengar och fritid.

Det är inte mer än ett par generationer sedan som Sveriges arbetande befolkning med obändig tro på sin egen förmåga tog flera gigantiska steg mot framtiden.

Mellan den allmänna rösträttens införande och den lagstadgade semesterreformen låg två korta men intensivt spännande decennier, när omvälvande händelser inträffade slag i slag.

Då var för arbetare och lägre medelklass skärgården och havet något att bara drömma om.

Denna bok är tillägnad de kvinnor och män ur Göteborgs arbetarklass som under djupaste depression vågade göra äventyrsresan från staden ut till den sommarskärgård som fram till dess varit förbehållen de rika stadsborna.

”Arbetarna till havet” var det träffande namnet på en av dessa föreningar, den som koloniserade Kårholmen. Den har fått ge sitt namn till boken som i lika hög grad handlar om föreningarna på Knarrholmen, Stora Förö och Sjumanholmarna.

Boken ger ett litet axplock ur den rika mängd av resultat som arbetarkollektiven då skapade och som förhoppningsvis ligger till grund för framtiden.

Knarrholmen har sin bakgrund som semesterö kopplad till Götaverkens engagemang för de anställda. Det skiljer den dessutom från de övriga öarna som beskrivs i boken genom att den tillkom genom samförstånd mellan kapital och arbete.

Stora Förö, den äldsta av bokens 4 semesteröar, har sitt ursprung i motorbåtsföreningen Delfin-MKD samt fackligt aktiva arbetare.

Sjumansholmen har sin bakgrund i SKP på 1920-talet och dess strävan efter en meningsfull sommarverksamhet. Bland eldsjälarna kan nämnas Martin Andersson, hyresgästföreningen och Kurt Reinhardt som var tysk flykting undan nazismen och som kom till Sverige 1937.

Kårholmen har också sin bakgrund inom SKP samt dess tidning Arbetartidningen (AT) som via ett upprop i tidningen välkomnande de ”handens och hjärnans arbetare med familjer som önskade sommarvistelse i havsbandet”. Även i tillkomsten av denna anläggning spelar Marin Andersson en viktig roll. Det är Kårholmens pionjärers devis ”Arbetarna till havet” som gett namn åt bokens titel.

Boken skildrar förloppet med en intensitet och en närvaro som söker sin like bland den tidens stora reportagemästare, men med ett språk och en berättarglädje som alldeles avgjort hör hemma i 90-talet.

Förutom en kärleksfull skildring av människorna och föreningslivet på södra skärgårdens semesteranläggningar innehåller boken dessutom en utomordentlig beskrivning av hur detta område har vuxit fram sedan senaste istiden. Från kala skär via tillfälliga boplatser för den fiskande befolkningen på landbacken till att södra skärgården blir föremål för fast befolkning.

Nils Erik Samuelsson