Arbetarrörelsens Minnesbibliotek i Göteborg

Thage G. Peterson; Resan till Mars

Min presentation av Thages Memoarbok begränsar sig till hans liv innan han blev en offentlig person i svensk politik.

Titeln på Thages memoarbok kan ha verkat förbryllande när den gavs ut 1999, men idag är det kanske inte en utopi med tanke på de kommande rymdfärderna.

För Thage däremot var det inte tanken på att delta i en rymdresa som föresvävade honom.  Det var i stället tankar om att det nog vore bättre att vara bosatt på Mars än att vara ladugårdsdräng hemma i Berg.

Thage var född 1933 och fick tidigt bidra till familjens försörjning som dräng i 

Hans far var kyrkvaktmästare i Bergs Kyrka och samtidigt som Thage arbetade som lantarbetare fick han hjälpa fadern med att sköta värmepannan i kyrkan hemma i Berg.

Samtidigt ville Thage studera vidare efter folkskolan och Folkhögskola var en möjlighet för underklassens ”begåvningsreserv” att kompensera för den bristande utbildningen som samhället erbjöd. Helst hade han velat komma till Brunnsvik men han ansågs för att bli antagen. stället blev han antagen till Glimslövs Folkhögskolas Vinterkurs söder om Växjö. Kravet var dock att man skulle ha med egna sängkläder I Thages hem saknades både extra täcke och medel att köpa för. Tack vare ett lån från en granne och en gårdfarihandlare kunde problemet lösas och Thage åkte till Glimslöv som hans första steg på väg mot samhällsengagemang

Han sökte som elev till Viskadalens Folkhögskola men skrev i sin ansökan 1952 men skrev i sin ansökan att han inte hade möjlighet att betala terminsavgiften utan bad om uppskov. Den dåvarande Rektorn Björn Sterner löste problemet genom att Thage som hjälpt sin pappa med  uppvärmningen i sin hemkyrka blev vikarie för Olle som pannskötare. Viskadalen. För Thage blev året på Viskadalen ett år som betoningen av rättvisa och lika värde.  1988 vid skolans 60-års jubileum tog Thage upp dessa värden som präglat honom.

Efter ” lumpen” som malaj åkte Thage hem och började söka anställning på olika kommunalkontor efter folkhögskoletiden. Hans första jobb blev på kontoret i Nottebäck där han förutom att skriva hälsovårdsnämndens protokoll också betala ut skottpengar för råkben och rävöron. Nästa steg i hans yrkeskarriär blev jobbet som kommunalkamrer i Ärla i nuvarande Eskilstuna. Här fick han i uppdrag att skälla ut dåvarande partisekreteraren Sven Aspling för införandet av sockerskatten för att finansiera 1958 års försvarsuppgörelse

Hans politiska skolning började i hemmet och när han var 12 år gick han med i SSU och vid 28 års ålder blev han invald i organisationens VU och kom att ingå i partiets jordbruksutredning efter brytningen med Bondeförbundet 1957.

1958 fick Thage anställning i Folket-hus-rörelsen  för att bygga upp organisationens ekonomi och revisionsverksamhet. Det som talade för hans favör var att han förutom att han var smålänning även var socialdemokrat och nykterist. Den fösta bostaden i Stockholm var ett rum hos en greve på Strandvägen Dock blev han vräkt när greven upptäckte att hans hade Socialdemokratiska tidningar.  Thage fick genom HSB i Nacka en liten lägenhet med litet rum och kokskåp och kom sedan att bli kommunen trogen. Arbetet inom folketshus-rörelsen innebar att hjälpa till med att stötta olika folkets-hus-föreningar med sanering av deras ekonomi.

1967 blev han Vd för folketshusrörelsens riksorganisation (FHR) och fick i uppdrag att rädda organisationens framtida ekonomi och inriktning. Det svåraste var att få LO med på finansieringen. Som ett led i utvecklingen av verksamheten startades ”Bio Kontrast” för att lansera kvalitetsfilm i föreningarna samt organisering av dans som en fritidsaktivitet

1970 väljs Thage in i Riksdagen och hade därmed nått det mål som hans lärare på Viskadalen Erland Jonsson satt upp som finaste man kan bli ”vald av folket att få förtroende – inget går upp mot det”

1971 blir Thage utsedd till statssekreterare i Palmes statsrådsberedning. Därmed tråder Thage fram i det politiska rampljuset och han blir från och med nu en offentlig person.

För Arbetarrörelsens Minnesbiblioteket Nils Erik Samuelsson   260501

Ulla Lindström: Och regeringen satt kvar

Ulla Lindströms första del av sin” politiska” dagbok om regeringsåren på1950-talet betecknades som en pionjärinsats som inte skrev sina minnen för ”mossiga historiker” utan för sin samtid. Med ett mått av öppenhet vill hon ge oss insyn i några av de beslutsprocesser som styr våra öden. Trots kritik ansåg hon att regeringen inte kan förbli ett fridlyst för den insyn som medborgarna har rätt att kräva i ledningen av samhälle och näringsliv.

I andra delen av hennes politiska dagbok ger hon frimodigt oss närbilder av 1960-talets händelser. Nyckelordet i memoarernas andra del är närheten.

Hon strävar inte bara efter information och kommunikation för att minska avstånden mellan styrande och styrda.

Med närhet menar Ulla Lindström något mera. Hon letar efter nya uttrycksmedel, som kan nå fram till 1970-talets människor så att samhällsförändringen inte spårar ut i förändring som ingen längre kan hejda.

Det går att lyfta upp de ofta banala valförkunnelserna till en nivå där de kan uppfattas som avgörande händelser i människors liv vilket Tage Erlander har visat.

Hon skildrar politiska händelseförlopp så osminkat att det inte kan undvikas att de agerandes mänskliga brister ibland framträder bjärtare än vad som är brukligt i den mer nertonade memoargenren. Men det finns en stark underström av förståelse av kollegor och ömsintheten i porträtten av kollegor, ja även av några av oppositionens män som fint balanserar kritiken.

Hennes memoarer är pedagogiskt upplagda.

De består av 2 delar.

Varje år inleds med en kort sammanfattning av de viktigaste händelserna under året både i Sverige och internationellt

Sedan kommer mer utförliga faktatexter varvade med hennes personliga dagboksanteckningar som gör att det för läsaren är lätt att följa hennes arbete i riksdagen och i samhället

Den viktigaste uppgiften i hennes riksdagsarbete var under 1960-talet var att få till stånd en svensk biståndspolitik som skulle innehålla ett 1%- mål. Efter samtal med Tage Erlander kommer de överens om att Ulla lämnar regeringen under våren 1967 i samband med statsverkspropositionen och att målet om 1% i bistånd skall nås 1974.

Ursprungligen publicerat i juli 2017

SSU 100, 1917 – 2017.

SSU 100 år. SSU:s förbundssekreterare Andrea Törnestam inför 100-årsfirandet: ”SSU:arna 1917 fick inte gå ut i valrörelse, för vi hade inte allmän och lika rösträtt och detta bidrar med mycket energi till oss idag. SSU har de senaste åren gett ut egen nål inför Första maj men i år är det en nål för hela jubileumsåret, med en blinkning till den officiella Första Maj-nålen, eftersom ´sosseros-formen´ med skimrande guldkant är lånad därifrån. SSU bildades 27–28 oktober 1917 i Stockholm. Hela 2017 kommer att präglas av firandet och en stor jubileumsfest äger rum vid SSU-kongressen i Älvsjö den 13 augusti och en jubileumsbok har också tagits fram.”

PLACERING I BIBLIOTEKET: SSU tavlan.

Ursprungligen publicerat i maj 2017.

Elit ny tid

Märket tilldelades duktiga tidningsförsäljare. (S.R.490)

• 1892 grundades tidningen Ny Tid i Göteborg av Fredrik Sterky.
• 1963 övertog Ny Tid tidningen Kuriren i Uddevalla som ett försök att förbättra ekonomin och hette därefter Ny Tid med Kuriren.
• 1963 i december upphörde den dagliga utgivningen, och detta datum anses allmänt vara slutet för tidningen. Sedan starten hade tidningen kommit ut med 21 644 nummer.
• 1964 började Ny Tid ges ut som veckotidning med begränsat sidantal.
• 1966 ersattes tidningen av Arbetet Väst.
• ‘2006 började Ny Tid åter ges ut som veckotidning i samarbete med den socialdemokratiska tidskriften Aktuellt i Politiken. Chefredaktör är Johan Flanke och i november görs ett namnbyte till Ny Tid Göteborgsområdet.
• 2017 läggs Ny Tid ner och ersätts av Aktuellt i Politiken.

PLACERING I BIBLIOTEKET: ABF tavlan.

Sven Andersson –  På Per Albins tid

Memoarer kan vara av minst två slag.

De kan vara faktamässigt korrekta men utan någon större inblick i författarens liv och det samhälle som finns runt om dennes verksamhet

Den motsatta typen av memoarer ger läsaren en god insyn det liv som författaren lever och som beskriver den samhälleliga miljö som format författarens värdegrund

Boken omfattar tiden fram till Svens inträde i regeringen1949.

Sven Andersson växte upp på Vegagatan i stadsdelen Olivedal. Hans föräldrar var som så många andra inflyttade till Göteborg för att få ett drägligare liv än det som deras föräldrar hade. Modern kom från ett torp på Orust och fadern från ett torp under Livered i Västergötland.

Svens familj bestod av 9 personer som bodde i en enrumslägenhet. Fadern som var byggnadsarbetare var periodvis arbetslös på grund av lågkonjunktur och arbetskonflikter men tack vare föräldrarnas släktingar på landsbygden kunde familjen få livsmedel. Sven berättar om de ”brödkravaller” som inträffade 1917 som en följd av den utbredda fattigdomen inom arbetarklassen

Svens politiska intresse väcktes genom att han fick tillgång till litteratur dels genom en kamrat som jobbade i ett bokbinderi där även samhällsinriktad litteratur trycktes, samt att i antikvariat kunna köpa politisk litteratur. Han blev medlem i bokbinderiarbetareförbundet och uppmuntrades att studera genom kontakt med en facklig och politisk kamrat på tryckeriet.

1929 började Sven som byggnadsarbetare som var bättre betalt men var svårt att kombinera med det alltmer aktiva arbetet inom rörelsen.

1932 blev han erbjuden tjänsten som instruktör av ABF:s ordförande Ernst Jungen. ABF startade studieverksamhet bland arbetslösa som gjorde att lokalerna även kunde användas dagtid och han kunde kombinera sitt arbete med att leda studiecirklar eller hålla föredrag inom rörelsen

 Sven kom att ändra sin inställning till den svenska försvarsfrågan på grund av nazismens framfart mot den tyska arbetarrörelsen efter Hitlers makttillträde.1934 blev han invald i SSU:s förbundsstyrelse

. Sven skildrar ingående den konflikt som under första delen 1930-talet fanns inom partiet mellan kommunstyrelsen och delar av den fackliga rörelsen och som slutar med att Albin Ström som varit kritisk mot partiledningen utesluts, I boken skriver Sven att anklagelseskriften mot Albin Ström ”verkar mager och tunn”

1934 blev Sven anställd på Arbetarekommunen som ombudsman.

1942 medan Sven låg i beredskap blev han invald i Riksdagen Det innebar att hans hustru Rosa fick ta ett stort ansvar för familjen, men hon stöttade honom i hans beslut. Sven kom att engagera sig i ersättningsreglerna för de inkallades familjer samt skillnaden i hur personer med kommunistiska åsikter och de med nazistiska åsikter behandlades av de polisiära myndigheterna.

Vid krigsslutet kom Sven att delta i det så kallade ”Arbetarrörelsens Efterkrigsprogram” som ledde till att ”borgfreden” med oppositionen bröts och Sven åkte ur riksdagen men genom att partiet bildade egen regering och tjänsten som partisekreterare blev vakant blev Sven utsedd till partisekreterare. Mot näringslivets kampanj ”PHM” mot partiets Efterkrigsprogram formulerades ”Folkets väl går före storfinansens”

Sven beskriver utförligt de överväganden som skedde inom partledningen i samband med valet av Tage Erlander som Per Albins efterträdare1946 samt de motsättningar som fanns inom regeringen om synen på socialpolitiken.

En annan verksamhet som Sven skildrar är utvecklingen av Folket i Bild och inrättandet bokombud som spred kultur på arbetsplatser genom att sälja böcker av kända svenska författare.

Valet 1948 innebar en seger för regeringen med 46–47 % av rösterna. Efter valframgången kom Sven att ingå i regeringen som konsultativt statsråd med försvarsfrågor. Regeringsarbetet kom att vara i 30 år

Nils Erik Samuelsson, Arbetarrörelsens Minnesbibliotek 2025-11-19