Månadens märke augusti 2020

Eskilstunamärket!

Internationalen Frihet Jämlikhet Broderskap, S.G. Fahlström gravör, Eskilstuna. Socialdemokraternas allra första partimärke, det så kallade ”Eskilstuna-märket”. I en annons i tidningen Fram 1908 nr 8 står att läsa följande text: (S.R.17 och S.R.165)

Ett emblem för Socialdemokrater, har graverats av vår partivän S.G. Fahlström i Eskilstuna. Det är en sköld å vilken överst står ”Internationalen” och där under devisen ”Frihet, Jämlikhet, Broderskap”. Den kan lämpligen bäras antingen på rockuppslaget, i kravatten eller urkedjan. Priset är blott 50 öre; om minst 10 stycken rekvireras erhålles 20 % i rabatt. Rekvisitionerna ställas till gravören S.G. Fahlström Eskilstuna. Med detta emblems tillkomst ha vi fått det av många så åtrådda igen känningstecken partivänner emellan. Härmed är också en fråga, som varit föremål för ivrigt motionerande till förbunds- och partikongresser, löst på ett synnerligen tillfredsställande sätt.

Det allra första partimärkets utgivande förefaller utgivet på eget initiativ av partivännen och gravören S.G Fahlström i Eskilstuna. Detta skedde uppenbarligen på hans eget initiativ och utan att han veterligen skulle haft något egentligt uppdrag av de ansvariga partiinstanserna. På märket står inte partinamnet Socialdemokraterna och märket såldes av upphovsmannen Fahlström själv. Impulsen till det Socialdemokratiska ”partiemblemet” kan förmodas ha kommit från en motion som ställdes av Karlskoga arbetarekommun på SAP:s partikongress våren 1908. I denna föreslogs att kongressen skulle fatta beslut om ibruktagande av ett märke (emblem) som partimedlemmarna skulle kunna bära på rockslaget, kravatten eller urkedjan. Partistyrelsen hade då satt sig på tvären med motiveringen att det torde vara högst tvivelaktigt, att bärande av ett partimedlemsmärke skall kunna vara agitatoriskt.

Partistyrelsen föreslog därför att motionen inte skulle föranleda någon åtgärd och fick partikongressen med sig. Några uppgifter om vilken inställning SAP:s partikongress intog till Fahlströms socialdemokratiska ”partimärke” föreligger inte. Inget tyder dock på att hans initiativ skulle ha mottagits såsom oönskat. Även om partiledningen inte hade någon andel i partimärkets tillkomst så motarbetade den veterligen inte heller lanseringen av märket. Inte heller har några närmare uppgifter om hur utbrett och långvarigt bruket av detta emblem blev kunnat påträffas. Troligen har detta partimärke aldrig fått någon större vare sig politisk eller emblematisk betydelse.

Källor:

  • Arbetarrörelsens Förstamajföreningens samlarrapporter nr 17 och 165.
  • Skriften: Partisymboler som politisk kommunikation. Politiska symboler och partemblem i Norden av Lars Westerlund

Källorna finns på Arbetarrörelsens Minnesbibliotek i Göteborg.

PLACERING I BIBLIOTEKET: SAP-tavlan.

Publicerat i Månadens märke | Lämna en kommentar

Månadens märke juli 2020

Metall avd 102 1902-2002 (texten står på baksidan av märket) Avdelning 102 i Lindesberg firade 100 år och gav ut dessa två märken som kallas för Bergsmansmärket. Silvermärkets upplaga var 102 stycken och det förgyllda silvermärket finns endast i 12 exemplar.

Symbolerna på märket betyder.

  • Ring = Guld.
  • Ring med kors = Silver.
  • Ring med pil = Järn.
  • Facklan = Tjärbloss vid gruvdrift och symbol för upplysning och bildning.
  • Släggan = Symbol för arbete och mannakraft.

PLACERING I BIBLIOTEKET: IF Metall tavlan.

Publicerat i Månadens märke | Lämna en kommentar

Månadens bok juni 2020

TITEL: En bok om Ny Tid

FÖRFATTARE: Kuno Beckholmen, Malte Larsson och Clarence Johansson

UTGIVEN: 1998

TRYCKERI: Göteborgs arbetarekommun

PLACERING I BIBLIOTEKET: Göteborgshyllan

Är man intresserad av massmedier av idag är denna bok oerhört intressant att läsa. Det är oerhört intressant att jämföra nutiden med hur massmediearbetet tedde sig från slutet av 1800-talet fram till 1960-talet i Göteborg. Otroligt många nya tankar om läget idag med medieplattformar, politisk journalistik med mera dyker upp när man läser denna bok. Inte minst kan man lära sig en del av historien. När Ny Tid startades var målsättningen att övertyga läsarna om en politisk åskådning, att göra affärer och tjäna pengar kom i andra hand.

Varför det blivit som det blivit är också intressant att fundera över. Boken är författarens skildring av vad som hände är nog ganska objektiv, men som alltid är det utifrån en människas utgångpunkt, andra som var med kanske inte skulle ha hållit med. Dåligt ledarskap från vissa chefsbefattningar under vissa tider kan ha påverkat katastrofen – Ny Tids nedläggning 1963. Eller var loppet kört ändå? I Norge överlevde A-pressen och heter numera Amedia, den näst största mediekoncernen i landet. I Sverige gick A-pressen i konkurs 1992. Vad blev ödena så olika?

Flera olika delar av Göteborgs historia skildras också i boken. Intressant att notera att det en gång i tiden fanns spårvagnar som körde gods. Boken berättar också historien om arbetarrörelsens liv på Järntorget och även en del historia om Haga kommer med på ett hörn. Även storpolitiska händelser kommer in någon gång. Hösten 1916 fick tidningens huvudredaktör A.C. Lindblad avgå som huvudredaktör då han var tyskvän under första världskriget. Han hade en gång i tiden varit gesäll i Tyskland och fått där fått sin socialistiska fostran. Idag kan man fråga sig vilken imperialism – tysk, fransk eller engelsk som var sämst i detta krig. Men då låg sympatierna i svensk arbetarrörelse mest åt det engelska hållet.

Tuff ekonomisk start

Ny Tid startade i mars 1892 och dess förste redaktör var Fredrik Sterky, senare LO:s förste ordförande 1898. Sterky kom från överklassen och han satsade själv pengar i tidningen när kassan blev tom då och då under tidningsverksamhetens gång. På olika sätt under tidningens första tid togs lån från partiledningen i Stockholm, men även från privata bryggerier. Det var i början, före storstrejken 1909, som det krävdes offervilja att hålla igång tidningen. Sedan kom några goda årtionden och därefter var det LO centralt som täckte förlusterna. När LO inte ville betala längre var loppet kört.

Det finns också historier om praktiska problem, 1904 köpte man en ny tidningspress. Till en början var det inga allvarligare inkörningsproblem. Men efter hand blev trycket sämre och sämre. Det tog tid att förstå vad problemet var – pressen stod helt enkelt och frös. Inte undra på det då den stod i ett ouppvärmt torftigt brädskjul på Folkets Hus gård. Skjulet var dessutom nedgrävt i kall lera. Inte undra på att pressen fungerade dåligt. Nåväl, problemet kunde lösas med inköp av fotogenkaminer och även en kokskamin fick man starta att elda extra klockan två på nätterna.

GP – en tuff konkurrent

Tidningsutgivningen i Göteborg under 1900-talet är ett intressant ämne som denna bok ger mycket att fundera kring. I början av 1900-talet fanns det två morgontidningar, varav Göteborgs-Posten (GP) var en, och fem aftontidningar (kvällstidningar), bland annat Ny Tid, Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) och Göteborgs-Tidningen (GT). Fram till 1930-talet dominerade GHT i Göteborg, sedan tog GP över. Ny Tid distanserades givetvis också. 1930 hade GP 31000 i upplaga och Ny Tid 16000. I slutet av decenniet, 1939, hade GP 123000 i upplaga och Ny Tid 23000.

Harry Hjörne insåg när han blev chef för GP 1926 att distributionen var en nyckelfråga. Samtidigt började Sveriges bussnät att byggas ut under 1930-talet. Före det kunde en tidning bara komma som längst österut till Herrljunga på en dag.

Var man morgontidning som GP, nådde man med de bättre allmänna kommunikationerna under dagens lopp ut över västra Sverige med tidningen. Ny Tid undersökte möjligheterna men tvekade att gå över till att bli morgontidning. GP drev ner prenumerantpriserna under 1940-talet och gjorde det omöjligt för de andra Göteborgstidningarna att ta ut priser på samma nivå som tidningarna tog ut i andra städer. GP kopplade helt enkelt ett grepp om marknaden och hade en billigare distribution per exemplar. Då kunde de pressa de andra ekonomiskt.

GHT klarade sig länge som andratidning, men drabbades av den så kallade upplagespiralen. Tidningen fick på grund av en mindre upplaga inte in lika många annonser som GP och som konsekvens fick GHT färre prenumeranter då läsarna ville läsa en mer innehållsrik tidning.

Tidningen gick i konkurs i september 1973 och lades ned som dagstidning. Den levde sedan kvar som veckotidning med ny ägare och ett kortvarigt återupplivningsförsök gjordes 1984-1985. Men ekonomiskt var det kört att tränga sig in på Göteborgsmarknaden. Ny Tid hade som alla andra socialdemokratiska tidningar än svårare att få in annonser, men vissa lyckosamma satsningar tycks ändå ha gjort.

Ny Tid hamnar i skuggan

Ny Tid startade som nämnts ovan i mars 1892. Men utgivningstakten ändrades några gånger genom åren. I oktober 1899 startades sexdagarsutgivning måndag till och med lördag. Söndagsnummer gavs under perioder på 1920-, 1930- och 1950-talen. Under ungefär tjugo år fram till mitten av 1930-talet var Ny Tid ekonomiskt lönsam. I slutet av 1920-talet var tidningen den mest lönsamma bland landets samtliga socialdemokratiska tidningar. Men tio år senare var det tvärtom. Sedan fortsatte underskotten i driften bara att öka fram till nedläggningen 1963.

Den stora frågan under mellankrigstiden var om Ny Tid skulle gå över till att bli morgontidning från att vara eftermiddagstidning. Då skulle tidningen bättre kunna konkurrera i landsorten genom att den nådde ut samma dag i ett större geografiskt område.

Steget att börja med morgonutgivning togs den 1 mars 1936, men det ledde till att kostnaderna steg rejält samtidigt som intäkterna inte ökade. Man tog detta steg för sent, konkurrensen på morgontidningsmarknaden i Göteborg hade förändrats – GP:s försprång var då alltför stort för att det skulle kunna bli en tävling på någorlunda lika villkor. GP:s stora upplageökning hade börjat och de hade redan erövrat en stor del av den prenumerantreserv bland arbetarhushållen som Ny Tid hoppats på att fånga in.

De mycket stora belopp, som främst centrala men även lokala arbetarrörelseorganisationer i slutet av 1930-talet placerade i Ny Tid, kunde inte användas för att gå på offensiven. De medlen blev istället nödvändiga för att tidningen över huvud taget skulle kunna fortsätta med utgivningen.

I backspegeln kan konstateras att när Ny Tid gick med vinst på 1920-talet skulle man ha prioriterat annorlunda – och satsat på att bli morgontidning mycket tidigare än man gjorde. Tidningen blev nog en fet katt som köpte en ny tidningspress, betalade av så man blev skuldfria samt till och med gav organisationerna utdelning på deras aktier. Det sistnämnda skulle man ha låtit bli för att trygga tidningen överlevnad till allas gagn. Att göra förändringar när det gick bra kändes inte motiverat. GHT missade också morgontidningsmarknaden, så Ny Tid var inte ensamma om att vara sena.

Tidningen innehåll och de lokala partistriderna

Harry Hjörne tog över GP som huvudredaktör och förändrade tidningen drastiskt. Han såg till att satsningar gjordes på sport och familjenyheter samt kriminalreportage och olyckor.

Samtidigt i Ny Tid var sporten inte lika välkommen bland alla ägarorganisationer. De politiskt och fackligt aktiva stämmoombuden ville ha just mera fackligt och politiskt material på bekostnad av till exempel idrottens utrymme. Frågan är dock hur representativa stämmoombuden var för arbetarna i allmänhet angående nyhetsämnen? Det fanns stort intresse för fotbollsnyheter. Många hängde utanför Ny Tids redaktion under mellankrigstiden för att höra fotbollsresultaten vid bortamatcher. Hade Ny Tid satsat på en sportbilaga tidigt hade man kanske kunnat bli ledande tidning i Göteborg?

För att kunna fortsätta med politisk fostran långsiktigt hade det varit klokt att satsa på ”folkliga” ämnen – då hade man kunnat nå ut med det politiska budskapet under så många fler årtionden framåt.

Striderna i Göteborgs arbetarrörelse runt Albin Ström under slutet av 1920-talet och 1930-talet beskrivs också i boken – med sympati för Ströms motståndare. Ny Tids verksamhet hämmades av den lokala partistriden som pågick fram till 1934. Tidningen stod på Ströms motståndares sida medan GP inte var engagerad i dessa strider. Det gjorde att Ströms anhängare säkerligen bojkottade Ny Tid och läste GP istället. Arbetarrörelsen stod alltså inte enig bakom Ny Tid. Om inte denna strid hade varit – hade då Ny tid kunnat etablera sig i en starkare position på tidningsmarknaden före det att GP fick en dominerande position?

Från 1946 till 1950 ökade Ny Tids upplaga från 25 000 exemplar till 42 000 och hushållstäckningen i Göteborg gick upp några procent till 16 %. Genom att Göteborgs stad växte rekordartat kunde även Ny Tid expandera. Men driftunderskotten ökade. Den viktigaste anledningen till det var att göteborgstidningarnas priser på annonser och prenumerationer var förhållandevis låga mot tidningarna i övriga landet. Det berodde på den prispolitik som GP drev. GP:s ställning blev under 1940-talet så stark att det tidningsföretaget i praktiken kunde bestämma den lokala prisnivån.

Annonserna gick successivt till den stora tidningen och GP blev en alltmer annonsfinansierad tidning. Den var faktiskt känd i regionen för att ha väldigt mycket annonser i förhållande till exempelvis DN och SvD.

Relationerna i A-pressen

Ny Tid skulle inte konkurrera med A-presstidningarna Skaraborgaren och Västgöta-Demokraten. I just Skaraborgs län fanns det vid denna tid enbart tidningar som kom ut två-tre gånger i veckan. GP satsade hårt där. Men Ny Tid skulle inte gå in på Skaraborgarens område. Denna tidning lade dock ned 1960. Men då var det i princip för sent för Ny Tid. Den 25 mars 1963 tog Ny Tid över den socialdemokratiska tidningen Kuriren i Uddevalla för att försöka bättra på ekonomin.

Det är lätt att vara efterklok – men kunde man inte från Ny Tids sida ha gjort speciella editioner för Halland, Bohuslän, Södra Älvsborg, Norra Älvsborg och Skaraborg? Lite krångligt kanske vid denna tid, inte minst distributionsmässigt, men då hade man nog kunnat bevara en västsvensk A-presstidning in i våra dagar.

Ny Tid blev beroende av LO:s ekonomiska stöd från 1937 och framåt. Sedan blev LO:s ekonomiska engagemang i A-presstidningarna allt viktigare och viktigare – hösten 1959 var samtliga fyra A-presstidningar i Västsverige beroende av LO:s pengar för fortsatt utgivning.

Situationen för Ny Tid hade ytterligare försämrats till följd av de tilltagande ekonomiska bekymren efter det att LO 1956 köpte Aftonbladet och Stockholms-Tidningen (ST). Den sistnämnda tidningen vållade SAP och LO stora problem.

Den akuta orsaken till Ny Tids nedläggning vid årsskiftet 1963-1964 var helt enkelt att LO:s tidningsfond inte räckte till att subventionera både ST och Ny Tid. ST prioriterades då – i dagens perspektiv helt vansinnigt – ST lades ändå ned 1966. Ny Tids förluster var avsevärt mindre, om än stora i förhållande till de övriga socialdemokratiska landsortstidningarna.

Men den mer långsiktiga anledningen till Ny Tids nedläggning kan trots allt härledas tillbaka till 1920-talet. Tidningen var konkursfärdig redan i slutet av 1930-talet och hade sannolikt försvunnit från marknaden (eller tingats att radikalt ändra sina utgivningsförhållanden) tidigare om inte upplageutvecklingen i slutet av 1940-talet plötsligt tagit fart. Denna upplageökning tände ett hopp. Men när den positiva upplageutvecklingen bröts, när GP hade ett sådant grepp om tidningsmarknaden lokalt och när ST började kräva allt större subventioner av LO – då ansåg man att det inte längre fanns några utsikter för Ny Tid att bryta den negativa ekonomiska utvecklingen. LO såg till att man slog vantarna i bordet.

Den 31 december 1963 upphörde den dagliga utgivningen av Ny Tid, och detta datum anses allmänt vara slutet för tidningen även om namnet sedan har levt vidare i olika tidningsformer. Men genom att Ny Tid försvann blev Göteborgs tidningsvärld så mycket fattigare på innehåll.

Ny Tids hus vid Järntorget finns kvar som ett minne av tidningen. Man flyttade in där Valborgsmässoafton 1959. Huset tog tre år att bygga och planeringen av det sträckte sig än längre tillbaka i tiden. Tack vare det nya huset levde kanske tidningen några år på övertid. LO i Stockholm ville nog inte lägga ned en tidning som precis flyttat in i ett nytt tidningshus.

”GP-filtret” som till slut också gick på pumpen

Men så kommer den stora funderingen utifrån boken – med Ny Tid och GHT borta tog ”GP-filtret” över media i Göteborg under den tid papperstidningarna dominerade lokala nyheter i Sveriges land. Det kan till exempel ha spelat roll när de borgerliga bildade Samling 66, ivrigt påhejade av GP, och vann kommunalvalet 1966. Göteborg var sedan borgerligt styrt fram till 1976 och återigen 1979-1982. Inför valet 1998 skrev GP mycket om Eva Flyborg (FP) och mycket riktigt blev hon personinkryssad (den första i Sverige) i valet 1998.

När man har facit är det intressant att i boken om Ny Tid läsa om GP:s konkurrenspolitik på 1940-talet och framåt i relation till vad som blev resultatet 2016. Moderbolaget Stampen, som GP tillhörde, ansökte om företagsrekonstruktion i tingsrätten 23 maj 2016. Bakgrunden till den kollapsade ekonomin var satsningen i början av 2000-talet när Stampenkoncernen köpte upp mängder av tidningar, och även andra företag, med lånade pengar. Bland annat kunde Centerpartiet år 2005 skratta gott på vägen till banken när de sålde Centertidningar för 1,8 miljarder kronor till Stampen, Mittmedia samt tidningarna NLT och VLT. Papperstidningen var redan vid denna tid prognosticerad som gårdagens bransch. Troligen betalade Stampen med kompanjoner minst 600-800 miljoner kronor för mycket. Men Centerpartiet gjorde en god affär och är idag Sveriges, och säkert ett av världens, rikaste parti. För Stampen blev affären startskottet för deras problem. 2006 köpte Stampen VLT, alltså tidningen i Västmanland och 2008 köpte de Mitt i-koncernen med 31 gratistidningar i Stockholm. Därtill köptes en mängd internetbaserade medier. Det var onödigt dyra och riskfyllda köp och för det tog stora lån. Finanskrisen 2008 med minskade annonsintäkter som följd och digitaliseringens konsekvenser slog hårt mot många mediehus. Men Stampen stod sämst till ekonomiskt. Sedan kom tryckerimomsdomen några år senare. Efter en dom i Högsta Domstolen blev tryckerier, bland annat Stampen, skyldiga att återbetala moms till sina kunder. Tryckerierna hade i flera år tagit ut för mycket moms av sina kunder. Stampen hade dock redan spenderat en stor del av dessa momspengar – nästan en halv miljard kronor.

Tingsrätten godkände i slutet av augusti 2016 en ackordsuppgörelse som innebar att Stampen bara behövde betala 25 procent av sina skulder. Det innebar bland annat att Stampen bara behövde betala 25 procent av sin skuld på cirka 500 miljoner kronor till Skatteverket. Totalt hade Stampen skulder på långt över en miljard till olika fordringsägare, förutom Skatteverket ett antal banker (Handelsbanken, SEB, Nordea), men också andra mediebolag. Skattebetalarnas fick till slut betala 728 miljoner kronor, fördelat på 581 miljoner i efterskänkt moms och 147 miljoner i statlig lönegaranti, det sistnämnda en utgift som Stampen inte behövde betala tillbaka till skattebetalarna. Med detta spenderande kunde Stampen återstarta – och bedriva borgerlig debatt.

Skattebetalare och bankkunder fick alltså ta smällen av Stampens dåliga affärer. Familjen Hjörne klarar sig dock alltid – 2016 hade Peter Hjörne en inkomst på 10,5 miljoner kronor. Vad gäller GP:s ledarsidas politiska utveckling så gick man 2015 högerut från en socialliberal till en liberalkonservativ politisk linje.

Framtiden i förhållande till det som var

Att papperstidningarna har haft sina bästa dagar är alla överens om – idag är de istället medieplattformar med en hemsida med bland annat kortfilmer med aktuella nyheter. Men annons- och reklamintäkter finns det inte samma utrymme för som i en tjock papperstidning.

Under Ny Tids utgivningstid fanns det en offervilja bland rörelsens organisationer och medlemmar att betala för att kunna ge ut en tidning som språkrör för de politiska idéerna. Den offervilligheten finns nog inte alls idag någonstans i de politiska partierna, utom i en del politiska sekter på ytterkanterna.

Som sagt: Denna bok ger perspektiv på mediefrågor och man får mycket att fundera på.

Jan Å Johansson

Publicerat i Månadens bok | Lämna en kommentar

Månadens märke juni 2020

Verdandiarbetarnas nykterhetsförbund
arbetarnas socialpolitiska organisation

Nykterhets-Orden Verdandi, NOV, konstituerades i Stockholm den 3 februari 1896 av logen S:t Göran, som hade blivit utstött ur Godtemplarorden, IOGT. Skälet till att logen blivit utesluten var att man vägrade godta beslutet från Verkställande Rådet att från logens medlemsbok avföra den intagna medlemmen, sockerbruksarbetare J. E. Pettersson, eftersom han på ritualens fråga om han tror på en allsmäktig Gud svarat nej, utan att dock förneka tillvaron av en sådan Gud. Man kan gott säga att det var på grund av sockerbruks­arbetare Petterssons agerande som Sverige fick NOV. Den nya organisationen kom att ha sin främsta rekryteringsbas i arbetarklassen och den kom således att också gå under benämningen ”Arbetarnas nykterhetsförbund” och blev en del av arbetarrörelsen.

Ett Nyktert Sverige. I början på 1900-talet gavs det ut ett hundratal demonstrations- och propagandamärken till förbudsomröstningen 1922. Ingen dokumentation finns om detta märke, troligen var Nykterhets Orden Verdandi (N.O.V.) en av organisationerna som stod bakom utgivandet av märket. Ordet orden i namnet försvann på 1930-talet och ersattes av ordet ”organisation” N.O.V. som då stod för Nykterhetsorganisationen Verdandi – i vanligt tal användes bara ordet Verdandi.

NOV:s fackla i silverfärg, Verdandi startade 1939 en kampanj för medlems- och prenumerationsvärvning och utdelade en fackelnål till de Verdandister som uppnådde målet. Medlemstidningen Verdandisten har utkommit sedan 1897 och utkommer idag med fyra nummer per år.

Verdandi gemenskap solidaritet: medlemsmärket som utkom på 1970-talet.

Sedan 1973 kan även sympatisörer som inte är helnykterister bli medlemmar i Verdandi och 1989 gjordes en namnändring till Verdandi – arbetarnas socialpolitiska organisation. Verdandi är idag en partipolitiskt obunden organisation, men är inte opolitisk. För att uppnå social rättvisa är det viktigt att landet styrs av en regering som för en politik för rättvisa, jämlikhet och minskade klassklyftor.

Verdandi. Ny logga, märket utgavs 2005.

Källor:

  • Arbetarrörelsens Förstamajförenings samlarrapporter 43, 209, 296 och 651.
  • Verdandis hemsida.
  • Sture Lövgren Umeå.
  • Under röda fanor, tredje boken av Olavi Laurila.

PLACERING I BIBLIOTEKET: SSU-tavlan.

Publicerat i Månadens märke | Lämna en kommentar

Månadens märke maj 2020

Axel Danielsson (1863 – 1899), socialdemokratisk politiker, agitator, journalist och grundare av tidningen Arbetet i Malmö.

Socialdemokraternas Första majmärke 1900, Axel Danielson och Fredrik Sterky. 1934 och 1963 Axel Danielsson.

Axel Danielsson föddes i Stavnäs i Värmland, kom från ett fattigt hem och med ekonomiskt stöd från socknen kunde han avlägga examen i Falun 1881 och inskrevs samma år vid Uppsala universitet. Hans ekonomiska situation tvingade honom dock att avbryta studierna innan någon examen tagits. Danielsson försökte närmast försörja sig som författare i Stockholm och lämnade ett stort antal bidrag till Budkaveln, Dagens nyheter, Söndagsnisse, Kasper med flera, vilket inte visade sig ekonomiskt framkomligt. Han råkade i misär och svalt i flera dagar i följd. På egen hand studerade han Marx, vars verk han kommit i kontakt med genom självstudier. Han blev personligen bekant med August Palm och hösten 1885 fick han anställning vid den nystartade tidningen Social-Demokraten. Redan den 4 december hade han som 22 åring sitt första signerade bidrag i tidningen och fram till vårkanten 1886 var det Danielssons penna som alltmer började ge färg åt tidningens både form och innehåll; han blev mycket uppmärksammad och beundrad. När Hjalmar Branting blev chefredaktör 1887 lämnade han livet i Stockholm och reste först till Sundsvall, för att där söka sig en ny bas, men han fann inte vad han sökte. I stället for han till Malmö på sommaren; där var marken redan plöjd av Agusts Palms tidning Folkviljan och där en raskt växande industri redan hade alstrat relativt starka fackföreningar. Han intresserade fackföreningarna för utgivandet av en självständig arbetartidning och den 6 augusti 1887 stod hans namn som redaktör på tidningen Arbetets första nummer. Han bildade även ett socialdemokratiskt arbetarparti med facket som kärna, en kärna som var mycket radikal.

Den intressantaste perioden i Axel Danielssons liv börjar nu och dess betydelsefullaste skede är den s.k. åtalsperioden. Tidningen Arbetet hade inte utkommit mer än tre månader förrän myndigheterna besvarade Danielssons flammande stridsförklaringar med ett åtal. 1888 dömdes Danielsson till 18 månaders fängelse för sina texter i Arbetet. Under straffets verkställande skrev han för tidningen och blev något av en legend eller martyr. Även det skönlitterära verket Genom gallret, Skizzer på vers och prosa tillkom i fängelset. 1890 återfick Danielsson sin frihet och mottogs av en folkskara på flera tusen personer som en hemvändande segerherre.

Det påstås ofta att han var personen som förde fram socialdemokratin i Sverige under slutet av 1800-talet. Dessutom kom han att ha ett stort inflytande över partiets ideologiska utveckling, vilket gick parallellt med att han själv utvecklade sin åskådning från en radikal till en reformistisk linje.

Han omtolkade Marx under en debatt med Knut Wicksell i augusti 1890. Detta blev avgörande för att socialdemokratin skulle driva politiken för att arbetarna skulle förbättra sin standard inom kapitalismen genom facklig och politisk kamp, liksom att det revolutionära framför allt rörde lagstiftningen.

1892 inträffade det som radikaler brukar kalla ”Danielssons avfall”, som innebar att han slutligen förklarade att han blivit reformist och ville att partiet skulle verka inom parlamentarismens, statens och demokratins ramar. Han gjorde en stor insats i rösträttsfrågan.

1897, till partiets fjärde kongress, författade han socialdemokraternas partiprogram. Hittills hade man följt det s.k. Gotha-programmet som kom till på den tyska socialistkongressen i Gotha 1875. Det nya partiprogrammet var avsevärt mindre revolutionärt än det föregående från 1888 och betonar fackets roll för partiet.

Danielsson, som tog till sig den brittiska Rochdale-kooperationen helt och hållet 1897, blev den avgörande kraften för arbetarrörelsens accepterande av kooperationen. Han skrev flera artiklar där han förespråkade kooperationen.

Han var från 1897 gift med folkskollärarinnan Elma Sundqvist (1865–1936). Under Axels fängelsetid var hon den som hjälpte honom att vara fullt verksam som redaktör för tidningen Arbetet.

Den långa fängelsevistelsen 1888-1890 hade allvarligt skadat hans hälsa och det benbrott som han 1898 ådrog sig i Lund vid påstigning på ett tåg, gjorde honom till halvt invalid och för sina krämpor tvingades han i mitten på december 1899 söka bot vid sanatoriet Elsterberg, Sachsen i Tyskland och fjärran från hemlandet avled han där 30 december samma år, endast 36 år gammal.

Den borgerliga pressen ägnade i sina dödsrunor Danielsson, en vacker hyllning såsom en »andens riddersman» och arbetarpressen skrev, att Danielsson hade varit en förgrundsgestalt i svensk arbetarrörelse, en med Branting jämnhög banbrytare för socialistisk åskådning som gått ur tiden. En »andens riddersman» var Danielsson. även i så måtto, att hans intellektuella intressen nådde vida utöver partilivets och folkrörelsernas trängre ram.

Danielsson ligger begravd på S:t Pauli mellersta kyrkogård i Malmö. En byst av honom från Arbetets redaktion står efter tidningens nedläggning på Limhamns Folkets Hus.

I kommunvalet 1899 fick Socialdemokraterna 42,1 procent.

Sorg

Ditt verk skall gro och spira

som friska gränsen

och en gång rikt i vajande blomning gå.

Men vildskogsfriska fläkten

ifrån ditt väsen

skall aldrig mer vår kvalmtyngde ande nå.

 Ej har vårt sinne veknat,

ej modet brustit,

men nu i gryningstimman oss tycks ändå:

 som hade världen bleknat

och skiftat färgen

den dagen då ditt hjärta höll upp att slå.

Dikt av Bengt Lidforss vid Axel Danielssons död, införd i Arbetet den 2 januari 1900 och Folkbladet den 6 januari 1900.

Källor:

  • Axel Danielsson av Rickard Lindström, Folket i Bilds Förlag 1950.
  • Svensk arbetarrörelse under hundra år, Tidens förlag.
  • Svenskt biografiskt lexikon (SBL).
  • Skrivna A4-sidor 1910 av Per Albin Hansson om Axel Danielsson, avskrivet troligen av Sigfrid Oscarsson på Arbetarrörelsens Minnesbibliotek i Göteborg, förvaras på Arbetarrörelsens Minnesbibliotek i Göteborg.
  • Förkämpar & Paroller av Jesper Eneroth, Tankesmedjan Tiden 2019.

PLACERING I BIBLIOTEKET: Socialdemokraternas Första majmärkes-tavlan.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Månadens märke april 2020

Svenska Sjöfolksförbundet; märket utkom 1932. Svenska Sjöfolksförbundet bildades på initiativ av LO. Tidigare var sjöfolket splittrat i fem organisationer.

  • 1932 bildades Svenska Sjöfolksförbundet.
  • 1996 uppgick förbundet i Seko och blev Seko sjöfolk och är en avdelning inom Seko.

Förbunden som bildade Svenska Sjöfolksförbundet 1932

SSU, Svenska Sjömans Unionen. (Däckspersonal)

  • 1914 bildades Svenska Sjömansunionen.
  • 1932 uppgick förbundet i det nybildade Svenska sjöfolksförbundet.

Svenska Eldare Unionen (Maskinpersonal)

SSKF, Sveriges Sjöfarande Kvinnors Förening.

1928 bildades Sveriges sjöfarande kvinnors förening (SSKF) och hade stöd för sitt arbete från LO. Men det fanns vid denna tid ett motstånd mot att kvinnor skulle vara anställda som sjöfarare. Bland annat genomförde SSKF en blockadaktion mot Sveabolaget som resulterade i bättre arbetsvillkor. Likaså lyckades man efter blockader få till ett avtal med Kanalflottans Rederiförenings fartyg och med Mälarflottorna.

1932 uppgick förbundet i det nybildade Sjöfolksförbundet. Då hade SSKF cirka 1 200 medlemmar. I en medlemsomröstning om anslutning eller inte till Sjöfolksförbundet röstade 457 medlemmar, varav 450 röstade för, fem röstade emot och två avstod. SSKF gav ut ett eget fackorgan med namnet ”Den sjöfarande kvinnan”. Tidningen utkom tio gånger under perioden juli 1929 till juli 1932. (Källa: Förbund på sju hav del 2 ”Med sjömän på parnassen” av Yngve Gyllin, Svenska Sjöfolksförbundet 1982).

Svenska Stewardsföreningen (den manliga kökspersonalen)

(Märket saknas i Arbetarrörelsens Minnesbiblioteks märkessamling)

  • 1916 bildades Nya stewardsföreningen.
  • 1930 namnändring till Svenska Stewardsföreningen.
  • 1932 uppgick förbundet i det nybildade Svenska sjöfolksförbundet.
  • 1933 lämnade Svenska Stewardförbundet Sjöfolksförbundet och orienterade sig mot TCO.

SALIF Svenska Amerika-liniens intendenturpersonalsförbund.

(Märket saknas i Arbetarrörelsens Minnesbiblioteks märkessamling)

  • 1928 bildades Svenska Amerika-liniens intendenturpersonalsförbund, en utbrytning ur Svenska Stewardsföreningen av ombordanställda på Svenska Amerika-liniens fartyg.
  • 1932 uppgick förbundet i det nybildade Svenska Sjöfolksförbundet.

 

Källa Svenskt föreningslexikon, Nybloms förlag 1951.

The Membership Development of Swedish Trade Unions and Union Confederations

Since the End of the Nineteenth Century av Anders Kjellberg, Lunds Universitet.

Arbetarrörelsens förstamajförenings samlarrapport 257 & 258.

PLACERING I BIBLIOTEKET: Handelstavlan.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Månadens märke mars 2020

Frisöranställdas förbunds märkeshistoria

 Arbetarrörelsens Minnesbiblioteks Åke Rytteblad fyller 90 år den 25 mars.

Åke var Frisöranställdas förbunds siste ordförande och som en liten hyllning till Åke är Månadens märken denna månad Frisöranställdas förbunds märkeshistoria.

1906 bildades Svenska frisörbiträdesförbundet (SFBF).

1927 gjordes ett namnbyte till Svenska Frisörarbetareförbundet (SFAF).

1973 gjordes ett namnbyte till Frisöranställdas förbund (FAF).

1989 uppgick förbundet i Handelsanställdas förbund.

Förtjänstmärken från Frisörerna

Svenska Frisörarbetareförbundets hedersnål i 18 karats guld, stämplad M9 = 1962. Utdelades till medlemmar med trettio års medlemskap i förbundet. Märket tilldelades Frisöranställdasförbunds siste ordförande Åke Rytteblad.

Frisöranställdas förbunds hedersnål i 18 karatsguld, stämplad E10 = 1979.

Klubbnål från Frisörerna

”Fönen” En klubb inom Frisörerna i Malmö på 1950-talet.

PLACERING I BIBLIOTEKET: Handelstavlan.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Månadens märke februari 2020

ABF på Pridefestivalen 2007

2007 är första gången ABF genomför aktiviteter i samband med Stockholm Pride som är en mötesplats för hbt-personer (homo-/bisexuella och transpersoner). ABF kämpar för ”allas lika och unika värde” och då är Pride viktigt och på festivalen lanserar ABF en ny symbol för mångfald. Det är ABFs logotype omstöpt till en blomma med kronblad i regnbågens färger, de färger som är en symbol för hbt-rörelsen.

ABF samarbetade under Pridefestivalen 2007 med Socialdemokraterna, LO och dess förbund, SSU och S-studenter, S-kvinnor, Avantgarde och Sveriges Kristna Socialdemokrater – Broderskaparna.

PLACERING I BIBLIOTEKET: ABF-tavlan.

Publicerat i Månadens märke | Lämna en kommentar

Månadens bok januari 2020

TITEL: Glad och förbannad. En bok om Bengt Göransson

FÖRFATTARE: Lars Åke Augustsson & Stig Hansén

UTGIVEN: 2002

TRYCKERI: Hjalmarsson & Högberg

PLACERING I BIBLIOTEKET:

Bengt Göransson lämnade såväl regering som riksdag 1991, men han lämnade inte rörelsearbetet. Han fortsatte med lokalt arbete i ABF, i IOGT och var aktiv i Föreningen Norden.

Just denna bok är till en del kopplad till den tid den gavs ut 2002, strax efter Göteborgskravallerna. Men det intressanta är att läsa om personen, folkrörelsemänniskan och den politiska aktivisten Bengt Göransson och hans åsikter om saker och ting.

Göransson, född 1932, växte upp i Långbro, Älvsjö där familjen var hyresgäster i två små rum och kök i en villa, mormor bodde också med familjen. Fadern och farbrodern var kilbomare, det vill säga medlemmar i Socialistiska Partiet (SP) på 1930-talet, som stod för en frihetlig socialism. Fadern blev efter SP:s partisprängning så småningom socialdemokrat och framförallt var han ombudsman i Hyresgästföreningen. Där var fadern nytänkare och tog även in affärsidkare som hyrde sina affärslokaler som medlemmar. Därmed breddade han basen och styrkan hos Hyresgästföreningen.

Det noteras av Göransson att kilbomarna ofta var affärsmässigt begåvade och drivande i Folket i Bild, Reso och andra företag. Bengt Göransson själv var förs Resotjänsteman och sedan chef för Folketshusrörelsen i elva år, en kombination av folkrörelse- och näringsverksamhet.

Att komma från enkla förhållanden och vara så gediget involverad i folkrörelser såväl före som efter tunga politiska uppdrag – Hur ofta förekommer det idag?

Likaså är Bengt Göransson oerhört klarsynt och jordnära om människor uti från sin långa livserfarenhet. Han säger i boken ”andelen obegåvade människor är lika hög bland professorer som bland befolkningen i övrigt”. Det är en intressant notering utifrån att i dagens samhälle påtalas en akademisk titel alltmer som en oerhört större tyngd i den politiska debatten än om till exempel en träindustriarbetare gör ett inlägg.

Jan Å Johansson

Publicerat i Månadens bok | Lämna en kommentar

Månadens märke januari 2020

”AB Färgmaterial” Svenska Målareförbundets verktygsförsäljning; till förbundets 100-årsjubileum 1987 togs det fram en text över förbundets verktygsförsäljning.

Fram till år 1953 var det arbetsgivarnas uppgift att skaffa verktyg åt målarna, men redan på 1920-talet började allt fler att själva köpa penslar. Anledningen var, att målarmästarna sänkte kvalitetskraven på grund av stigande priser och dessutom köpte man för små kvantiteter. Särskilt när ackordet gjorde sitt intåg på 1930-talet blev det nödvändigt med ordentliga verktyg och det var också en fråga om yrkesstolthet; ju bättre verktyg desto bättre resultat.

År 1950 bildades AB Färgmaterial. Företaget skulle göra stora inköp och träffa avtal med fabrikanter och leverantörer om sortiment och priser. Dessutom öppnade man en färghandel i Uppsala och sedermera även i Stockholm, Göteborg, Skellefteå, Västerås, Malmö, Luleå och Linköping. Allt detta skedde under stort motstånd från de privata penselfabrikanterna utom från Perfect AB i Bankeryd, som man inledde ett samarbete med.

Det är ingen tvekan om att Färgmaterial lyckades sänka priserna och höja kvaliteten på verktygen. Sedan företaget år 1967 uppgått i det nybildade BPA ansåg emellertid medlemmarna att insynen försvårats. Köpen i butiker och avdelningar hade också minskat och företaget började begränsa sin verksamhet vid mitten av 1970-talet. Målareförbundet hade då efter kongressbeslut själva börjat överta inköp och försäljning via avdelningarna. År 1980 upphörde Färgmaterials verksamhet helt.

Redan 1953 hade Färgmaterial gjort sin första katalog över sortimentet. Denna tradition återupptogs av förbundet genom verktygsrådet år 1983, då dess första liknande katalog ställdes samman och kompletteras varje år med en aktuell prislista som bifogas Målarnas facktidning. I sortimentet finns också yrkeskläder från Slitman i Sala. 

PLACERING I BIBLIOTEKET: Handels-tavlan.

Publicerat i Månadens märke | Lämna en kommentar