Månadens märke februari 2020

ABF på Pridefestivalen 2007

2007 är första gången ABF genomför aktiviteter i samband med Stockholm Pride som är en mötesplats för hbt-personer (homo-/bisexuella och transpersoner). ABF kämpar för ”allas lika och unika värde” och då är Pride viktigt och på festivalen lanserar ABF en ny symbol för mångfald. Det är ABFs logotype omstöpt till en blomma med kronblad i regnbågens färger, de färger som är en symbol för hbt-rörelsen.

ABF samarbetade under Pridefestivalen 2007 med Socialdemokraterna, LO och dess förbund, SSU och S-studenter, S-kvinnor, Avantgarde och Sveriges Kristna Socialdemokrater – Broderskaparna.

PLACERING I BIBLIOTEKET: ABF-tavlan.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Månadens bok januari 2020

TITEL: Glad och förbannad. En bok om Bengt Göransson

FÖRFATTARE: Lars Åke Augustsson & Stig Hansén

UTGIVEN: 2002

TRYCKERI: Hjalmarsson & Högberg

PLACERING I BIBLIOTEKET:

Bengt Göransson lämnade såväl regering som riksdag 1991, men han lämnade inte rörelsearbetet. Han fortsatte med lokalt arbete i ABF, i IOGT och var aktiv i Föreningen Norden.

Just denna bok är till en del kopplad till den tid den gavs ut 2002, strax efter Göteborgskravallerna. Men det intressanta är att läsa om personen, folkrörelsemänniskan och den politiska aktivisten Bengt Göransson och hans åsikter om saker och ting.

Göransson, född 1932, växte upp i Långbro, Älvsjö där familjen var hyresgäster i två små rum och kök i en villa, mormor bodde också med familjen. Fadern och farbrodern var kilbomare, det vill säga medlemmar i Socialistiska Partiet (SP) på 1930-talet, som stod för en frihetlig socialism. Fadern blev efter SP:s partisprängning så småningom socialdemokrat och framförallt var han ombudsman i Hyresgästföreningen. Där var fadern nytänkare och tog även in affärsidkare som hyrde sina affärslokaler som medlemmar. Därmed breddade han basen och styrkan hos Hyresgästföreningen.

Det noteras av Göransson att kilbomarna ofta var affärsmässigt begåvade och drivande i Folket i Bild, Reso och andra företag. Bengt Göransson själv var förs Resotjänsteman och sedan chef för Folketshusrörelsen i elva år, en kombination av folkrörelse- och näringsverksamhet.

Att komma från enkla förhållanden och vara så gediget involverad i folkrörelser såväl före som efter tunga politiska uppdrag – Hur ofta förekommer det idag?

Likaså är Bengt Göransson oerhört klarsynt och jordnära om människor uti från sin långa livserfarenhet. Han säger i boken ”andelen obegåvade människor är lika hög bland professorer som bland befolkningen i övrigt”. Det är en intressant notering utifrån att i dagens samhälle påtalas en akademisk titel alltmer som en oerhört större tyngd i den politiska debatten än om till exempel en träindustriarbetare gör ett inlägg.

Jan Å Johansson

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Månadens märke januari 2020

”AB Färgmaterial” Svenska Målareförbundets verktygsförsäljning; till förbundets 100-årsjubileum 1987 togs det fram en text över förbundets verktygsförsäljning.

Fram till år 1953 var det arbetsgivarnas uppgift att skaffa verktyg åt målarna, men redan på 1920-talet började allt fler att själva köpa penslar. Anledningen var, att målarmästarna sänkte kvalitetskraven på grund av stigande priser och dessutom köpte man för små kvantiteter. Särskilt när ackordet gjorde sitt intåg på 1930-talet blev det nödvändigt med ordentliga verktyg och det var också en fråga om yrkesstolthet; ju bättre verktyg desto bättre resultat.

År 1950 bildades AB Färgmaterial. Företaget skulle göra stora inköp och träffa avtal med fabrikanter och leverantörer om sortiment och priser. Dessutom öppnade man en färghandel i Uppsala och sedermera även i Stockholm, Göteborg, Skellefteå, Västerås, Malmö, Luleå och Linköping. Allt detta skedde under stort motstånd från de privata penselfabrikanterna utom från Perfect AB i Bankeryd, som man inledde ett samarbete med.

Det är ingen tvekan om att Färgmaterial lyckades sänka priserna och höja kvaliteten på verktygen. Sedan företaget år 1967 uppgått i det nybildade BPA ansåg emellertid medlemmarna att insynen försvårats. Köpen i butiker och avdelningar hade också minskat och företaget började begränsa sin verksamhet vid mitten av 1970-talet. Målareförbundet hade då efter kongressbeslut själva börjat överta inköp och försäljning via avdelningarna. År 1980 upphörde Färgmaterials verksamhet helt.

Redan 1953 hade Färgmaterial gjort sin första katalog över sortimentet. Denna tradition återupptogs av förbundet genom verktygsrådet år 1983, då dess första liknande katalog ställdes samman och kompletteras varje år med en aktuell prislista som bifogas Målarnas facktidning. I sortimentet finns också yrkeskläder från Slitman i Sala. 

PLACERING I BIBLIOTEKET: Handels-tavlan.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

En julhälsning

Omslagsbild julfacklan 1898

Arbetarrörelsens Minnesbibliotek i Göteborg önskar

God Jul

och

Gott Nytt År!

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Månadens bok december 2019

TITEL: Folkets Hus i Göteborg – en särskild historia

FÖRFATTARE: Arne Hasselgren

UTGIVEN: 2019

TRYCKERI: A-script

PLACERING I BIBLIOTEKET:

Nu har jag läst Arne Hasselgrens (AH) bok ”Folkets Hus i Göteborg – en särskild historia” (utgiven av Håkan Andréassons förlag A-script 2019). Det är en innehållsrik bok som sätter in Folkets Hus i ett brett göteborgskt historiskt perspektiv.

AH spårar husets historia så långt tillbaka som till mitten av 1800-talet. ”Arbetarfrågan” diskuterades då ur främst ett liberalt perspektiv: ”Den bildade klassen skulle uppfostra den outbildade.” På initiativ av SA Hedlund blev det obligatoriskt för museets tjänstemän och sedan för professorerna på högskolan att hålla föredrag för allmänheten.

1864 bildades Arbetareföreningen som så småningom blev den största i Norden av sitt slag. Liberaler dominerade i början också i den. Det var den som vid Järntorget lät uppföra det första huset som var av Folkets Hus-karaktär. AH skriver om när August Palm höll sitt första föredrag i Göteborg den 5 januari 1882 i Concert du Boulevard Salong i Haga. Han kunde också nämnt att orsaken till att Palm talade där var att Arbetareföreningen vägrade upplåta lokal till denne farlige rabulist. Vi hade för övrigt en scen om den händelsen när amatörteatergruppen Scenodrama efter en beställning från Arbetareföreningen uppförde ett krönikespel på 150-årsjubileumsfesten 2016.

Folkbildningsrörelsen och Arbetarföreningen blev särskilt starka här i Göteborg. Jag tror att det hade att göra med att de göteborgska liberalerna och senare arbetarledarna misstrodde staten som hade svikit Göteborg alltsedan det andra universitetet placerades i Lund medan göteborgarnas hemställan negligerades efter freden i Roskilde. Göteborgarna vande sig således vid att de måste fixa saker själva utanför staten. Jag kan för övrigt inte heller låta bli att nämna min beskrivning av den speciella göteborgska bildningstraditionen i ”Göteborgsskolan – praktisk, friakademisk, historisk, folkbildande, social” i den finlandssvenska ekonomiska samfundets tidskrift 2007.

Under 1900-talet kom socialdemokratin att helt dominera både Arbetareföreningen och Folkets Hus-rörelsen. AH beskriver utförligt alla turer kring bygget och användningen av dagens Folkets vid Olof Palmes plats. Jag har bara en invändning mot denna gedigna historik. AH skriver om den person som från 1940-talet och framåt kom att leda den svenska Folkets Hus-rörelsen: ”Karl Kilbom hade återvänt till socialdemokratin efter ett antal år hos kommunisterna.”

Nej det var inte riktigt så enkelt. Kilbom var först med och startade det Socialdemokratiska Vänsterpartiet 1917. Han blev kommunist 1921 då SV blev SKP och kastade ut vänstersocialisterna. 1929 ledde han brytningen med Komintern och då uppstod två kommunistiska partier i Sverige – de kallades Kilbommarna och Sillénarna. 1934 var Kilbom med om att bilda det Socialistiska Partiet ihop med Albin Ström i Göteborg. Han återvände till SAP när SP gick i graven efter att partiledaren Nils Flyg gick och blev vän med Hitlers Tyskland. Även den historien har jag skrivit om ganska utförligt i en bok om Albin Ström. Att jag tycker det är viktigt att ta med det i en beskrivning av Kilbom är att både SAP och SKP/VPK/V haft en tendens att osynliggöra den vänstersocialdemokratiska tendens han representerade.

AH ger också en utförlig historik över både ABF, Folkteatern och biografen Draken. Särskilt lyfter han fram de fantastiskt roliga revyerna med Arne Augustsson, Weiron Holmberg och Roland Jansson som stjärnor. Det var tror jag ganska unikt för Sverige att äkta proletärer uppträdde på teaterscenen.

AH visar till sist konsten i Folkets Hus. Han tar med särskilt många fina bilder av Lars Gillis, som jag lärde känna då han var ihop med min styvsyster. Han var också en av dessa säregna göteborgare som i likhet med Almelin skildrade det göteborgska proletariatet med starka färger.

Johan Lönnroth

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Månadens märke december 2019

Göteborgs Arbetares Folkhögskola 100 år 8 december 2019.

GAF, Göteborgs Arbetares Folkhögskola, startades av arbetarrörelsen i Göteborg
den 8 december 1919 för att bedriva facklig och politisk utbildning.  GAF:s uppgift är att på uppdrag av arbetarrörelsen och genom sina huvudmän LO-facken i Göteborg och ABF Göteborg bedriva en bred och djup facklig och politisk utbildning i Göteborg. Medlemmar är fackliga och politiska organisationer med säte i Göteborg samt enskilda medlemmar. Dagens GAF-utbildning är treårig, allmän och tvärfacklig. Ernst Wigforss är avbildad på märket, han var med och formade den första läroplanen och var lärare på en del av GAF:s första kurser. Han medverkade därefter även vid jubileum hos GAF.

PLACERING I BIBLIOTEKET: RESO-tavlan.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Månadens bok november 2019

TITEL: Helmut Kirschey – en antifascists minnen

FÖRFATTARE: Richard Jändel

UTGIVEN: 1998

TRYCKERI: Federativs förlag

PLACERING I BIBLIOTEKET:

Helmut Kirschey föddes i Wuppertal 1913 och dog i Göteborg 2003, däremellan utspann sig ett dramatiskt och synnerligen politiskt aktivt liv.

Helmut föddes in i den tyska arbetarrörelsen. Hans mor, som var krigsänka, satt i stadsfullmäktige för kommunisterna (KPD) men dog bara 40 år gammal efter en blindtarmsoperation. I protest mot KPD:s centralism, där det bara var att lyda partiorder, gick Helmut över till syndikalisterna istället.

Men nazisterna tog 1933 över den svaga Weimarrepubliken med stöd av domstolar och polismakten. Hela Helmuts familj råkade illa ut. Gestapo rullade upp det tyska antinazistiska motståndet och slog sönder folk till oigenkännlighet. Hur kunde världens ledande kulturnation bli en massmördarstat? En del av svaret finns väl illustrerat i boken – den otroliga repressionen av oppositionella gjorde att alla krafter som kunde tänkas formera ett motstånd krossades.

Helmut flydde till Nederländerna, det skulle bli kortvarigt trodde han. Det var en ytterst osäker tillvaro att leva dold utan någon som helst trygghet i tillvaron. Inga pengar och ständig oro för att bli upptäckt och utvisad till Nazi-Tyskland. När högermilitären försökte ta över makten i Spanien i juli 1936 reagerade Helmut och hans kamrater direkt och for dit för att kämpa på arbetarrörelsens sida i det spanska inbördeskriget. Där enrollerades han i den syndikalistiska Durrutikolonnen. I vapen och utrustning var man på den republikanska sidan underlägsen fascisterna. Likaså kontrollerade fascisterna luftrummet. Det var givet att under sådana militära förhållanden var det ytterst svårt att gå på offensiven och att den spanska demokratin förlorade. Med Sovjetunionens allt starkare ställning på den republikanska sidan stärktes det spanska kommunistpartiets inflytande i folkfrontsregeringen. Våren 1937 i Barcelona blev det inbördeskrig i inbördeskriget mellan anarkisterna och de stalinistiska kommunisterna. Helmut tillhörde givetvis de förstnämnda, liksom den brittiske författaren George Orwell för övrigt. Efter striderna blev Helmut arresterad av kommunisterna och satt bland annat fängslad sju månader i ett kloster. Till slut lyckades han komma ut tack vare anarkistiska kontakter, men det var bäst att lämna Spanien även om kriget fortfarande pågick. Till slut hamnade Helmut i Sverige 1939 där syndikalisterna i SAC hade åtagit sig att hjälpa honom. I Sverige var myndigheterna inte glada över antinazistiska flyktingar. Göteborgspolisens förhör med honom hittades efter kriget i Gestapos arkiv i Berlin. Helmut skulle utvisas, men tack vare SAC skulle det inte bli till Tyskland och inget annat land ville ta emot honom. Men han blev förbjuden att vara politiskt aktiv i Sverige och hade daglig anmälningsplikt hos polisen i fyra och ett halvt år. Han fick inte lämna Göteborg utan tillstånd och hade i princip kommunarrest ända tills 1955. Givetvis hade han inte heller arbetstillstånd och hade därmed inga egna pengar. Kamrater i Göteborg gav ekonomiskt understöd, men det var magert och bostadsstandarden var oerhört låg, lägre än för arbetarna i Tyskland vid denna tid, enligt Helmut. Det var kontroller och även ett gripande av Helmut från polisens sida, men han försökte att arbeta med motståndsrörelsen för att ta kontakt med tyska sjömän som besökte Göteborg. Helmut gifte sig med en svenska och hösten 1943 fick han sitt första arbetstillstånd. Det gällde dock bara textilindustrin och endast inom ett företag samt bara för tre månader i taget. Men det var början till en yrkeskarriär för Helmut i Sverige.

Först 1949 fick Helmut tillfälle att besöka Tyskland igen. Men det landet var inget för honom. Arbetarrörelsen hölls nere medan gamla nazister satt kvar som domare, jurister och poliser. Efter vissa politiska besvär fick Helmut svenskt medborgarskap. Han var aktiv i SAC och 1968, efter det att CH Hermansson tog avstånd från Sovjets invasion i Tjeckoslovakien, gick han med i VPK. Helmut var aktiv inom arbetarrörelsen och i det antinazistiska arbetet ända fram till sin död.

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar