Månadens märken oktober 2019

Svenska Bryggeriindustriarbetareförbundet

Första märket: Förbundsmärket

Andra märket: Förtjänstmärket 18 karats guldmärke stämplad N9 = 1963 och på baksidan av märket är 113 in graverat.

Tredje märket: Förtjänstmärke silver stämplad E9 = 1955.

  • 1899 bildades Svenska bryggeriarbetareförbundet. 

1917 ändrades namnet till Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet.

  • 1949 håller Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet (SBIAF) sin 12:e kongress, jubileumskongressen och vid denna så presenteras en historik över bryggeriindustriarbetareförbundets femtioåriga historia.

  • 1954 håller Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet sin 13:e kongress i Stockholm. Svenska bryggeriindustriarbetareförbundets avdelningar hade börjat gå samman i samordningsorganisationer och vid kongressen krävdes i flera motioner att dessa samorganisationer skulle få yttrande och förslagsrätt i förbundet. Förbundsstyrelsen var emot detta och menade att arbetet i förbundet skulle bli krångligt och tungrott, kongressen lyssnade inte på förbundsstyrelsen som blev överkörd.  Kongressen beslutade också att lägga ned förbundstidningen svenska bryggeriarbetaren och istället efter överenskommelse med svenska livsmedelsarbetareförbundet använda deras förbundstidning Mål & medel som tidning också för Svenska Bryggeriindustriarbetareförbundet. Svenska bryggeriarbetaren hade utan avbrott utkommit sedan 1900 med först 2 nummer per år och sedan med 4 nummer per år och från 1942 med 6 nummer per år. Tidningens siste redaktör förbundsordföranden Einar Olsson beklagade men menade att eftersom de mindre förbundens tidningar fick skötas på fritiden eller när tid fanns för detta av en redaktör med ytterst liten eller ingen journalistisk utbildning så var det i längden ogörligt.(Texten skriven av Lars B Andersson)
  • 1964 håller Svenska bryggeriindustriarbetareförbundet sin 15:e och sista kongress.  Det konstaterades av ordförande Ignar Karlsson att lönerörelserna varit gynnsamma men att medlemsantalet minskat med sex procent. LO:s andre (vice) ordförande Herman Blomgren och Statsrådet Sven Andersson talade vid kongressen om sociala framgångar och trygghetssystem. LO ordföranden talade om fackliga sammangående.  Med 128 röster mot 8 röstade kongressen för ett sammangående med Svenska livsmedelsarbetareförbundet från den 1 januari 1965. (Texten skriven av Lars B Andersson)  

PLACERING I BIBLIOTEKET: HRF-tavlan.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Månadens märken september 2019

Fredens Förkämpar Socialismen är freden, avbildade är Erik Hedén, Zeta Höglund och Ivan Oljelund.
Krig mot kriget Bröd och Frihet, avbildad är Zeta Höglund.

Den 18–19 mars 1916 hölls mot partiledningens vilja en konferens i Folkets Hus i Stockholm av socialdemokratiska ungdomsförbundet om militarismen. Mötet diskuterade arbetarklassens ställning vid ett eventuellt krigsutbrott. 265 ombud deltog och bland deltagarna fanns Erik Hedén, kulturskribent i Social-Demokraten, Ivan Oljelund, redaktör för tidningen Brand samt Zeta Höglund, vänsterfraktionens ledande man som var konferensens huvudperson. Ämnet för konferensen var militarismen och avslutningen löd = icke en man, icke ett öre till militarismen och konferensen publicerade ett manifest, Fred till varje pris.

Fyra dagar senare blev Hedén, Oljelund och Höglund häktade, anklagade för landsförräderi och för delaktighet i brottet. Förräderiprocessen eller förräderimålet var en kontroversiell rättegångsprocess i Sverige som ägde rum mellan den 20 mars och den 6 september 1916 i Stockholm. Genom processen blev de två socialdemokraterna Zeta Höglund och Erik Hedén, samt ungsocialisten Ivan Oljelund åtalade och i första instans fällda för landsförräderi för att de deltagit i fredskongressen där mobiliseringsstrejk diskuterats. Då inga vittnesmål kunde åberopas av åklagaren utgjordes bevismaterialen endast av det officiella kongressreferatet och ett så kallat fredsmanifest som blivit publicerat i pressen. Hedén frikändes av högsta domstolen, medan Höglund och Oljelund vardera dömdes till fängelse i ett år respektive åtta månader för försök att förleda en allmänhet till ohörsamhet mot lag.

Domen väckte stark indignation inte endast inom socialdemokratin; folket trodde inte sina öron. En våg av protester drog över landet. Från riksdagens salar till massmöten ute i bygderna, från Universiteten till tidningsredaktionerna ljöd ropen mot denna vidunderliga dom. Förräderiprocessen förstärkte motsättningar som existerade inom socialdemokratin mellan reformister och revolutionärer. Händelsen hjälpte till att bana väg för socialdemokratins partisplittring 1917.

Källa: Arbetarrörelsens Förstamajförenings samlarrapport 124.

PLACERING I BIBLIOTEKET: Pappersmärkestavlan.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Månadens bok augusti 2019

TITEL: Torsten Henrikson – stadsbyggaren

FÖRFATTARE: Lars Wenander

UTGIVEN: 2006

TRYCKERI: Hjalmarson & Högberg Bokförlag

PLACERING I BIBLIOTEKET: Göteborgshyllan

Dagens kommunpolitiker i Göteborg kan mycket väl sucka och säga: ”Allt var så enkelt på Torsten Henriksons tid”. Visst, det var en tid av stora framsteg. Men det hade kunnat ske misstag och snedsteg om inte Henrikson hade tänkt till och hållit tungan rätt i munnen.

Denna bok är en solskenshistoria över en politikers liv – ingen politiker av idag har möjlighet att initiera så stora kommunala projekt – Älvsborgsbron, Tingstadstunneln, Ullevi, Landvetters flygplats och mycket mer.

Men allt var inte enkelt när man var mitt uppe i det – Henrikson ledde ett aktivt val att bygga ut spårvägen efter att ha sett amerikanska städers misslyckanden med trafiksituationen. Spårvägen stod inte högt i kurs vid denna tid.

Likaså tog Torsten Henrikson initiativ till hemliga uppköp av mark i Bergum och Angered för att få till regeringens godkännande att utvidga staden geografiskt och kunna bygga bostäder. Att tomtmark i närheten av staden skulle öka i värde förutsågs. Hade det varit i dagens samhälle hade kanske enskilda politiker eller höga tjänstemän sett möjligheten att tjäna en privat hacka och köpt upp mark via bulvaner. Men i dåtidens samhälle förankrade Henrikson idén om markuppköp med Folkpartiet genom Harry Hjörne och sedan körde man på via ett nybildat litet byggbolag som sköttes av en advokatbyrå. I dagens öppna samhälle hade man säkerligen inte kunnat dölja en sådan stor kommunal affär.

Torsten Henriksons personliga bakgrund var typisk för någon som var född 1906 i en arbetarfamilj – trångboddhet och små möjligheter till utbildning. Men arbetarrörelsen med engagemang i SSU och folkhögskolestudier kompenserade mycket. I maj 1933 blev Henrikson riksdagsledamot i andra kammaren då en ledamot avsade sin plats. Men i januari 1934 lämnade Henrikson socialdemokraterna i samband med bråken i Göteborgs arbetarekommun. Han och Albin Ström var sedan aktiva ledamöter med många tal, motioner och interpellationer i kammaren. Men Stockholm var tydligen trist för Henrikson rent privat och det gjorde tydligen att han inte ville ta uppdrag i huvudstaden senare i sin politiska gärning. I andrakammarvalet 1936 lyckades inte Socialistiska Partiet ta mandat i Göteborg så Ström och Henrikson åkte ur.

Henrikson började arbeta på SKF och blev studieorganisatör i Verkstadsklubben och 1945 redaktör för hyresgäströrelsens tidning Hyresgästen, vilket var ett heltidsuppdrag. Det handlade om ideologiskt engagemang i en rörelse – inte om personlig politisk karriär som situationen ofta är idag i många politikers engagemang.

Torsten kom också tillbaka till Socialdemokraterna och det rullade på snabbt, 1943 ledamot av stadsfullmäktige, 1944 kom han in i styrelsen för Göteborgs arbetarekommun och 1946 blev han ordförande, 1955 stadssekreterare, alltså kommunalråd av idag. Intressant att Torstens kompetens ansågs vara till stor nytta så snabbt efter det att han kom tillbaka till Socialdemokraterna.

Lars Wenander har skrivit en kortfattad, men lättillgänglig och bra sammanställning över Torsten Henriksons politiska engagemang och personliga liv. Det är också ett viktigt stycke av Göteborgs moderna historia som skildras.

Jan Å Johansson

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Månadens märke augusti 2019

Rosengrens Verkstadsklubbs hedersmärke

Utdrag ur Rosengrens Verkstadsklubbs historia som skrevs 1946.

  • 1886 grundade E A Rosengren sin kassaskåpsfabrik vid Kronhusgatan i Göteborg.
  • 1901 bildades en fackförening, Rosengrens Verkstadsklubb med inträde i Svenska jern- och metallarbetareförbundet. Klubben blev nummer 3 i avdelning 41 i Göteborg. De svenska arbetarna hade vid det här laget beslutat att kasta oket och skapa bättre förhållanden på arbetsplatserna, bättre löneförmåner m.m.
  • 1902 slog sig arbetsgivarna samman och bildade Svenska arbetsgivarföreningen. Samma år kom klubbens första strejk som varade i 7 veckor. Det uppnåddes en del förbättringar och man fortsatte oförtrutet med att organisera arbetskamraterna och intressera dem för fackföreningen.
  • 1905 flyttades verksamheten till Hisingen intill nuvarande Backaplan och detta år förklarade arbetsgivarna lockout som pågick i över fem månader. Trots mycket låga löner som det inte gick att leva på, trots stora familjer där nöden var stor blev det ändå ett fall framåt. Arbetsgivarna såg att arbetarna inte var att leka med.
  • 1909 utbröt Storstrejken i Sverige som varade i sex månader, den tog hårt på krafterna, man stod eniga och arbetarna ville ej ge vika. Efter strejken bestod arbetet vid fabriken mest av tillverkning av kassaskåp, kassavalvsdörrar och järnkonstruktioner. Företaget erhöll ett stadgat rykte för sina produkter och var den ledande i branschen. Men tiderna försämrades, arbetstillgången blev mindre och arbetsstyrkan minskades. Många orkade inte betala sin kontingent till fackföreningen, blev strukna och medlemsantalet minskade. Trots de förbättringar man hittills uppnått hade en familjeförsörjare inte mer än 22 öre per timma. Metallklubben hade det bekymmersamt.
  • 1911 var det ca 60 anställda och endast hälften organiserade. Det bildades agitationskommittéer som hade till uppgift att få in de oorganiserade arbetarna. I styrelsen satt orädda män, man gav sig inte och gick helt in för fackföreningsarbetet. Nu gjorde man framställan om ledighet 1 maj. Vid denna tid var det inte brukligt som nu med obligatorisk ledighet, utan man fick anhålla om ledighet. Eller helt enkelt ta sig fritt för att gå ut och demonstrera.
  • 1913 försökte klubben få en veckas ledighet med full betalning, semester fanns inte men denna framställan avslogs. Man fick ett förslag att utan övertidsersättning arbeta in fredagar och lördagar under veckan för att få dessa dagar ledigt. Arbetstillgången blir bättre och är nu upp i ett 90-tal arbetare och ca 50 av dessa var organiserade.
  • 1914 ändrade förbundet sitt namn till Svenska metallindustriarbetareförbundet.
  • 1916 gjordes ideliga framställningar om höjda timlöner och ackordspriser och för första gången började det pratas om bildandet av ackordskommittéer. Klubben ordnade även fester och utflyktsresor och ofta blev resorna till gamla Krokängsparken där man förde ett fritt familjeliv på söndagarna.
  • 1920 kunde inte förbundet och Arbetsgivareföreningen enas om ett nytt avtal. Förbundet överlämnade åt klubbarna att göra upp med respektive arbetsgivare. Efter en livlig diskussion beslöt Rosengrens Verkstadsklubb att sända ett ultimatum till bolagsledningen och innan tidsfristen gick ut enades man om ett avtal och arbetet fortsatte som vanligt. Arbetstiden minskade och ackordspriserna pressades ner, den minskade arbetstillgången har alltid varit arbetsgivarens bästa vapen. Arbetarna nöjde sig inte med detta utan framförde att man ville arbeta på timlön, vilket arbetsledningen ej kunde acceptera. Ordföranden fick ett ultimatum av arbetsledningen att antingen anta de uppsatta priserna eller få avsked p.g.a. arbetsbrist. Detta väckte stor förargelse bland medlemmarna men medlemmarna svek sina givna löften och det resulterade i att ordföranden blev avskedad som snart följdes av ett par andra avskedanden.
    Rädslan för ytterligare avskedande gjorde att man gick med på reducering av ackorden med 10 %.
  • 1925 var arbetarna missnöjda med lönen och avtalsförhandlingarna strandade och en lockout blev följden men den blev kortvarig. Det ljusnade på åter på arbetsmarknaden och klubben blir åter starkare och medlemsantalet stiger.
  • 1928 är medlemsantalet 125 och det bildas en understödsfond som har till uppgift att hjälpa långvarigt sjuka medlemmar. Frågan om trafikförhållandena till arbetsplatsen diskuterades och klubben begärde bättre buss- och båtförbindelse. Förbundet uppmanade klubbarna att bilda studiecirklar, föreningskunskap stod först på programmet.
  • 1930 bildade klubben sin första studiecirkel, intresset var inte så stort i början men har under årenslopp stigit, då arbetarna började förstå att vägen till bättre förhållanden går genom kunskap och upplysning.
  • 1936 varnades det för nazistfaran av många.
  • 1937 köper klubben en fana, som invigdes vid ett högtidligt möte i Arbetarföreningen. Det börjar bli oroligt i världen. I Spanien hade ett blodigt inbördeskrig brutit ut och klubben tog parti för det olyckliga kämpande folket. Det bildades en Spanien-kommitté. Klubben hjälpte till med insamling av kläder och matvaror och beslutade att försörja ett spanskt barn, som beräknades kosta 55 kr per vecka, som togs på extra uttaxering varje vecka.
  • Vid andra världskriget, blev många medlemmar inkallade och man bildade en beredskapskassa. Det beslutades om extra uttaxering varje vecka i samband med föreningskontingenten. Varje medlem som inkallades fick 2:50 kr per vecka och klubben fick även företaget att satsa lika mycket. Det streds även på annat sätt på annat håll: Ryssland och Finland hade börjat ett krig. De politiska riktningarna är i full fejd mot varandra, för och emot Finland. Den ena riktningen tog parti mot Finland och detta förorsakade att Förbundsstyrelsen släppte ett cirkulär nr 3, där det förbjöds att kommunister fick medverka i klubbstyrelserna, då man kort och gott betraktade dessa som landsförrädare. Sällan har något skapat en sådan irritation som detta cirkulär; hos kommunisterna har funnits många dugliga fackföreningsmän. Detta dekret har enligt klubbens mening förorsakat att fackföreningsarbetet skulle bli lidande på politiska motsättningar. Man protesterar skarpt mot cirkulär 3 och väljer icke politiskt organiserade medlemmar tillhörande oppositionen. Denna styrelse fick helt medlemmarnas förtroende och uträttade en hel del förmåner och förbättringar och nämnas bör att nästan samtliga arbetare fick förhöjda timlöner under denna styrelses regim. Allt fler blev inkallade på grund av det osäkra läget och det fick väljas suppleanter på nästan varje möte en tid.
  • 1943 införde bolagsledningen tidsstudier och detta medförde en hel del bråk, till stor del för att man misstrodde det nya systemet. Styrelsen fick vara i farten hela tiden. För att lätta arbetsbördan valde man ackordskommittéer för varje avdelning. Detta visade sig vara en lycklig lösning som löste tvisterna på ett lugnt och sansat sätt till båda parters bästa. Klubben beslutade om en obligatorisk olycksfallsförsäkring.
  • 1945 var medlemsantalet 400 och alla ackords-kommittéer ändrades till gruppstyrelser med förhandlingsfrihet för att underlätta klubbstyrelsens arbetsbörda. Det hade varit en 20 årig fred inom Metall och under denna tid hade arbetarna fått förlängd semester med två veckor med fullt betalt. Lönerna hade sakta stigit, bostadsförhållandena hade avsevärt förbättrats, men kriget gjorde att de ekonomiska problemen blev allt svårare. Mat, kläder försäkringar, föreningsavgifter och de höga hyrorna slukade allt. Missnöjet steg och man beslöt att säga upp avtalet för 1945. Efter flera sammankomster strandade förhandlingarna och Metall varslade om strejk. För det stora flertalet blev detta en svår tid under de fem månaderna som strejken varade. Denna strejk gav inte så mycket i utbyte som medlemmarna önskat; man kan säga att detta gav många nyttiga tankeställare. Man kan inte underlåta att märka att samarbetet varit mycket gott efter denna strejk mellan ledningen och klubben och det syntes som ledningen gjort ansträngningar att rätta till fel och brister och en hel del hade blivit uträttat. Bl.a. stod en stor flott matsal färdig att tas i bruk av arbetarna där det gick att få lagad mat för de som önskade, något som tidigare saknats.
  • 1946 fick Rosengrens ett vackert semesterhem strax intill Rörtången. En fråga som blev allt mer aktuell är skyddsfrågan och nu bildades ett Säkerhetsråd bestående av representanter från bolagsledningen och arbetarna, som sammanträdde en gång i kvartalet. Nu fanns ca 400 medlemmar i klubben och dom sista raderna i Rosengrens Verkstadsklubbs 45-åriga historia skrevs med en tillbakablick, om hur stor skillnad det hade blivit på bostäder, sociala förhållanden, klädsel m.m. Hur kunde man då undgå att tänka på våra pionjärer, på alla dem som förr med hot om avsked, som med uppoffringar och utan ekonomisk vinning, endast av ideella intressen kämpat för arbetarklassens bästa. Låt oss därför, kamrater, bevara dessa kraftmän i tacksamt minne!
  • På 1960-talet tillverkades även branddörrar och hyllställningar m.m. på Rosengrens.
  • 1967 meddelade företagsledningen att kassaskåpsfabriken skulle läggas ned. Företagsnämnden hade sammankallats tidigt på eftermiddagen och ingen bland de anställda visste säkert vad frågan gällde men många anade att frågan skulle vara någon form av driftsförändringar. Verkställande direktören vid företaget, direktör Lennart Hagelin förklarade att företaget skulle läggas ner p.g.a. bristande lönsamhet. Ordförande för Verkstadsklubben, Gösta Sandberg sa att beskedet om nedläggningen kom som en chock. ”Den var så kraftig att vi blev stumma och inte sade någonting under företagsnämndens sammanträde.” Från fackföreningen reagerade man mycket kraftigt, Svenska Metallindustriarbetareförbundet hade 279 kollektivanslutna medlemmar på arbetsplatsen.

Källa: Rosengrens – arbetsplatsen som försvann: en sociologisk undersökning av P.-O. Johansson, Svenska metallindustri­arbetareförbundet Avdelning 41 Göteborg.

Arkivmaterial: Från Rosengrens verkstadsklubb i Göteborgs föreningsarkiv med material från folkrörelser och föreningar.

Symbolerna på märket: Två kassaskåpsnycklar och ett vred för att öppna dörr till kassavalv eller motsvarande.

PLACERING I BIBLIOTEKET: IF Metall-tavlan.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Månadens märke juli 2019

Erlandergården Ransäter EWK 1961. Erlandergården är ett personmuseum i Ransäter i Munkfors kommun. Museet har förre statsministern Tage Erlander som tema. Det är ett trevåningshus. Då Tage Erlander var liten bodde han med sin familj på andra våningen och gick i folkskola på första våningen, där folkskolan hade sina lokaler och hans far var folkskollärare. Den del av museet som är ett skolmuseum invigdes den 13 juni 1987 av dåvarande statsministern Ingvar Carlsson. Den nyare byggnaden på Erlandergården invigdes 1989 av dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldt. Museet i Tage Erlanders hem invigdes av sonen Sven Erlander den 13 juni 1990. Märket utkom 1999 med bild på vår längste statsminister, ritad 1961 av den svenske konstnären och karikatyr­tecknaren Ewert Karlsson, med signaturen EWK.       

PLACERING I BIBLIOTEKET: SAP tavlan.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Månadens bok juni 2019

TITEL: Albin Ström och det frihetliga spåret i svensk arbetarrörelse

FÖRFATTARE: Johan Lönnroth

UTGIVEN: 2014

TRYCKERI: Bokförlaget Korpen

PLACERING I BIBLIOTEKET: Hylla nr 5

Äntligen en väl sammanhållen bok om Albin Ström! Man har läst om Albin Ström både här och där inom svensk arbetarrörelsehistoria. Bråken inom Göteborgs arbetarekommun och den stora utbrytningen 1934 som Socialdemokraterna led av i årtionden efteråt genom svagare medlemssiffror än i övriga landet. Medverkan i Socialistiska Partiet (SP) som erhöll 5,3 % i andrakammarvalet 1932 samt 4,4 % i andrakammarvalet 1936 och som oberoende vänsterparti hade kunnat få stor betydelse i svensk politik om det överlevt de interna partistriderna i slutet av 1930-talet.

Boken är välskriven och går noggrant igenom Albins liv och politiska linje. Han var mannen som aldrig, aldrig, aldrig gav upp men som slutade som en general utan trupper. Han kunde inte underordna sig, var ingen ”teamplayer”. Torsten Henriksson däremot gick tillbaka till S och hans talanger togs i anspråk på höga poster av det partiet. Men Albin Ström var paria.

Författaren tolkar i Ström den politiska viljan att avskaffa kapitalismen och staten samt bygga det nya samhället på arbetarnas fria associationer. Då Ström aldrig blev en maktutövande politiker är det svårt att säga vilken politik han skulle genomfört som kommunalråd eller minister.

Men det är en fängslande historia att följa Albin Ströms politiska gärning. Alla striderna inom arbetarrörelsen på 1910-talet samt inom vänstern på 1920- och 30-talen är fascinerande. 1940 startar Albin och hans kamrater Vänstersocialistiska Partiet. Men det förblev ytterst litet och koncentrerat till Göteborg. Rekrytering och nätverksbygge med vänstersocialister i andra delar av landet lyckades aldrig. Ström fortsatte att ge ut tidningen Arbetar-Posten till och med 1960 och han arbetade nästan jämt. Just denna del av boken är den mest intressanta – här får man slutet på en historia som saknats i andra böcker om SP och Albin Ström.

Ström gav aldrig upp trots att det blev ökenvandring. Undrar hur många i dagens samhälle som skulle klara att arbeta på lika envist i det politiska livet trots att loppet är så gott som kört.

Jan Å Johansson

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Månadens märke juni 2019

Ship to Gaza (”Skepp till Gaza”) är en svensk partipolitiskt och religiöst oberoende ideell förening, som avser att utrusta, bemanna och segla fartyg med humanitärt bistånd från Europa till Gaza som en del av den internationella fartygskonvojen Frihetsflottan (Freedom Flotilla), i syfte att dels skapa internationell uppmärksamhet kring blockaden av Gaza, dels förse civilsamhället i Gaza med humanitärt bistånd. Den första resan gjordes 2010 och ledde till att den israeliska flottan bordade konvojen och den påföljande massiva internationella uppmärksamheten.

PLACERING I BIBLIOTEKET: Resotavlan.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar