Månadens märke september 2021

Rochdale 1844, ett sekel i samverkan. Märket togs fram till kooperationens 100 årsjubileum 1944. 1844 startade i Rochdale en av de första kooperativa föreningarna. Kooperation har uppstått på flera olika platser, men ett av de mer kända startade just i Rochdale, då 28 vävare bildade en förening. Man satsade ett pund var, för att sätta upp en livsmedelsbutik, där medlemmarna kunde köpa varor. Efter ett år hade medlemsantalet växt till 74 personer och gett ett överskott på 22 pund. Från början slogs fast att ingen medlem skulle ha mer än en röst, även om han eller hon hade mycket pengar innestående i föreningen.

· Förtjänstmärket i 18 karats guld har namnet O Högfeldt ingraverat på baksidan av märket, stämplat S8=1944. Fram till 1974 hade 39 personer fått förtjänstmärket i 18 karats guld.

· Förtjänsttecken i silver stämplat T8=1945.

· Bronsmärket var ett mer allmänt märke. (S.R.185)

På KF-kongressen 1944 erhöll Per Albin Hansson Rochdalemärket i guld. Per Albin startade sin bana i en kooperativ butik, han talade ofta om kooperationen och han behöll sitt intresse för kooperationen i hela sitt liv. När han talade på en KF-kongress kändes det som hans tal kommit från en av de våra tyckte Albin Johansson, som var chef för Kooperativa förbundet (KF) under nästan 40 år under dess mest expansiva tid. Johansson ledde bland annat satsningarna på egna industrier och nordiskt samarbete.

(Källa; de två böckerna om Albin Johansson Liv – minne – gärning av Herman och Sven Stolpe, utgivna 1969 av Rabén & Sjögren)

PLACERING I BIBLIOTEKET: KF-tavlan

Publicerat i Månadens märke | Lämna en kommentar

Månadens märke augusti 2021

Rosa Luxemburg

Hon, 1871–1919, är en av arbetarrörelsens största gestalter. Hennes liv var en enda lång kamp för arbetarklassens frigörelse. Ursprungligen en av den polska arbetarrörelsens ledare blev hon en av den tyska socialdemokratins mest kända gestalter. Under det första världskriget tillhörde hon den minoritet som inte kapitulerade för krigsyran. Efter novemberrevolutionen 1918 som störtade det tyska kejsardömet blev hon en av grundarna av det tyska kommunistpartiet. I januari 1919 mördades hon brutalt.

Se även Månadens historielektion januari 2019 om Rosa Luxemburg av Johan Lönnroth på Arbetarrörelsens Minnesbiblioteks hemsida.

PLACERING I BIBLIOTEKET: Internationella tavlan, Tyskland.

Publicerat i Månadens märke | Lämna en kommentar

Månadens märke juli 2021

Transportarbetareförbundet AVD 46 CFF
Civila Flygpersonalens Fackförening, Transports Flygavdelning.

Avdelningen bildades 1:a januari 1947 och är en landsomfattande avdelning från Lund till Arvidsjaur med olika yrkeskategorier som flygplanslastare, flygplatsmän, flygfraktsarbetare, flygmekaniker, flygtekniker, flygtankningsmän samt catering­lastare. Avdelningen ligger i Märsta, en av avdelningens viktigaste byggstenar är en stark lokal facklig verksamhet på arbetsplatsklubbarna, där aktiva medlemmar och förtroendevalda kan ta itu med problem och förbättra medlemmarnas villkor. Märket utkom 2016.

PLACERING I BIBLIOTEKET: Handelstavlan.

Publicerat i Månadens märke | Lämna en kommentar

Månadens märke juni 2021

JäraArbetarrörelsens folkhögskola. Symbolen på märket är de doriska kolonner som håller upp skolans namn. Dessa kolonner var till för att poängtera att skolan vilade på de klassiska grekiska bildningsidealen.

  • 1947 grundades skolan på initiativ av ABF och med stöd av Landsorganisationen, Kooperativa förbundet och Jönköpings läns landsting. På grund av byggnadsproblem med Jära herrgård i Malmbäck som ligger utanför Jönköping, flyttades skolan 1949 till Vibäckshemmen i Almesåkra utanför Nässjö. 
  • 1978 på våren gick Jära folkhögskola i konkurs och är troligen den första folkhögskola i Sverige som har gått i konkurs.
  • 1979 inköptes anläggningen av Stiftelsen Pingstförsamling­arnas Skol- och Kursverksamhet.

PLACERING I BIBLIOTEKET: ABF-tavlan.

Publicerat i Månadens märke | Lämna en kommentar

Månadens märke maj 2021

Bruno Kreisky (1911–1990) 1 Maj 1991

På Socialdemokratiska Första majmärken är Bruno Kreisky den enda personen med rötter i ett annat land än Sverige. Han var född och uppvuxen i Wien och aktiv socialdemokrat och efter det Österrikiska inbördeskriget 1934 förbjöds socialist­partiet och Kreisky vistades i Tjeckoslovakien. Vid sin återkomst till Wien 1935 greps han och satt i fängelse till 1938. Han levde som politisk flykting i Sverige 1939–1946 där han arbetade för kooperationen. Från 1956 satt han i österrikiska parlamentet och var utrikesminister 1959–1966. 1967 valdes Kreisky till partiordförande för Österrikes socialdemokratiska parti (SPÖ, Sozialdemokratische Partei Österreichs) och var Österrikes förbundskansler 1970–1983.

Källa:

PLACERING I BIBLIOTEKET: Socialdemokraternas Första majmärkes-tavlan.

Publicerat i Månadens märke | Lämna en kommentar

Månadens märke april 2021

Nora Arbetarekommun 1905 – 2005 Märket är en ombildning av Noras stadsvapen som har fem tallar, tre större och två mindre. Tallarna är utbytta mot röda fanor i samma formation och upplagan var 330 exemplar. Idén till märket kom från Jon Blomberg, aktiv i SSU. Jon blev inspirerad av Nora kommuns stadsvapen och skissade fram förslaget till märket.

  • 1905 bildades Nora Arbetarekommun.
  • 1980 utgavs en jubileumsbok till 75-årsjubileumet.
  • 2005 firade Nora Arbetarekommun 100 år med en jubileumsfest i Nora Folkets Hus. Vid 100-årsfesten hade ordföranden och riksdagsmannen Lennart Axelsson äran att hälsa justitieministern Thomas Bodström välkommen till festligheterna som genomfördes under trivsamma former.

PLACERING I BIBLIOTEKET: SAP-tavlan.

Publicerat i Månadens märke | 1 kommentar

Månadens märke mars 2021

Tidens förlag Bokförlaget AB Tiden i Stockholm.

1912 grundades Bokförlaget AB Tiden i Stockholm med Social­demokraterna som huvudägare och dess första chef var Gustav Möller. I styrelsen satt bland andra Hjalmar Branting och Per-Albin Hansson.

1928–30 lät förlaget resa ett eget förlagshus på Sveavägen 68 i Stockholm, en bygg­nad som efter senare ombyggnad nu rymmer socialdemokraternas partihögkvarter.

1940 startades Sveriges första bokklubb, Tidens bokklubb.

1973–1980 var Anders Ferm vd för Tiden.

1980 efterträddes han av Ebbe Carlsson, som var vd 1980–1985.

1985 övertogs bolaget av ARE.

1992 köptes bolaget upp av Rabén & Sjögren.

PLACERING I BIBLIOTEKET: ABF-tavlan.

Publicerat i Månadens märke, Okategoriserade | Lämna en kommentar

Månadens märke februari 2021

G.H.F.2 Göteborgs hamnarbetarfackförening, andra kvartalet. Märket utkom troligen 1904.

Kvartalsmärken har varit i bruk sedan år 1885 och utgavs för att veta vem som betalat sin fackavgift. Siffran 1–4 visar vilket kvartal som bäraren av märket har betalat sin fackavgift och märket skulle bäras synligt. När kvartalet var utgånget återlämnades märket och medlemmen erhöll ett nytt märke till nästa kvartal. Alla medlemmarna i fackföreningen hade på den tiden ända fram till 1908 förmånsrätt till arbete framför oorganiserade arbetare. Arbetsgivarna hade troligen år 1885 gått med på förmånsrätt till arbete för stuveriarbetarnas fackförening för att på så sätt skapa en fast och ansvarig kår. PLACERING I BIBLIOTEKET: Transport-tavlan.

Publicerat i Månadens märke, Okategoriserade | Lämna en kommentar

Månadens bok januari 2021

Göran Greider recenserar Rasmus Landströms bok Arbetarlitteraturens återkomst

Rättvis attack mot en halvblind kritikerkår

Rasmus Landströms bok är en intelligent kartläggning av samhällskritisk litteratur

När jag slår ihop Rasmus Landströms Arbetarlitteraturens återkomst är min spontana känsla – ilska. Rentav ursinne. Jag dänger den faktiskt i golvet på rummet på det sjukhus där jag ligger inne för att tömma lungorna på vätska. 

Den historia han berättar, från tidiga arbetarförfattare som Maria Sandel ända till våra dagars motsvarigheter – han ser en formlig våg skölja fram – utgör den starkaste litterära tradition vi har i detta lilla land. Men under långa årtionden har den närapå förträngts i all sin bredd och komplexitet på kultursidorna.

Landström är en försiktig polemiker, han gnäller inte det minsta över läget men det han gör här utmanar faktiskt i grunden de länge förhärskande litterära normerna. 

Han gör det via en flitig dialog med den omfattande forskning som gjorts förr och nu kring den alltid lika svårdefinierade termen arbetarlitteratur – men också genom överraskande nyläsningar av klassiker som Ivar Los Godnatt jord, Susanna Alakoskis Svinalängorna eller Johan Jönsons klasshatiska böcker. På ett ställe talar han om denna vittspretande litteratur som bestående av stjärnor – men utan stjärnbilder.

Han har rätt. Tongivande kritiker – vare sig de heter Jonas ThenteÅsa Beckman eller Jens Liljestrand – styrs helt enkelt av ett sedan åttiotalet nedärvt litterärt paradigm som gör dem blinda och döva för både något så krasst men reellt som arbetsmarknadens påverkan på litteraturen – och för den strida ström av ofta kommersiellt framgångsrik arbetarskildring som sedan nittiotalet trätt fram i svensk litteratur, där en Elsie Johansson eller en Kjell Johansson sålt i massupplagor och arbetaröden ofta skildrats i högvis med deckare.

Eller de många arbetslivsskildringar som kommit sedan ungefär Kristian Lundbergs Yarden; jag tänker på allt från Emil Boss poetiska analyser av arbetsprocessen på Systembolaget, Jenny Wrangborgs sånger från restaurangvärlden, Elise Karlssons roman Linjen om den svävande makten över kontorsanställda, Helene Rådbergs omsorgspoesi eller Daria Bogdanskas sprakande serieroman om löneslavar i Malmös restaurangvärld.

Oftast handlar det om klass, men litteraturkritikerna har, menar Landström, långt lättare att analysera marginalisering och etnicitet än exploatering och klass. Men att uppnå acceptans av olikheter är något annat än att avskaffa olikheter – klassorättvisor – grundade i ekonomiska förhållanden. ”Det sista arbetarklassen behöver är att samhället erkänner dess ’särart’”, noterar han syrligt i en släng mot ytlig identitetspolitik när kulturellt och ekonomisk förtryck förväxlas.

Landström häpnar över att kritikerkåren så sällan sett denna arbetarlitteraturens återkomst. Men han rör sig med subtila instrument, hämtade från litteraturvetare som Beata Agrell och Magnus Nilsson, när han skriver om böcker som befinner sig till synes en bit bort från traditionen men som tveklöst rör sig i begreppets gravitationsfält. 

Det är lyckat. Henrik Bromanders märkliga romaner om explosiva kroppsbyggare och allehanda galningar hamnar då mitt i en lång arbetarlitterär tradition. 

Och med Landströms blick ser man hur otillräcklig kritiken ofta är. Ta till exempel den oerhört nedlåtande och korkade anmälan Karin Smirnoffs debut om hemtjänstkvinnan Jana fick i DN – bortsett från ett snobbigt förakt mot bokens grymt stökiga realism var det uppenbart att förståelsen av en lång och spretig arbetarlitterär tradition totalt saknades.

Överallt skulle det där gravitationsfältet behöva uppfattas. Elena Ferrante är således lika mycket en skildrare av napoletansk arbetarklass som en feministisk författare men det nämns sanslöst nog knappt aldrig. Édouard Louis Vem mördade min far blir direkt igenkännbar som en meteorit i det där gravitationsfältet. Och ta Måns Wadensjö, vars romaner brinner när de närmar sig samma fält: den totala resignation inför litteraturens marginalisering han nyligen uttryckt är nog också en effekt av att arbetarlitteraturens alla frågor degraderats av kritikerna.

Myter om den klassiska arbetarlitteraturen krossas också av en osentimental Landström. Det var inte arbetare som läste Harry eller Moa Martinson på trettiotalet. Det var den borgerlighet som insåg att författare ur deras egna skikt inte hade något att säga. 

Senare skulle det ändra sig när Folket i Bild bar ut böckerna på arbetsplatserna. Landström ser till och med Dan Anderssons särart, vilket är sällsynt.

Vad finns att invända mot teserna i Arbetarlitteraturens återkomst? Svar: att de fokuserar så hårt på den del av arbetarklassen som har det allra sämst. Behovsanställda, gigarbetare, migrantarbetare. 

Därmed missar han en stor fråga: var skildras den stora grupp i en brett definierad arbetarklass som lever hyggliga liv, hyser klasskänslor inför nedrustningar och vd-löner men inte omedelbart hotas av att kastas ut i hemlöshet eller misär? 

Att den arbetarklassen ständigt glöms bort är nog åtminstone en delförklaring till överströmningen av LO-medlemmar till högerpopulismen: när vanligt folk inte speglas i medier och i litteratur eller karikeras som lantisar eller ömkas nedlåtande som ”globaliseringens förlorare”, ja då revolterar de blint. 

Arbetarklassens symboliska utplåning i medelklassens medier, titeln på en Katalysrapport häromåret, är ett recept på högerpopulism.

Rasmus Landströms bok är en hyperintelligent och subtil kartläggning av en bred ström av samhällskritisk litteratur och en skoningslös anklagelseakt mot en trött och halvblind kritikerkår som visserligen urskiljer enstaka stjärnor på det litterära himlavalvet men är oförmögen att pussla ihop dem till stjärnbilder.

Jag plockar upp hans bok från sjuksalens golv, tittar ut i korridoren där dagens mångkulturella arbetarklass vankar i natten utan att någon i vare sig Babel eller Kulturradion berättat att deras arbetargalax finns skildrad i mycket av den samtida litteraturen.

Göran Greider

Tidigare publicerad i Aftonbladet, 20 november 2020

Återgiven med tillstånd av författaren

Publicerat i Månadens bok | Lämna en kommentar

Månadens märke januari 2021

Finlands Socialdemokratiska Parti (SDP)

Finska: Suomen Sosialidemokraattinen Puolue, (SDP)

1929 gjorde dekorationskonstnären Eric O.W Ehrström loggan till SDPs partimärke som godkändes av partistyrelsen och kongressen 1930. Märket finns (2019) att köpa via partikansliet i Finland och även i 18 karat guld för 230 € och i stämplat silver för 38 €.

1899 bildades Finlands arbetarparti, vid den tredje arbetarföreningskongressen i Åbo. Närvarande var Hjalmar Branting som sålunda kom att stå fadder vid skapandet av Finlands första arbetarparti, som visserligen ännu inte vid denna tidpunkt betecknade sig som socialdemokratiskt.

1903 gjordes en namnändring till Finlands Socialdemokratiska Parti (finska: Suomen Sosialidemokraattinen Puolue) vid kongressen i Forssa och partiet började kalla sig för socialdemokratiskt.

Källa: Finlands Svenska Arbetarförbund 1899 – 1949 av Fritiof Sundqvist och Partisymboler som politisk kommunikation, politiska symboler och partiemblem i Norden av Lars Westerlund. PLACERING I BIBLIOTEKET: Finlandstavlan.

Publicerat i Månadens märke, Okategoriserade | Lämna en kommentar