På Göteborgs gator arrangerades femtioårsjubileumet med ett festtåg på temat ”Arbetets dag”, från Järntorget till Svenska Mässan. Göteborgs Fackliga Centralorganisation beställde ett festmärke som visar en muskulös arbetare med bar överkropp och en slägga på axeln. Ett köpt märke berättigade till fri entré på Liseberg, där stora festligheter hölls för att fira LO 50 år. Reklam för arrangemanget gjordes bl.a. i tidningen Ny Tid där en annons var införd om Arbetets dag, söndagen den 22 augusti.
LO:s femtioårsjubileum i Stockholm firades på Skansen den 7 augusti 1948. Det finns en kortfilm om firandet på Arbetarrörelsens arkiv. (S.R.405)
1892 grundades tidningen Ny Tid i Göteborg av Fredrik Sterky.
1963 övertog Ny Tid tidningen Kuriren i Uddevalla som ett försök att förbättra ekonomin och hette därefter Ny Tid med Kuriren.
1963 i december upphörde den dagliga utgivningen, och detta datum anses allmänt vara slutet för tidningen. Sedan starten hade tidningen kommit ut med 21 644 nummer.
1964 började Ny Tid ges ut som veckotidning med begränsat sidantal.
1966 ersattes tidningen av Arbetet Väst.
‘2006 började Ny Tid åter ges ut som veckotidning i samarbete med den socialdemokratiska tidskriften Aktuellt i Politiken. Chefredaktör är Johan Flanke och i november görs ett namnbyte till Ny Tid Göteborgsområdet.
2017 läggs Ny Tid ner och ersätts av Aktuellt i Politiken.
De kan vara faktamässigt korrekta men utan någon större inblick i författarens liv och det samhälle som finns runt om dennes verksamhet
Den motsatta typen av memoarer ger läsaren en god insyn det liv som författaren lever och som beskriver den samhälleliga miljö som format författarens värdegrund
Boken omfattar tiden fram till Svens inträde i regeringen1949.
Sven Andersson växte upp på Vegagatan i stadsdelen Olivedal. Hans föräldrar var som så många andra inflyttade till Göteborg för att få ett drägligare liv än det som deras föräldrar hade. Modern kom från ett torp på Orust och fadern från ett torp under Livered i Västergötland.
Svens familj bestod av 9 personer som bodde i en enrumslägenhet. Fadern som var byggnadsarbetare var periodvis arbetslös på grund av lågkonjunktur och arbetskonflikter men tack vare föräldrarnas släktingar på landsbygden kunde familjen få livsmedel. Sven berättar om de ”brödkravaller” som inträffade 1917 som en följd av den utbredda fattigdomen inom arbetarklassen
Svens politiska intresse väcktes genom att han fick tillgång till litteratur dels genom en kamrat som jobbade i ett bokbinderi där även samhällsinriktad litteratur trycktes, samt att i antikvariat kunna köpa politisk litteratur. Han blev medlem i bokbinderiarbetareförbundet och uppmuntrades att studera genom kontakt med en facklig och politisk kamrat på tryckeriet.
1929 började Sven som byggnadsarbetare som var bättre betalt men var svårt att kombinera med det alltmer aktiva arbetet inom rörelsen.
1932 blev han erbjuden tjänsten som instruktör av ABF:s ordförande Ernst Jungen. ABF startade studieverksamhet bland arbetslösa som gjorde att lokalerna även kunde användas dagtid och han kunde kombinera sitt arbete med att leda studiecirklar eller hålla föredrag inom rörelsen
Sven kom att ändra sin inställning till den svenska försvarsfrågan på grund av nazismens framfart mot den tyska arbetarrörelsen efter Hitlers makttillträde.1934 blev han invald i SSU:s förbundsstyrelse
. Sven skildrar ingående den konflikt som under första delen 1930-talet fanns inom partiet mellan kommunstyrelsen och delar av den fackliga rörelsen och som slutar med att Albin Ström som varit kritisk mot partiledningen utesluts, I boken skriver Sven att anklagelseskriften mot Albin Ström ”verkar mager och tunn”
1934 blev Sven anställd på Arbetarekommunen som ombudsman.
1942 medan Sven låg i beredskap blev han invald i Riksdagen Det innebar att hans hustru Rosa fick ta ett stort ansvar för familjen, men hon stöttade honom i hans beslut. Sven kom att engagera sig i ersättningsreglerna för de inkallades familjer samt skillnaden i hur personer med kommunistiska åsikter och de med nazistiska åsikter behandlades av de polisiära myndigheterna.
Vid krigsslutet kom Sven att delta i det så kallade ”Arbetarrörelsens Efterkrigsprogram” som ledde till att ”borgfreden” med oppositionen bröts och Sven åkte ur riksdagen men genom att partiet bildade egen regering och tjänsten som partisekreterare blev vakant blev Sven utsedd till partisekreterare. Mot näringslivets kampanj ”PHM” mot partiets Efterkrigsprogram formulerades ”Folkets väl går före storfinansens”
Sven beskriver utförligt de överväganden som skedde inom partledningen i samband med valet av Tage Erlander som Per Albins efterträdare1946 samt de motsättningar som fanns inom regeringen om synen på socialpolitiken.
En annan verksamhet som Sven skildrar är utvecklingen av Folket i Bild och inrättandet bokombud som spred kultur på arbetsplatser genom att sälja böcker av kända svenska författare.
Valet 1948 innebar en seger för regeringen med 46–47 % av rösterna. Efter valframgången kom Sven att ingå i regeringen som konsultativt statsråd med försvarsfrågor. Regeringsarbetet kom att vara i 30 år
Nils Erik Samuelsson, Arbetarrörelsens Minnesbibliotek 2025-11-19
Göteborgs SSU distrikt 1917 – 2007 Framtiden är vår.
Motivet på märket är hämtat från Göteborgsdistriktets fana som invigdes 1959. Märket föreställer en falk och texten ”Framtiden är vår”, som var SSU-distriktets paroll 1959. Märkessamlaren Lennart Nyberg var med och invigde fanan. (S.R.729)
Svenska modellen ska utvecklas – inte avvecklas 1 maj 2017.
I vårt Sverige hålls ingen tillbaka. Ingen lämnas heller efter. Alla ska bidra efter sin förmåga och alla får ta del av en stark välfärd efter sina behov. Vi ska ha löner som går att leva på och en växande ekonomi som kommer alla till godo. Vi blir alla starkare när vi håller ihop och löser problem tillsammans. Det är detta som vi kallar den svenska modellen.
Vi kommer under hösten att publicera tidigare ”Månadens märke”, den 3 i varje månad.
Charles Lindley är en av många som vigde sitt arbetsliv åt arbetarrörelsen.
Ändock är han inte speciellt uppmärksammad inom rörelsen trots den storartade insatsen han gjorde nationellt både inom den unga fackföreningsrörelsen och inom det socialdemokratiska partiet. Sin största insats gjorde han dock inom den internationella Fackföreningsrörelsen, inte minst tack vare sina språkkunskaper. Där kom han att kallas för ”The grand old man”. Att vi som medlemmar i arbetarrörelsen i Göteborg har en fysisk nära kontakt med honom kan vi tacka Svenska sjöfolksförbundet för, Charles Lindleys byst står nämligen utanför Folkets Hus på Olof Palmes plats.
Jag har i min presentation av Charles Lindley begränsat mig till Olle Rytterblads förord och överlåter till föreningens medlemmar att själva läsa hans personliga memoarer som kom ut först 30 år efter hans bortgång.
Han föddes i Stockholm 1865 som Carl Gustav Lindgren. Han blev dock döpt till Charles Lindley vid 16 års ålder av sin dåvarande sjökapten och behöll det namnet till sin död. Tidigt kom han att engagera sig i den brittiska arbetarrörelsen både fackligt och politiskt och blev en av de mest stridbara för ett ersätta de gamla lokala förbunden med ett gemensamt förbund och var med att starta ITF (internationella transportfederationen) i mitten av 1890-talet
Som socialist tillhörde han Fabian Societys idéer som byggde på optimistisk, reformistisk tradition. Han blev en av arbetarrörelsens företrädare som kom att föra in den svenska arbetarrörelsen på en reformistisk bana både genom stabila fackliga organisationer och genom ett politiskt engagemang för allmän rösträtt. Hans raka fackliga kamp framkommer både i hans motstånd mot § 23 senare §32 i kollektivavtalet mellan SAF och LO samt i hans motstånd mot Saltsjöbadsavtalet
Vid 85 års åder började Charles att skriva ned sina minnen från sin tid som agitator, politiker och tidningsman, han var under 43 år redaktör för förbundstidningen Transportarbetaren. Hela hans manuskript till sina me- moarer var klart för tryckning strax före hans bortgång vid 92 års ålder.
25-08-14 Nils Erik Samuelsson: Arbetarrörelsens Minnesbibliotek
Nu är vi framme vid det sista Månadens märke, det första Månadens märke presenterades i mars 2017. Jag avslutar Månadens märke med min märkeskamrat Inge Johanssons personliga knappmärke.
Inge var förste ombudsman på Handelsanställdas förbund (ofta kallad Handels) i Göteborg, vi hade många tillfällen att träffas genom åren och prata om ett av våra stora intressen, märken från Arbetarrörelsen och dess historia.
Jag var hemma hos Inge i Hjällbo och han hos mig i Utby och timmarna gick fort vid varje träff, vi träffades också vid samlarträffarna i Arbetarrörelsens Första majförening [1] (1981–2010).
Inge Johansson För ett mänskligare Göteborg – en av de två grundarna av Arbetarrörelsens Minnesbiblioteks märkessamling, fick sin personliga knapp som kandidat till kommunvalet 2002. 63 andra kandidater fick också en personlig knapp.
Minnesbiblioteket samlar inte på knappar, men med en knapp från en av grundarna till märkessamlingen görs ett trevligt undantag, den andra grundaren av märkessamlingen är Lennart Nyberg. (S.R.463)
Not; 1
Arbetarrörelsens förstamajförening var verksam 1981 – 2009 som en kulturförening med anknytning till arbetarrörelsen, för att tillvarata arbetarrörelsens historia som den speglas på olika märken avsedda för kavajslag. Runt om i landet finns det nu samlingar som räddats för eftervärlden tack vare medlemmar i föreningen. Det stora antal rapporter som föreningen skapat får anses ha nationellt intresse.
Alla ”Månadens märke” är sammanställda av Ove Telliander. Arbetarrörelsens Minnesbibliotek i Göteborg är oerhört tacksamma för Oves fantastiska arbete med märkessamlingen och Månadens märke!
Nancy Erikssons liv är en resa från fattigsverige med klassamhälle och en patriarkal syn på kvinnor till dagens samhälle med jämställdhet och där social bakgrund inte avgör individens möjligheter.
Nancy föddes utom äktenskapet av Hulda Bondesson som reste till Köpenhamn för att föda sitt barn. Det var inte helt ovanligt för ogifta kvinnor att ta sig över Sundet för att föda. Vår främsta barnboksförfattare gjorde på samma sätt.
Genom en annons i Sydsvenska Dagbladet fick Hulda kontakt med ”en barnkär familj” från Malmö som adopterade Nancy. Föräldrarna var statare som flyttat in till Malmö i hopp om ett bättre liv. Nancys barndom tillbringade hon i skuggan av Marieholms yllefabrik där föräldrarna arbetade som gårdskarl respektive sömmerska. Nancy kom att gå på den kommunala mellanskolan. Efter realexamen kom Nancy att gå i en privat flickskola vars skolavgift, 375 kronor per år plus alla böcker, föräldrarna betalade genom egna uppoffringar och extra arbete.
Efter sin examen gick Nancy en sjuksköterskeutbildning i Lund som var relativ låg och man bodde i lasarettets elevhem. Nancys första politiska ställningstagande var att hon gick med i Svenska Clartéförbundet och prenumererade på deras tidning Clarté. Hon blev medveten om att även inom sjukhusvärlden rådde klassamhällets villkor. Efter sin examen som laboratoriesköterska fick hon arbete på Jönköpings lasarett.
1931 gick hon in i ungdomsrörelsen och blev då även partimedlem. I Jönköping träffade hon Torsten Bengtsson som var anställd på fängelset och som hon kom att vara gift med i fyrtiofem år, till hans död.
1936 när hon flyttade till Stockholm var hon övertygad om att socialismen ”höll på att födas”. Hon gick med i Kvinnoklubben, där man bl a studerade ”kvinnor, arbete och löner” för det var viktigt även för kvinnorna att lära sig ett yrke. Hon beskriver 2 tillfällen då synen på kvinnorollen i samhället vållade konflikt inom föreningen.
En annan konflikt inom partiet som Nancy skildrar i sin bok är konflikten inom partiet mellan ledningen företrädd av Per-Albin och Zäta Höglund under 1930-och1940-talet, främst inom Stockholms Arbetarekommun.
1946 blev hon medlem i kyrkomötet där hennes första insats blev att få bort kapitlet ”barnakvinnors kyrkogång”, om kyrkotagning, i kyrkohandboken.
Nancy kom att bli riksdagsledamot för Stockholm 1949. Det viktigaste arbetet för Nancy i riksdagen var engagemanget för den lagstadgade tjänstepensionen – ATP. Förutom det nästan tioåriga arbetet med möten, och debatter som hon skildrar finns 2 tillfällen som jag tycker måste beröras.
Torsten Nilsson hade på en fråga från en timmerkörare med egen häst om han fick pension som löntagare svarat att ”ja ett vet jag, hästen får ingen pension”.
Den andra handlar om hur Folkpartiet efter beslutet om lagstadgad tjänstepension isolerade Ture Königsson därför att han inte ville riskera att frågan skulle avgöras av lottning. Han beslöt därför att avstå från att ta ställning i den avgörande omröstningen.
(Köningssons ställningstagande kallas med ett vetenskapligt begrepp för korstryck, nämligen att man ställs inför 2 motsatta värderingar. I Königssons fall en bakgrund i en lågkyrklig tradition och hans roll att som kollektivanställd inom Metallindustrin avstå från att ta ställning i sakfrågan.)
Andra frågor som Nancy engagerade sig i under sin riksdagstid var kampen mot ett svenskt atomvapen där hon precis som kvinnoförbundet kom i konflikt med många manliga partikamrater.
Den sista stora striden som Nancy engagerade sig i var kampen mot utbyggnad av Vindelälven där hon ”blev utsatt för ett besvärligt tryck” från båda sidor inom partiet i Vindelälvsfrågan.
När frågan slutligen avgjordes i riksdagen kunde hon liksom Palme konstatera att ”naturvårdsintressen för första gången hävdat sig mor de rent ekonomiska”.
2025-05-05 Arbetarrörelsens Minnesbibliotek, Nils Erik Samuelsson
Han växte upp i ett stilla bondesamhälle väster om Göta älv som var präglat årstidernas rytm.
Pappan som var folkskollärare var även ortskorrespondent för flera västsvenska tidningar och kommunalt engagerad i sociala frågor och liberal men gick högerut när liberalerna gick med Socialdemokraterna vid slutet av första världskriget
1916 började han på läroverk i Göteborg. I samband med en strejk i hamnen var många gymnasister strejkbrytare nattetid och Per gjorde sitt första offentliga framträdande i skolans aula där han menade att strejkbryteriet inte var något oförargligt äventyr.
Under sina studier i Lund som Per kommer i kontakt med den materialistiska historieskrivningen och med marxismen. Detta kom till uttryck i hans uppsatser om ”landskapslagarna” och ” Sveriges historia” samt i hans bok om ”stadsindustrins arbetare före 1800-talet”
Medlemskapet i SAP i början av 1930-talet var av idealistiska skäl och han deltog i det lokala partiarbetet. Han beskriver hur arbetarrörelsen i Europa var sönderslagen medan Sverige kunde hållas utanför. Vid en fråga från partiet om man skulle utse en akademiker på vallistan så föreslog han Tage Erlander Han tror att den positiva utvecklingen av svensk ekonomi under slutet av perioden är en kombination av offensiv socialdemokratisk politik och den allmänna rustningsindustrin. Per blev genom sina Marx-studier medveten om hur den nationalekonomiska teorin byggde på värderingar och inte på objektiv vetenskap
Parallellt med sina studier ägnade Per sig åt tidningsskriverier först i HT senare i den socialdemokratiska Aftontidningen.
Per kom till Socialdepartementet hösten 1942 som sakkunnig. Det var ett stort departementet med både sociala områden och polismyndigheten. Per beskriver hur Socialdepartementet som ansvarigt för arbetsmarknaden kom att fungera som en informell planhushållning genom samverkan med näringslivet. Han nämner hur lite uppskattning som Möller fick för sitt arbete. Han och Wigforss tillhörde inte Per Albins sällskapskrets. Han beskriver Möllers sätt att ta sig an vanliga människors problem.
Han berättar om hur de svenska barackerna efter Torne älv kom att bli bostäder år danskar på Bornholm. Tillsammans med Möller förändrade han den centrala byråkratin inom statsförvaltningen. Under sin tid i departementet samarbetade han illegalt med den norska motståndsrörelsen. Efter kriget kom socialpolitiken att få mer utrymme i statens finanser, och frågan om ett reformerat pensionssystem diskuterades. Per hade velat starta en socialdemokratisk tidning men fick inget gehör från vare sig SAP eller LO.
1950 accepterade han erbjudandet om att bli landshövding Bohuslän efter både från både socialdemokrater och borgerliga politiker. var Det första som Per gjorde som landshövding var att initiera förbättring av vägnätet i länet. Under sina resor för att orientera sig i länet kom Per i kontakt med både tvehågsna och progressiva kommunpolitiker. Han såg Även att Bohusläns djupa fjordar var lämpliga som industriorter. Han drev frågan om att göra Stenungssund till centralort i södra delen av länet. Trots att det bidrog till utvecklingen av samhället fanns det motstånd främst från naturvårdare som ansåg att Nyström ställt en ”slaskhink på ett salsgolv” I norra delen av Bohuslän blev Brofjorden tänkt att bli ett annat industricentrum.
Han redogör också för Uddevallavarvets uppgång och fall under Thordéns ledning. Resultatet blev att varvet blev statligt och Thordén fick ge namn åt en stiftelse för välgörande ändamål inom länet. Han berättar också sina möten Josef Anér som blev chef på Varvet.
Under sin tid som landshövding initierade han reformering av landstingen och de kommunala myndigheternas uppgift inom den kommunala förvaltningen.
Dessutom berättar Per om sitt umgänge med näringslivsrepresentanter och den göteborgska societeten
När Per gick i pension 1971 började han som kulturjournalist och skrev bland annat historiska orienteringar för teatrarna i deras programbladen, samt en essä om den brittiska författaren och feministen Mary Wollstonecraft som gjorde en resa genom Bohuslän i mitten av 1790-talet och som skildrade de villkor som underklassens kvinnor levde under.
Det är svårt att ge full rättvisa åt ett så omfångsrikt liv som Per Nyströms, men det är en bra bok om man vill förstå förändringen inom Göteborg och Bohuslän under 1900-talet.
Sista delen av boken är en sammanfattning av Pers liv som precis som titeln på boken kan sammanfattas med orden ” jag har speglat århundradet”.
För Arbetarrörelsens Minnesbibliotek Nils Erik Samuelsson
Arbetarrörelsens Minnesbibliotek i Göteborg 