Svenska folket berättar – utan städare stannar Sverige

En presentation

Vi tar för givet när vi kommer in i en möteslokal att ljus och värme fungerar och att lokalen är städad.

För elektriker och rörmokare finns särskilda yrkesutbildningar.

Att städa och rengöra lokaler har länge ansetts som ett vanligt hushållsarbete utan någon speciell yrkeskunskap.

För att belysa städarnas situation som yrkesgrupp tog fyra fackliga organisationer:
Senska Kommmunalarbetarförbundet, Hotell- och Restauranganställdas förbund, Statsanställdas förbund samt Fastighetsanställdas förbund tillsammans med Arbetets museum, Nordiska museet och Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek år 1990 initiativ till att belysa villkoren för denna ofta osynliga, lågavlönade och lågstatus grupp som alltför ofta utför sitt arbete utan att få någon uppskattning.

Städarbetarna som yrkesgrupp speglar samhällets sammansättning och förändring. På så vis har yrkesgruppen som arbetar med städning kommit att numera även omfatta människor med annan bakgrund än svensk.

I rapporten medverkar19 lokalstädare med erfarenheter från sitt arbetsliv. Av dessa är 2 städare som har sina rötter i Chile.

Jag har valt att närmare kortfattat återge Ingrid Kleists berättelse som är ganska typiskt för en arbetare i denna bransch.

Ingrid Kleist: Medan mamma passade barnen blev jag städerska

Hon blev mamma vid nitton års ålder 1961 och bodde tillsammans med man och barn i en omodern lägenhet. Efter ytterligare ett barn och önskemål om en egen inkomst blev hon av arbetsförmedlingen erbjuden ett städjobb.  Tillsammans med en äldre kvinna arbetade hon med enkla hjälpmedel långa arbetspass mot en klen lön.

Efter ytterligare ett barn och en ny man blev hon åter hemmafru, nu i en modern lägenhet. Genom en granne fick hon kontakt med den kommunala städverksamheten. Jobbet var både på socialbyråer och i skolor och alltid förlagd till kvällar och nätter – utan både skyddsutrustning och riktig städutrustning. I samband med att Ingrid fick jobb på ett nybyggt dagis kom även modernare städgrejor.

Efter ett studieuppehåll fick hon städjobb på en skola. Eftersom hon började sitt arbete i juni innebar det att hon deltog storstädningen under hela sommarlovet. Arbetstiderna var bättre, men varje städare hade sina egna revir med beting och någon gemenskap fanns inte.

En stor förändring för städpersonalen uppstod genom att en städorganisation med städledare och dagstädning infördes 1979.  Ingrid utsågs till städledare och skickades på utbildning   Både lärare och städare var missnöjda. Arbetet blev nu schemalagt mellan 07.00 -13.00. Städarbetet uppvärderades och bättre hjälpmedel inskaffades.

Efter 17 år och stelhet i sina leder tog Ingrid studieledigt för att läsa in grundskolan på Komvux. Tanken på ett annat arbete stoppades genom att hon inte fick mer vuxenstudiestöd och hon återvände till städningen. Så en dag sa kroppen ifrån. Ett felaktigt lyft av en hink innebar att hon inte kunde röra armen.

Efter 9 månader av tabletter, sjukskrivning och sjukgymnastik förklarade att de inte kunde göra mer och hon blev friskskriven.

Eftersom Ingrid var anställd kunde hon inte stämpla som arbetslös och hon fick gå tillbaka till städjobbet1989. Under tiden hade hennes arbetskamrater gått i pension och hon erbjöds av sin chef att arbeta heltid för att slippa stressa i arbetet.

I jobbet ingick förutom skolstädning även en fritidsgård. Hennes förslitningsskador gjorde sig åter påminda och det blev åter sjukskrivning, företagshälsovård och sjukgymnastik. Vid 48 års ålder (1990) blir hennes besvär godkända som arbetsskada och parallellt med 75-% sjukskrivning och rehabilitering så hoppas hon kunna återgå till sitt arbete på heltid.

När hon summerar sitt arbetsliv konstaterar hon att dagstädning var positivt både vad gäller löner och kamratskap men ångrar att hon inte studerade i sin ungdom för att slippa bli utsliten vid 50 års ålder. För att ändra statusen på städarbetet krävs att arbetsmiljön förbättras så att det blir ett heltidsarbete som inte orsakar belastningsskador och utslitning.

Ingrid uppmuntrar sina barn att studera för att få ett arbete som inte sliter ut kroppen.

När det gäller sin egen situation så städar hon på nu på deltid. Hon skulle helst vilja fortsätta städa och att arbetsmiljön förbättras för det är ett arbete hon kan efter att ha deltagit i olika utbildningar.

Nils Erik Samuelsson, Arbetarrörelsens minnesbibliotek