Socialdemokraternas Valmärken från 1950-talet

Valmärket vid kommunal- och landstingsvalen 1950. A står för Arbetarepartiet, Sädesaxen och kugghjulet symboliserar jordens och industrins arbetare. Sädesaxen formar sig till det världsbekanta V-tecknet, som betyder seger, således en enande symbol för socialdemokratins väljarkår i 1950 års valdrabbning. Under 50-talet var det en första kammare, ett indirekt valt överhus till den tvåkammarriksdag som Sverige hade åren 1867–1970. Vid kommunal- och landstingsvalen under 50-talet blev ledamöterna i första kammaren valda av landstingen och vissa stadsfullmäktige var sedan enligt ett visst system valmän som valde ledamöter till första kammaren. Det var långa mandatperioder – åtta år. Kammaren förnyades stegvis – det var olika valår i olika län. Detta orsakade en eftersläpning av opinionen och SAP kunde regera vidare på 1950-talet även om det var vad vi idag skulle tolka som borgerlig majoritet i ett par andrakammarval.

Valmärket vid Andrakammarvalet 1952 är ett silverfärgat A, som står för Arbetarepartiet.

Valmärket vid kommunal- och landstingsvalen 1954 då Socialdemokraterna fick 1,7 miljoner röster och pilen symboliserar att målsättningen var fler röster i valet 1954.

Valmärket vid Andrakammarvalet 1956, visar att man börjar kalla partiet för Socialdemokraterna i dagligt tal.

Märket kallas för ATP-Ettan utkom vid 1957 års folkomröstning om pensionssystemet.

• Socialdemokraterna företrädde linje 1, som förespråkade en allmän och obligatorisk tjänstepension, fick 45,8 % av rösterna.
• Bonde­förbundet (nuvarande Centerpartiet) företrädde linje 2, som förespråkade en frivillig tilläggspension och höjd folkpension, fick 15 % av rösterna.
• Högern (nuvarande Moderaterna) & Folkpartiet företrädde linje 3, som förespråkade en tjänstepension genomförd av arbetsmarknadens parter, fick 35,3 % av rösterna.

Folkomröstningens efterspel Med argumentet att deras linje hade fått flest röster, drev Socialdemokraterna efter folkomröstningen igenom införandet av allmän tilläggspension (ATP), trots att majoriteten för förslaget inte hade varit absolut. Centerpartiet lämnade därför regeringen, varpå Folkpartiet och Högerpartiet försökte få centerpartisterna att medverka till ett regeringsskifte med Bertil Ohlin (fp) som ny statsminister. Bondeförbundarna var emellertid inte benägna att gå direkt från ett samarbete med socialdemokraterna till att stödja en borgerlig regering, varför Tage Erlander (S) kunde fortsätta som statsminister för en enpartiregering i minoritet.

Valmärket vid Andrakammarvalet 1958, S-et med den uppåtgående röda pilen, markerade och underströk partibeteckningen och Socialdemokraternas strävan att samla än större väljarskaror.

Källor:

• Arbetarrörelsens Förstamajförenings samlarrapporter 23 och 87
• Under röda fanor, andra boken av Olavi Laurila
• Wikipedia
• Jan Å. Johansson

PLACERING I BIBLIOTEKET: SAP-tavlan