Nordiska Demokratins Dag
Den Nordiska demokratins dag 25 augusti 1935 Malmö. (S.R.75)
Pohjoismainen Kansanvallan Päivä, Turussa 26.6 1938
Svenska: Nordiska Demokratins dag i Åbo 26.6 1938 (S.R.632)
Den Nordiska Demokratins Dag i Malmö 1935 arrangerades av de nordiska socialdemokratiska ungdomsföreningarna. 20 000 ungdomar samlades från alla nordiska länder. De nordiska socialdemokratiska ledarna [1] höll varma tal om den nordiska demokratins ståndaktighet gentemot de totalitära hoten, och betonade, liksom Ragnar Frisch, [2] dess långa historiska rötter som utgjorde den grund som socialdemokratin skulle bygga vidare på.
I Sverige kunde termen ”Nordisk demokrati” ibland användas som synonymt med ”Folkhemmet” och var alltså en del av Socialdemokraternas nationalistiska 1930-talsretorik. Genom att byta ut ”social” mot ”nordisk” fick den egna politiska ståndpunkten en kulturell och historisk förankring. De nordiska socialdemokraterna erövrade eller skapade en nordisk demokratisk tradition som de använde som ett fundament för sin egen politik. På många sätt visade detta sig vara en lyckad strategi. Socialdemokraterna nådde stora valframgångar och började så uppfattas som legitima representanter för nationen och dess kulturella arv. Samtidigt kunde man också kanske säga att den politiska demokratin blev en så central del av den nordiska och nationella identiteten att det var mycket svårt för en nazistisk eller totalitär politisk retorik att slå rot i Norden.
Det var inte enbart Socialdemokraterna som på detta sätt använde sig av den nordiska demokratins retorik. Framför allt i Finland kunde också konservativa betona att landet var en nordisk demokrati, och på så vis försöka stävja hotet från öst, samtidigt som man bad de skandinaviska länderna om stöd och sympati. Några år tidigare hade bilden av den fria nordiska bonden också använts som ett inrikespolitiskt argument mot den revolutionära vänstern i samband med inbördeskriget. ”Nordisk demokrati” var ett flexibelt begrepp som kunde fyllas med olika innehåll, men före andra världskriget handlade det oftast om att definiera och mobilisera en nordisk opposition mot de totalitära rörelserna i Europa, vare sig de var kommunistiska eller fascistiska.
Källa:
Arbetarrörelsens Förstamajförenings samlarrapport 75 och 632.
Johan Strang[3] artikel i Nytid.fi 2011/12.
Not; 1
Talare var bl.a. Sveriges statsminister Per Albin Hansson, Norges statsminister Johan Nygaardsvold, Danmarks minister H.P. Hansen och Koos Vorrink, ordförande för Youth International från Nederländerna.
Not; 2
I förordet till boken Pest over Europa – Bolschevisme, Fascisme og Nazisme (1933) skrev den danska socialdemokraten Ragnar Frisch att det nu var dags att visa ”at der er Knogler og Marv i det nordiske Demokrati”. Enligt Frisch var det bönderna som hade infört parlamentarismen i Norden, men nu var det arbetarrörelsens uppgift att föra detta arbete vidare och skapa den sociala demokratin. Termen ”nordisk demokrati” fick snabbt en central plats i den socialdemokratiska vokabulären.
Not; 3
Johan Strangforskare vid Centrum för Norden-studier, Helsingfors universitet. Artikeln baserar sig på (framför allt inledningen till) boken Rhetorics of Nordic Democracy (Studia Fennica Historica 17, Helsingfors: Finska litteratursällskapet, 2010) som författaren redigerat tillsammans med Jussi Kurunmäki. PLACERING I BIBLIOTEKET: SSU-tavlan
Arbetarrörelsens Minnesbibliotek i Göteborg 