Det förlorade paradiset; Sara Kristoffersson

Att ta del av en folkrörelses minskade inflytande i samhället är inte någon trevlig läsupplevelse.

Att konsumentkooperationen haft en avgörande roll för arbetarklassens möjlighet att få en dräglig tillvaro i det klassamhälle som fanns i början av 1900-talet står utom allt tvivel.

Att konsumentkooperationen precis som de andra folkrörelser som växte fram vid industrikapitalismens genombrott, till skillnad mot samhällets odemokratiska politiska system, tillämpade den demokratiska principen om lika rösträtt för alla medlemmar gör dess samhällsförändrande kraft ännu större.

Sara Kristoffersson ger en gedigen beskrivning av det samhälle där konsumentkooperationen växte fram och förändrade arbetarklassens villkor, oftast i kamp mot privata kapitalintressen inom livsmedelsbranschen. Den bidrog till att erbjuda livsmedel genom de butiker som konsumentföreningarna runt om i landet startade.

Från början var det baslivsmedel såsom margarin men kom senare att även omfatta livsmedelskontroll och utbildning i hushållsekonomi.

Konsumentkooperationen var även tidig med att rationalisera varudistributionen genom standardiserade förpackningar och snabbköpsbutiker.

 I och med att kooperationen kom att ta fram husgeråd och inredningsprodukter tillkom butiksformerna Domus och OBS!

Konkurrenterna inom detaljhandeln är inte passiva utan där sker en strukturrationalisering och möter konsumentkooperationen med att bli lika duktiga på att tillhandahålla livsmedel till konkurrenskraftiga priser.

Till skillnad mot den privata handeln har konsumentkooperationen ett demokratiskt ägarinflytande. Detta låg till grund för den breda medlemssatsningen konsumentkongressen som mynnade ut i en konferens i september1971 under temat ”Kooperationens roll i framtidens samhälle”.

Som ett resultat av denna medlemssatsning tar kooperationen fram ”basgarderoben”, en kollektion dam -och herrkläder i tidlöst snitt och

 en serie förpackningar utan onödigt emballage: ”Blåvitt”.

 Ansvar för miljön genom en konsumtion som är miljömässigt hållbar lanseras i början av 1990-talet under begreppet ”Änglamark”.

Privathandeln, ledd av ICA, antar utmaningarna och tar upp kampen med kooperationen genom att presentera ”ICA Basic”.

Kooperationen lyckas inte få de privata handlarna att köpa in de kooperativa produkterna samtidigt som de kooperativa kunderna efterfrågade även privatproducerade produkter.

Kooperationen har en ideologi som bygger på politiska och sociala visioner om en rättvisa värld – manifesterad i engagemanget för ”Utan Gränser” – vilket saknades inom den privata detaljhandeln.

I den alltmer internationaliserade världen blev kooperationens särdrag otydlig och lönsamheten pressades av en tungrodd organisationsmodell. Det kom att bidra till att kravet på effektivitet och konkurrenskraft tvingade kooperationen till omstrukturering både inom tillverkning och detaljhandel. Industriföretag såldes ut och butiker lades ned samtidigt som fusioneringar av föreningar skedde för att öka lönsamheten.

Konsumentkooperationen tappade trots detta marknadsandelar till privathandeln och numera svarar man för ca 20 % av detaljhandelns försäljning.

Författaren drar paralleller mellan kooperationens utveckling och den förlorade hegemonin för arbetarrörelsen inom politiken. Om det är som ekonomhistorikern Jenny Andersson påstår en längtan efter en försvunnen tid som nu inte finns utan har ersatts av en osäker morgondag får väl framtiden utvisa.

Det ligger nog en hel del i den analys som den brittiske journalisten Andrew Brown som levde i Sverige under 20 år på 1970 – och 1980 talet beskriver i sin bok efter att ha återvänt efter 20 år. Det svenska samhället har förlorat sin särart och folkhemsutopin har förlorat sin motståndskraft mot den globala verkligheten.

För Arbetarrörelsens minnesbibliotek: Nils Erik Samuelsson