Karl Marx : Lönearbete och Kapital

Arbete och jord ( naturresurser) är enligt marxistisk teori de primära produktivkratrerna.

Genom att producera ett överskott i sitt arbete kan detta omvandlas till den sekundära produktivkraften kapital (t ex Kunskap, Verktyg, Maskiner, Byggnader) som bidrar till att de primära produktivkrafterna kan utnyttjas effektivare.

Vem som kontrollerar överskottet i produktionsprocessen är fundamental för detta överskotts fördelning.

”Arbetskraften är en vara, som dess ägare, lönearbetaren, säljer till kapitalet. Varför säljer han den? För att existera”

Detta är ett av de konstateranden som återfinns i denna skrift av Karl Marx, vars innehåll först publicerades som broschyr i slutet av 1840-talet, i en tid då flertalet europeiska länder skakades av klasskamp och revolutionära rörelser. Arbetarklassen var svagt organisatoriskt utvecklad, den tekniska utvecklingen sågs leda till de ”borgerliga medelklassernas och det så kallade bondeståndets oundvikliga undergång” och då England intog ställningen som kolonialmakt och utsugarnation under 1800-talet.

Konstaterandet att arbetskraften är en vara som dess ägare säljer till kapitalet för att existera, står sig alltjämt.

Däremot är det tveksamt, som Friedrich Engels påpekar i ett förord daterat till 1891, om Marx efter utgivandet av ”Kritiken av den politiska ekonomin” och framför allt ”Kapitalet” utan ändringar skulle ha godkänt hela texten i ”Lönearbete och Kapital”. Vissa satser och formuleringar måste nämligen 1891 och även i dag te sig mindre lyckade eller rent av felaktiga.

”Lönearbete och Kapital” bör därför, menade Engels uppfattas som ett ställningstagande av en författare, som ännu inte nått det andliga utvecklingsskede som följde med det forskningsarbete, vars slutpunkt för Marx egen del blev ”Kapitalet”, som betytt mer än något annat verk för avslöjandet av de motsättningar den kapitalistiska samhälls-och produktionsordningen vilar på.

För Arbetarrörelsens Minnesbibliotek
Nils Erik Samuelsson