”Jag har speglat århundradet”

                       en bok om Per Nyström av Tomas Forser

Han växte upp i ett stilla bondesamhälle väster om Göta älv som var präglat årstidernas rytm.

Pappan som var folkskollärare var även ortskorrespondent för flera västsvenska tidningar och kommunalt engagerad i sociala frågor och liberal men gick högerut när liberalerna gick med Socialdemokraterna vid slutet av första världskriget

1916 började han på läroverk i Göteborg. I samband med en strejk i hamnen var många gymnasister strejkbrytare nattetid och Per gjorde sitt första offentliga framträdande i skolans aula där han menade att strejkbryteriet inte var något oförargligt äventyr.

Under sina studier i Lund som Per kommer i kontakt med den materialistiska historieskrivningen och med marxismen. Detta kom till uttryck i hans uppsatser om ”landskapslagarna” och ” Sveriges historia” samt i hans bok om ”stadsindustrins arbetare före 1800-talet”

Medlemskapet i SAP i början av 1930-talet var av idealistiska skäl och han deltog i det lokala partiarbetet. Han beskriver hur arbetarrörelsen i Europa var sönderslagen medan Sverige kunde hållas utanför. Vid en fråga från partiet om man skulle utse en akademiker på vallistan så föreslog han Tage Erlander Han tror att den positiva utvecklingen av svensk ekonomi under slutet av perioden är en kombination av offensiv socialdemokratisk politik och den allmänna rustningsindustrin. Per blev genom sina Marx-studier medveten om hur den nationalekonomiska teorin byggde på värderingar och inte på objektiv vetenskap

Parallellt med sina studier ägnade Per sig åt tidningsskriverier först i HT senare i den socialdemokratiska Aftontidningen.

Per kom till Socialdepartementet hösten 1942 som sakkunnig. Det var ett stort departementet med både sociala områden och polismyndigheten. Per beskriver hur Socialdepartementet som ansvarigt för arbetsmarknaden kom att fungera som en informell planhushållning genom samverkan med näringslivet. Han nämner hur lite uppskattning som Möller fick för sitt arbete. Han och Wigforss tillhörde inte Per Albins sällskapskrets. Han beskriver Möllers sätt att ta sig an vanliga människors problem.

Han berättar om hur de svenska barackerna efter Torne älv kom att bli bostäder år danskar på Bornholm. Tillsammans med Möller förändrade han den centrala byråkratin inom statsförvaltningen. Under sin tid i departementet samarbetade han illegalt med den norska motståndsrörelsen. Efter kriget kom socialpolitiken att få mer utrymme i statens finanser, och frågan om ett reformerat pensionssystem diskuterades. Per hade velat starta en socialdemokratisk tidning men fick inget gehör från vare sig SAP eller LO.

1950 accepterade han erbjudandet om att bli landshövding Bohuslän efter både från både socialdemokrater och borgerliga politiker. var Det första som Per gjorde som landshövding var att initiera förbättring av vägnätet i länet. Under sina resor för att orientera sig i länet kom Per i kontakt med både tvehågsna och progressiva kommunpolitiker. Han såg Även att Bohusläns djupa fjordar var lämpliga som industriorter. Han drev frågan om att göra Stenungssund till centralort i södra delen av länet. Trots att det bidrog till utvecklingen av samhället fanns det motstånd främst från naturvårdare som ansåg att Nyström ställt en ”slaskhink på ett salsgolv” I norra delen av Bohuslän blev Brofjorden tänkt att bli ett annat industricentrum.

Han redogör också för Uddevallavarvets uppgång och fall under Thordéns ledning. Resultatet blev att varvet blev statligt och Thordén fick ge namn åt en stiftelse för välgörande ändamål inom länet. Han berättar också sina möten Josef Anér som blev chef på Varvet.

Under sin tid som landshövding initierade han reformering av landstingen och de kommunala myndigheternas uppgift inom den kommunala förvaltningen.

Dessutom berättar Per om sitt umgänge med näringslivsrepresentanter och den göteborgska societeten

 När Per gick i pension 1971 började han som kulturjournalist och skrev bland annat historiska orienteringar för teatrarna i deras programbladen, samt en essä om den brittiska författaren och feministen Mary Wollstonecraft som gjorde en resa genom Bohuslän i mitten av 1790-talet och som skildrade de villkor som underklassens kvinnor levde under.

Det är svårt att ge full rättvisa åt ett så omfångsrikt liv som Per Nyströms, men det är en bra bok om man vill förstå förändringen inom Göteborg och Bohuslän under 1900-talet.

Sista delen av boken är en sammanfattning av Pers liv som precis som titeln på boken kan sammanfattas med orden ” jag har speglat århundradet”.

För Arbetarrörelsens Minnesbibliotek
Nils Erik Samuelsson