Gunnar Sträng Landvägsagitator

Anders L Johansson

För dem av oss som tillhör ”fyrtiotalisterna” och är uppväxta under den så kallade lägerelds-TV-tiden var Gunnar Sträng den person som varje januari presenterade den ”Nådiga luntan”.  Med hjälp av pekpinne och skyltar föreläste han både för oss tittare och för programredaktören hur sambandet mellan inkomster och utgifter för staten fungerade. Efter Gunnar Strängs tid som finansminister har andra finansministrar kommit och gått utan att göra samma avtryck i våra medvetanden.

Boken är en intervjubok som bygger på samtal mellan författaren och Gunnar Sträng kompletterad med faktaavsnitt om det samhälle och den förändring om skedde under Gunnars aktiva tid som facklig företrädare.

Referatet av boken ligger på den tidigare delen av Gunnar Strängs liv

Han växte upp i Lövsta där fadern arbetade på Stockholms stads renhållningsverk som tog hand om latrin och sopor. Sopförbränningen var ett arbete som organiserades i treskift vilket gav fadern möjlighet att kombinera sitt arbete med sin hobby, blomsterodling. Gunnar började arbeta redan som åttaåring på sommarloven antingen hos trädgårds- mästarna i Hässelby eller på Lövsta renhållningsverk. På grund av föräldrarnas ekonomiska förhållande hade inte Gunnar möjlighet att studera vidare efter folkskolan trots hans goda vitsord.

Han började som trädgårdsarbetare hos en av de många bolagen som fanns i Hässelby.  Sitt intresse för politik och litteratur kunde han tillgodose tack vare dels att läsa ”Social-demokraten”, dels att ta vare på den litteratur som förlagen skickade till förbränning. Efter en kort period av AK-arbete fick Gunnar rådet av en arbetsledare på Lövsta att satsa på Jordbruksarbete.

Efter stöd från föräldrarna tog han kontakt med Inspektorn för Skå-Edeby och blev antagen som lantbrukselev. Här fick han utbildning men också inblick i de sociala villkor som statarna levde under. Om det blev en konflikt mellan Lantarbetarförbundet och statarna på Skå-Edeby meddelade Gunnar att han skulle ställa sig på statarnas sida. Utöver arbetserfarenhet insåg Gunnar att han även behövde ytterligare utbildning.

Det blev Västerhaninge Folkhögskola som hade en jordbrukslinje trots att han helst att velat studera på Brunnsvik.

Efter avslutad vinterkurs och en elevpraktik på Råcksta Gård. var han erbjuden en plats på en av landets lantbruksskolor, som utbildade arbetsledare inom jordbruket Efter ett studiebesök på skolan insåg på Gunnar att den människosyn som präglade utbildningen och synen på statarnas villkor inte gick att förena med hans ideologi och han avstod från sin utbildningsplats Hans patos för rättvisa kom även att prägla hans tid som rekryt med flertal permissionsförbud

Han åter vände hem till Lövsta våren 1927 och började arbeta som trädgårdsarbetare. Här kom han i kontakt med den lokala trådgårdarbetarfackföreningen. som hade anslutits till Lantarbetaförbundet. På sitt ”jungfrutal i avdelningen tog han upp problemet med att entusiasmera ungdomen för fackliga och politiska frågor. Vid årsmötet 1928 valdes han in i styrelsen och blev utsedd till sekreterare

Nu tycks det som att Gunnar hittat sin rätta plats i samhället. Han gjorde sig känd som en allt viktigare facklig och politisk företrädare i kampen för kollektivavtal bland lantarbetare och statare, ofta i motvind. på grund 30-talskrisen som tvingade förbundet på defensiven i sitt arbete. 1932 blev Gunnar anställd som ombudsman. Han höll dock täta kontakter med sin gamla avdelning och satt vid flera tillfällen som mötesordförande på deras årsmöten.

Han började sitt arbete som organisationsagitator bland lantarbetarna i Mellansverige, många gånger under hot från bönder som ansåg sig stå över kollektivavtalsregler. Den mest segdragna och hätska konflikten utspelade sig vid Asa gård i Kronoberg, den varade i över 3 år.

En annan facklig kamp utspelade Gunnar med ägaren av Stora Bjärtorps Slott på ”Slätta” väster om Vara.  Bjärtorp bestod utöver huvudgården av tre så kallade ”utgårdar” och hade ungefär 150 lantarbetare.  Enligt sina egna anteckningar använde Gunnar en vecka åt argumentation hos arbetarna. Han hyrde en lokal i ett näraliggande samhälle. Tyvärr kom det ingen till mötet. Han hyrde då en lastbil men inspektorn lät sätta upp sätta upp avstängningsslanor vid alla infarter till gårdarna. Men när arbetarna fick detta klart för sig kände de sig som kalvar innanför en gärdesgård och cyklade till mötet.

Resultatet blev att c a 60 man kom till mötet och där bildade de Lantarbetaravdelning avd 224. Gunnar hjälpte medlemmarna att lära sig grunderna i mötesdemokrati Man beslutade att dagen efter kräva att teckna ett kolllektivavtal. Efter 15 timmars förhandling med ägaren och inspektorn var kollektivavtalet klart.

Den viktigaste framgången för Gunnar i hans fackliga karriär var att han under sin tid kom att bidra till att statlönesystemet ersättes med en form av prestationslönesystem och som kom att ingå i huvudavtalet 1944.  Under denna tid stod han i nära kontakt med Ivar Lo Johansson som har skildrat statarnas villkor i sina böcker.

Sommaren 1945 blev Gunnar uppringd av Per-Albin som erbjöd honom posten som konsultativt statsråd med och biträdande  Jordbruksfrågor

Resten av  Gunnars  liv som minister är som man säger historia och finns inte med i Anders  bok.

221023  för Arbetarrörelsens Minnes bibliotek

Nils Erik Samuelsson