Sven Andersson –  På Per Albins tid

Memoarer kan vara av minst två slag.

De kan vara faktamässigt korrekta men utan någon större inblick i författarens liv och det samhälle som finns runt om dennes verksamhet

Den motsatta typen av memoarer ger läsaren en god insyn det liv som författaren lever och som beskriver den samhälleliga miljö som format författarens värdegrund

Boken omfattar tiden fram till Svens inträde i regeringen1949.

Sven Andersson växte upp på Vegagatan i stadsdelen Olivedal. Hans föräldrar var som så många andra inflyttade till Göteborg för att få ett drägligare liv än det som deras föräldrar hade. Modern kom från ett torp på Orust och fadern från ett torp under Livered i Västergötland.

Svens familj bestod av 9 personer som bodde i en enrumslägenhet. Fadern som var byggnadsarbetare var periodvis arbetslös på grund av lågkonjunktur och arbetskonflikter men tack vare föräldrarnas släktingar på landsbygden kunde familjen få livsmedel. Sven berättar om de ”brödkravaller” som inträffade 1917 som en följd av den utbredda fattigdomen inom arbetarklassen

Svens politiska intresse väcktes genom att han fick tillgång till litteratur dels genom en kamrat som jobbade i ett bokbinderi där även samhällsinriktad litteratur trycktes, samt att i antikvariat kunna köpa politisk litteratur. Han blev medlem i bokbinderiarbetareförbundet och uppmuntrades att studera genom kontakt med en facklig och politisk kamrat på tryckeriet.

1929 började Sven som byggnadsarbetare som var bättre betalt men var svårt att kombinera med det alltmer aktiva arbetet inom rörelsen.

1932 blev han erbjuden tjänsten som instruktör av ABF:s ordförande Ernst Jungen. ABF startade studieverksamhet bland arbetslösa som gjorde att lokalerna även kunde användas dagtid och han kunde kombinera sitt arbete med att leda studiecirklar eller hålla föredrag inom rörelsen

 Sven kom att ändra sin inställning till den svenska försvarsfrågan på grund av nazismens framfart mot den tyska arbetarrörelsen efter Hitlers makttillträde.1934 blev han invald i SSU:s förbundsstyrelse

. Sven skildrar ingående den konflikt som under första delen 1930-talet fanns inom partiet mellan kommunstyrelsen och delar av den fackliga rörelsen och som slutar med att Albin Ström som varit kritisk mot partiledningen utesluts, I boken skriver Sven att anklagelseskriften mot Albin Ström ”verkar mager och tunn”

1934 blev Sven anställd på Arbetarekommunen som ombudsman.

1942 medan Sven låg i beredskap blev han invald i Riksdagen Det innebar att hans hustru Rosa fick ta ett stort ansvar för familjen, men hon stöttade honom i hans beslut. Sven kom att engagera sig i ersättningsreglerna för de inkallades familjer samt skillnaden i hur personer med kommunistiska åsikter och de med nazistiska åsikter behandlades av de polisiära myndigheterna.

Vid krigsslutet kom Sven att delta i det så kallade ”Arbetarrörelsens Efterkrigsprogram” som ledde till att ”borgfreden” med oppositionen bröts och Sven åkte ur riksdagen men genom att partiet bildade egen regering och tjänsten som partisekreterare blev vakant blev Sven utsedd till partisekreterare. Mot näringslivets kampanj ”PHM” mot partiets Efterkrigsprogram formulerades ”Folkets väl går före storfinansens”

Sven beskriver utförligt de överväganden som skedde inom partledningen i samband med valet av Tage Erlander som Per Albins efterträdare1946 samt de motsättningar som fanns inom regeringen om synen på socialpolitiken.

En annan verksamhet som Sven skildrar är utvecklingen av Folket i Bild och inrättandet bokombud som spred kultur på arbetsplatser genom att sälja böcker av kända svenska författare.

Valet 1948 innebar en seger för regeringen med 46–47 % av rösterna. Efter valframgången kom Sven att ingå i regeringen som konsultativt statsråd med försvarsfrågor. Regeringsarbetet kom att vara i 30 år

Nils Erik Samuelsson, Arbetarrörelsens Minnesbibliotek 2025-11-19