De kan vara faktamässigt korrekta men utan någon större inblick i författarens liv och det samhälle som finns runt om dennes verksamhet
Den motsatta typen av memoarer ger läsaren en god insyn det liv som författaren lever och som beskriver den samhälleliga miljö som format författarens värdegrund
Boken omfattar tiden fram till Svens inträde i regeringen1949.
Sven Andersson växte upp på Vegagatan i stadsdelen Olivedal. Hans föräldrar var som så många andra inflyttade till Göteborg för att få ett drägligare liv än det som deras föräldrar hade. Modern kom från ett torp på Orust och fadern från ett torp under Livered i Västergötland.
Svens familj bestod av 9 personer som bodde i en enrumslägenhet. Fadern som var byggnadsarbetare var periodvis arbetslös på grund av lågkonjunktur och arbetskonflikter men tack vare föräldrarnas släktingar på landsbygden kunde familjen få livsmedel. Sven berättar om de ”brödkravaller” som inträffade 1917 som en följd av den utbredda fattigdomen inom arbetarklassen
Svens politiska intresse väcktes genom att han fick tillgång till litteratur dels genom en kamrat som jobbade i ett bokbinderi där även samhällsinriktad litteratur trycktes, samt att i antikvariat kunna köpa politisk litteratur. Han blev medlem i bokbinderiarbetareförbundet och uppmuntrades att studera genom kontakt med en facklig och politisk kamrat på tryckeriet.
1929 började Sven som byggnadsarbetare som var bättre betalt men var svårt att kombinera med det alltmer aktiva arbetet inom rörelsen.
1932 blev han erbjuden tjänsten som instruktör av ABF:s ordförande Ernst Jungen. ABF startade studieverksamhet bland arbetslösa som gjorde att lokalerna även kunde användas dagtid och han kunde kombinera sitt arbete med att leda studiecirklar eller hålla föredrag inom rörelsen
Sven kom att ändra sin inställning till den svenska försvarsfrågan på grund av nazismens framfart mot den tyska arbetarrörelsen efter Hitlers makttillträde.1934 blev han invald i SSU:s förbundsstyrelse
. Sven skildrar ingående den konflikt som under första delen 1930-talet fanns inom partiet mellan kommunstyrelsen och delar av den fackliga rörelsen och som slutar med att Albin Ström som varit kritisk mot partiledningen utesluts, I boken skriver Sven att anklagelseskriften mot Albin Ström ”verkar mager och tunn”
1934 blev Sven anställd på Arbetarekommunen som ombudsman.
1942 medan Sven låg i beredskap blev han invald i Riksdagen Det innebar att hans hustru Rosa fick ta ett stort ansvar för familjen, men hon stöttade honom i hans beslut. Sven kom att engagera sig i ersättningsreglerna för de inkallades familjer samt skillnaden i hur personer med kommunistiska åsikter och de med nazistiska åsikter behandlades av de polisiära myndigheterna.
Vid krigsslutet kom Sven att delta i det så kallade ”Arbetarrörelsens Efterkrigsprogram” som ledde till att ”borgfreden” med oppositionen bröts och Sven åkte ur riksdagen men genom att partiet bildade egen regering och tjänsten som partisekreterare blev vakant blev Sven utsedd till partisekreterare. Mot näringslivets kampanj ”PHM” mot partiets Efterkrigsprogram formulerades ”Folkets väl går före storfinansens”
Sven beskriver utförligt de överväganden som skedde inom partledningen i samband med valet av Tage Erlander som Per Albins efterträdare1946 samt de motsättningar som fanns inom regeringen om synen på socialpolitiken.
En annan verksamhet som Sven skildrar är utvecklingen av Folket i Bild och inrättandet bokombud som spred kultur på arbetsplatser genom att sälja böcker av kända svenska författare.
Valet 1948 innebar en seger för regeringen med 46–47 % av rösterna. Efter valframgången kom Sven att ingå i regeringen som konsultativt statsråd med försvarsfrågor. Regeringsarbetet kom att vara i 30 år
Nils Erik Samuelsson, Arbetarrörelsens Minnesbibliotek 2025-11-19
För dem av oss som tillhör ”fyrtiotalisterna” och är uppväxta under den så kallade lägerelds-TV-tiden var Gunnar Sträng den person som varje januari presenterade den ”Nådiga luntan”. Med hjälp av pekpinne och skyltar föreläste han både för oss tittare och för programredaktören hur sambandet mellan inkomster och utgifter för staten fungerade. Efter Gunnar Strängs tid som finansminister har andra finansministrar kommit och gått utan att göra samma avtryck i våra medvetanden.
Boken är en intervjubok som bygger på samtal mellan författaren och Gunnar Sträng kompletterad med faktaavsnitt om det samhälle och den förändring om skedde under Gunnars aktiva tid som facklig företrädare.
Referatet av boken ligger på den tidigare delen av Gunnar Strängs liv
Han växte upp i Lövsta där fadern arbetade på Stockholms stads renhållningsverk som tog hand om latrin och sopor. Sopförbränningen var ett arbete som organiserades i treskift vilket gav fadern möjlighet att kombinera sitt arbete med sin hobby, blomsterodling. Gunnar började arbeta redan som åttaåring på sommarloven antingen hos trädgårds- mästarna i Hässelby eller på Lövsta renhållningsverk. På grund av föräldrarnas ekonomiska förhållande hade inte Gunnar möjlighet att studera vidare efter folkskolan trots hans goda vitsord.
Han började som trädgårdsarbetare hos en av de många bolagen som fanns i Hässelby. Sitt intresse för politik och litteratur kunde han tillgodose tack vare dels att läsa ”Social-demokraten”, dels att ta vare på den litteratur som förlagen skickade till förbränning. Efter en kort period av AK-arbete fick Gunnar rådet av en arbetsledare på Lövsta att satsa på Jordbruksarbete.
Efter stöd från föräldrarna tog han kontakt med Inspektorn för Skå-Edeby och blev antagen som lantbrukselev. Här fick han utbildning men också inblick i de sociala villkor som statarna levde under. Om det blev en konflikt mellan Lantarbetarförbundet och statarna på Skå-Edeby meddelade Gunnar att han skulle ställa sig på statarnas sida. Utöver arbetserfarenhet insåg Gunnar att han även behövde ytterligare utbildning.
Det blev Västerhaninge Folkhögskola som hade en jordbrukslinje trots att han helst att velat studera på Brunnsvik.
Efter avslutad vinterkurs och en elevpraktik på Råcksta Gård. var han erbjuden en plats på en av landets lantbruksskolor, som utbildade arbetsledare inom jordbruket Efter ett studiebesök på skolan insåg på Gunnar att den människosyn som präglade utbildningen och synen på statarnas villkor inte gick att förena med hans ideologi och han avstod från sin utbildningsplats Hans patos för rättvisa kom även att prägla hans tid som rekryt med flertal permissionsförbud
Han åter vände hem till Lövsta våren 1927 och började arbeta som trädgårdsarbetare. Här kom han i kontakt med den lokala trådgårdarbetarfackföreningen. som hade anslutits till Lantarbetaförbundet. På sitt ”jungfrutal i avdelningen tog han upp problemet med att entusiasmera ungdomen för fackliga och politiska frågor. Vid årsmötet 1928 valdes han in i styrelsen och blev utsedd till sekreterare
Nu tycks det som att Gunnar hittat sin rätta plats i samhället. Han gjorde sig känd som en allt viktigare facklig och politisk företrädare i kampen för kollektivavtal bland lantarbetare och statare, ofta i motvind. på grund 30-talskrisen som tvingade förbundet på defensiven i sitt arbete. 1932 blev Gunnar anställd som ombudsman. Han höll dock täta kontakter med sin gamla avdelning och satt vid flera tillfällen som mötesordförande på deras årsmöten.
Han började sitt arbete som organisationsagitator bland lantarbetarna i Mellansverige, många gånger under hot från bönder som ansåg sig stå över kollektivavtalsregler. Den mest segdragna och hätska konflikten utspelade sig vid Asa gård i Kronoberg, den varade i över 3 år.
En annan facklig kamp utspelade Gunnar med ägaren av Stora Bjärtorps Slott på ”Slätta” väster om Vara. Bjärtorp bestod utöver huvudgården av tre så kallade ”utgårdar” och hade ungefär 150 lantarbetare. Enligt sina egna anteckningar använde Gunnar en vecka åt argumentation hos arbetarna. Han hyrde en lokal i ett näraliggande samhälle. Tyvärr kom det ingen till mötet. Han hyrde då en lastbil men inspektorn lät sätta upp sätta upp avstängningsslanor vid alla infarter till gårdarna. Men när arbetarna fick detta klart för sig kände de sig som kalvar innanför en gärdesgård och cyklade till mötet.
Resultatet blev att c a 60 man kom till mötet och där bildade de Lantarbetaravdelning avd 224. Gunnar hjälpte medlemmarna att lära sig grunderna i mötesdemokrati Man beslutade att dagen efter kräva att teckna ett kolllektivavtal. Efter 15 timmars förhandling med ägaren och inspektorn var kollektivavtalet klart.
Den viktigaste framgången för Gunnar i hans fackliga karriär var att han under sin tid kom att bidra till att statlönesystemet ersättes med en form av prestationslönesystem och som kom att ingå i huvudavtalet 1944. Under denna tid stod han i nära kontakt med Ivar Lo Johansson som har skildrat statarnas villkor i sina böcker.
Sommaren 1945 blev Gunnar uppringd av Per-Albin som erbjöd honom posten som konsultativt statsråd med och biträdande Jordbruksfrågor
Resten av Gunnars liv som minister är som man säger historia och finns inte med i Anders bok.
Göteborgs SSU distrikt 1917 – 2007 Framtiden är vår.
Motivet på märket är hämtat från Göteborgsdistriktets fana som invigdes 1959. Märket föreställer en falk och texten ”Framtiden är vår”, som var SSU-distriktets paroll 1959. Märkessamlaren Lennart Nyberg var med och invigde fanan. (S.R.729)
Svenska modellen ska utvecklas – inte avvecklas 1 maj 2017.
I vårt Sverige hålls ingen tillbaka. Ingen lämnas heller efter. Alla ska bidra efter sin förmåga och alla får ta del av en stark välfärd efter sina behov. Vi ska ha löner som går att leva på och en växande ekonomi som kommer alla till godo. Vi blir alla starkare när vi håller ihop och löser problem tillsammans. Det är detta som vi kallar den svenska modellen.
Vi kommer under hösten att publicera tidigare ”Månadens märke”, den 3 i varje månad.
Charles Lindley är en av många som vigde sitt arbetsliv åt arbetarrörelsen.
Ändock är han inte speciellt uppmärksammad inom rörelsen trots den storartade insatsen han gjorde nationellt både inom den unga fackföreningsrörelsen och inom det socialdemokratiska partiet. Sin största insats gjorde han dock inom den internationella Fackföreningsrörelsen, inte minst tack vare sina språkkunskaper. Där kom han att kallas för ”The grand old man”. Att vi som medlemmar i arbetarrörelsen i Göteborg har en fysisk nära kontakt med honom kan vi tacka Svenska sjöfolksförbundet för, Charles Lindleys byst står nämligen utanför Folkets Hus på Olof Palmes plats.
Jag har i min presentation av Charles Lindley begränsat mig till Olle Rytterblads förord och överlåter till föreningens medlemmar att själva läsa hans personliga memoarer som kom ut först 30 år efter hans bortgång.
Han föddes i Stockholm 1865 som Carl Gustav Lindgren. Han blev dock döpt till Charles Lindley vid 16 års ålder av sin dåvarande sjökapten och behöll det namnet till sin död. Tidigt kom han att engagera sig i den brittiska arbetarrörelsen både fackligt och politiskt och blev en av de mest stridbara för ett ersätta de gamla lokala förbunden med ett gemensamt förbund och var med att starta ITF (internationella transportfederationen) i mitten av 1890-talet
Som socialist tillhörde han Fabian Societys idéer som byggde på optimistisk, reformistisk tradition. Han blev en av arbetarrörelsens företrädare som kom att föra in den svenska arbetarrörelsen på en reformistisk bana både genom stabila fackliga organisationer och genom ett politiskt engagemang för allmän rösträtt. Hans raka fackliga kamp framkommer både i hans motstånd mot § 23 senare §32 i kollektivavtalet mellan SAF och LO samt i hans motstånd mot Saltsjöbadsavtalet
Vid 85 års åder började Charles att skriva ned sina minnen från sin tid som agitator, politiker och tidningsman, han var under 43 år redaktör för förbundstidningen Transportarbetaren. Hela hans manuskript till sina me- moarer var klart för tryckning strax före hans bortgång vid 92 års ålder.
25-08-14 Nils Erik Samuelsson: Arbetarrörelsens Minnesbibliotek
Nu är vi framme vid det sista Månadens märke, det första Månadens märke presenterades i mars 2017. Jag avslutar Månadens märke med min märkeskamrat Inge Johanssons personliga knappmärke.
Inge var förste ombudsman på Handelsanställdas förbund (ofta kallad Handels) i Göteborg, vi hade många tillfällen att träffas genom åren och prata om ett av våra stora intressen, märken från Arbetarrörelsen och dess historia.
Jag var hemma hos Inge i Hjällbo och han hos mig i Utby och timmarna gick fort vid varje träff, vi träffades också vid samlarträffarna i Arbetarrörelsens Första majförening [1] (1981–2010).
Inge Johansson För ett mänskligare Göteborg – en av de två grundarna av Arbetarrörelsens Minnesbiblioteks märkessamling, fick sin personliga knapp som kandidat till kommunvalet 2002. 63 andra kandidater fick också en personlig knapp.
Minnesbiblioteket samlar inte på knappar, men med en knapp från en av grundarna till märkessamlingen görs ett trevligt undantag, den andra grundaren av märkessamlingen är Lennart Nyberg. (S.R.463)
Not; 1
Arbetarrörelsens förstamajförening var verksam 1981 – 2009 som en kulturförening med anknytning till arbetarrörelsen, för att tillvarata arbetarrörelsens historia som den speglas på olika märken avsedda för kavajslag. Runt om i landet finns det nu samlingar som räddats för eftervärlden tack vare medlemmar i föreningen. Det stora antal rapporter som föreningen skapat får anses ha nationellt intresse.
Alla ”Månadens märke” är sammanställda av Ove Telliander. Arbetarrörelsens Minnesbibliotek i Göteborg är oerhört tacksamma för Oves fantastiska arbete med märkessamlingen och Månadens märke!
Nancy Erikssons liv är en resa från fattigsverige med klassamhälle och en patriarkal syn på kvinnor till dagens samhälle med jämställdhet och där social bakgrund inte avgör individens möjligheter.
Nancy föddes utom äktenskapet av Hulda Bondesson som reste till Köpenhamn för att föda sitt barn. Det var inte helt ovanligt för ogifta kvinnor att ta sig över Sundet för att föda. Vår främsta barnboksförfattare gjorde på samma sätt.
Genom en annons i Sydsvenska Dagbladet fick Hulda kontakt med ”en barnkär familj” från Malmö som adopterade Nancy. Föräldrarna var statare som flyttat in till Malmö i hopp om ett bättre liv. Nancys barndom tillbringade hon i skuggan av Marieholms yllefabrik där föräldrarna arbetade som gårdskarl respektive sömmerska. Nancy kom att gå på den kommunala mellanskolan. Efter realexamen kom Nancy att gå i en privat flickskola vars skolavgift, 375 kronor per år plus alla böcker, föräldrarna betalade genom egna uppoffringar och extra arbete.
Efter sin examen gick Nancy en sjuksköterskeutbildning i Lund som var relativ låg och man bodde i lasarettets elevhem. Nancys första politiska ställningstagande var att hon gick med i Svenska Clartéförbundet och prenumererade på deras tidning Clarté. Hon blev medveten om att även inom sjukhusvärlden rådde klassamhällets villkor. Efter sin examen som laboratoriesköterska fick hon arbete på Jönköpings lasarett.
1931 gick hon in i ungdomsrörelsen och blev då även partimedlem. I Jönköping träffade hon Torsten Bengtsson som var anställd på fängelset och som hon kom att vara gift med i fyrtiofem år, till hans död.
1936 när hon flyttade till Stockholm var hon övertygad om att socialismen ”höll på att födas”. Hon gick med i Kvinnoklubben, där man bl a studerade ”kvinnor, arbete och löner” för det var viktigt även för kvinnorna att lära sig ett yrke. Hon beskriver 2 tillfällen då synen på kvinnorollen i samhället vållade konflikt inom föreningen.
En annan konflikt inom partiet som Nancy skildrar i sin bok är konflikten inom partiet mellan ledningen företrädd av Per-Albin och Zäta Höglund under 1930-och1940-talet, främst inom Stockholms Arbetarekommun.
1946 blev hon medlem i kyrkomötet där hennes första insats blev att få bort kapitlet ”barnakvinnors kyrkogång”, om kyrkotagning, i kyrkohandboken.
Nancy kom att bli riksdagsledamot för Stockholm 1949. Det viktigaste arbetet för Nancy i riksdagen var engagemanget för den lagstadgade tjänstepensionen – ATP. Förutom det nästan tioåriga arbetet med möten, och debatter som hon skildrar finns 2 tillfällen som jag tycker måste beröras.
Torsten Nilsson hade på en fråga från en timmerkörare med egen häst om han fick pension som löntagare svarat att ”ja ett vet jag, hästen får ingen pension”.
Den andra handlar om hur Folkpartiet efter beslutet om lagstadgad tjänstepension isolerade Ture Königsson därför att han inte ville riskera att frågan skulle avgöras av lottning. Han beslöt därför att avstå från att ta ställning i den avgörande omröstningen.
(Köningssons ställningstagande kallas med ett vetenskapligt begrepp för korstryck, nämligen att man ställs inför 2 motsatta värderingar. I Königssons fall en bakgrund i en lågkyrklig tradition och hans roll att som kollektivanställd inom Metallindustrin avstå från att ta ställning i sakfrågan.)
Andra frågor som Nancy engagerade sig i under sin riksdagstid var kampen mot ett svenskt atomvapen där hon precis som kvinnoförbundet kom i konflikt med många manliga partikamrater.
Den sista stora striden som Nancy engagerade sig i var kampen mot utbyggnad av Vindelälven där hon ”blev utsatt för ett besvärligt tryck” från båda sidor inom partiet i Vindelälvsfrågan.
När frågan slutligen avgjordes i riksdagen kunde hon liksom Palme konstatera att ”naturvårdsintressen för första gången hävdat sig mor de rent ekonomiska”.
2025-05-05 Arbetarrörelsens Minnesbibliotek, Nils Erik Samuelsson
Han växte upp i ett stilla bondesamhälle väster om Göta älv som var präglat årstidernas rytm.
Pappan som var folkskollärare var även ortskorrespondent för flera västsvenska tidningar och kommunalt engagerad i sociala frågor och liberal men gick högerut när liberalerna gick med Socialdemokraterna vid slutet av första världskriget
1916 började han på läroverk i Göteborg. I samband med en strejk i hamnen var många gymnasister strejkbrytare nattetid och Per gjorde sitt första offentliga framträdande i skolans aula där han menade att strejkbryteriet inte var något oförargligt äventyr.
Under sina studier i Lund som Per kommer i kontakt med den materialistiska historieskrivningen och med marxismen. Detta kom till uttryck i hans uppsatser om ”landskapslagarna” och ” Sveriges historia” samt i hans bok om ”stadsindustrins arbetare före 1800-talet”
Medlemskapet i SAP i början av 1930-talet var av idealistiska skäl och han deltog i det lokala partiarbetet. Han beskriver hur arbetarrörelsen i Europa var sönderslagen medan Sverige kunde hållas utanför. Vid en fråga från partiet om man skulle utse en akademiker på vallistan så föreslog han Tage Erlander Han tror att den positiva utvecklingen av svensk ekonomi under slutet av perioden är en kombination av offensiv socialdemokratisk politik och den allmänna rustningsindustrin. Per blev genom sina Marx-studier medveten om hur den nationalekonomiska teorin byggde på värderingar och inte på objektiv vetenskap
Parallellt med sina studier ägnade Per sig åt tidningsskriverier först i HT senare i den socialdemokratiska Aftontidningen.
Per kom till Socialdepartementet hösten 1942 som sakkunnig. Det var ett stort departementet med både sociala områden och polismyndigheten. Per beskriver hur Socialdepartementet som ansvarigt för arbetsmarknaden kom att fungera som en informell planhushållning genom samverkan med näringslivet. Han nämner hur lite uppskattning som Möller fick för sitt arbete. Han och Wigforss tillhörde inte Per Albins sällskapskrets. Han beskriver Möllers sätt att ta sig an vanliga människors problem.
Han berättar om hur de svenska barackerna efter Torne älv kom att bli bostäder år danskar på Bornholm. Tillsammans med Möller förändrade han den centrala byråkratin inom statsförvaltningen. Under sin tid i departementet samarbetade han illegalt med den norska motståndsrörelsen. Efter kriget kom socialpolitiken att få mer utrymme i statens finanser, och frågan om ett reformerat pensionssystem diskuterades. Per hade velat starta en socialdemokratisk tidning men fick inget gehör från vare sig SAP eller LO.
1950 accepterade han erbjudandet om att bli landshövding Bohuslän efter både från både socialdemokrater och borgerliga politiker. var Det första som Per gjorde som landshövding var att initiera förbättring av vägnätet i länet. Under sina resor för att orientera sig i länet kom Per i kontakt med både tvehågsna och progressiva kommunpolitiker. Han såg Även att Bohusläns djupa fjordar var lämpliga som industriorter. Han drev frågan om att göra Stenungssund till centralort i södra delen av länet. Trots att det bidrog till utvecklingen av samhället fanns det motstånd främst från naturvårdare som ansåg att Nyström ställt en ”slaskhink på ett salsgolv” I norra delen av Bohuslän blev Brofjorden tänkt att bli ett annat industricentrum.
Han redogör också för Uddevallavarvets uppgång och fall under Thordéns ledning. Resultatet blev att varvet blev statligt och Thordén fick ge namn åt en stiftelse för välgörande ändamål inom länet. Han berättar också sina möten Josef Anér som blev chef på Varvet.
Under sin tid som landshövding initierade han reformering av landstingen och de kommunala myndigheternas uppgift inom den kommunala förvaltningen.
Dessutom berättar Per om sitt umgänge med näringslivsrepresentanter och den göteborgska societeten
När Per gick i pension 1971 började han som kulturjournalist och skrev bland annat historiska orienteringar för teatrarna i deras programbladen, samt en essä om den brittiska författaren och feministen Mary Wollstonecraft som gjorde en resa genom Bohuslän i mitten av 1790-talet och som skildrade de villkor som underklassens kvinnor levde under.
Det är svårt att ge full rättvisa åt ett så omfångsrikt liv som Per Nyströms, men det är en bra bok om man vill förstå förändringen inom Göteborg och Bohuslän under 1900-talet.
Sista delen av boken är en sammanfattning av Pers liv som precis som titeln på boken kan sammanfattas med orden ” jag har speglat århundradet”.
För Arbetarrörelsens Minnesbibliotek Nils Erik Samuelsson
Det Norske Arbeidarparti (DNA) bildades 1887 och anslöts i sin helhet till Komintern, den kommunistiska internationalen, något som var unikt bland de socialdemokratiska partierna.
Partiet splittrades 1921 vid tillkomsten av Norges Socialdemokratiske Arbeiderparti (NSA) och 1923 på frågan om ställningstagandet till den kommunistiska internationalen sa man nej vilket ledde till tillkomsten av utbrytarpartiet Norges Kommunistiska Parti (NKP).
1927 gick det dåvarande DNA, NSA och avhoppare från NKP samman till Det Forenede norske Arbeiderparti. År 1928 tillträdde den första socialdemokratiska regeringen, som bara höll i två veckor. Efter en hård och lång intern strid under 1930-talet hade reformisterna vunnit över de revolutionärt inriktade och återtagit namnet DNA.
2011 ändrades namnet för att stämma överens med den benämning som används i dagligt tal: Arbeiderpartiet(bokmål) ellerArbeidarpartiet (nynorska).
Märke 1-2 Det Norske Arbeiderparti.
Märke 3 (rad två) Det Norske Arbeiderparti med guldkrans utdelas vid 40 års medlemskap.
Märke 4 Det Norske Arbeiderparti med silverkrans utdelas vid 30 års medlemskap.
Märke 5 Det Norske Arbeiderparti med bronskrans utdelas vid 20 års medlemskap.
Märke 6 Det Norske Arbeiderpartiet 1887-1937.
Märke 7 (rad tre) Arbeiderpartiet, märket användes på 1940 talet.
Märke 8 Arbeiderpartiet, märket användes i valet 1961 och 1965.
Märke 9 Arbeiderpartiet.
Märke 10 Arbeiderpartiet, märket användes 1972 och samma symbol finns på Första Majmärket 1977.
Märke 11-14 (rad fyra) Arbeiderpartiet.
Märke 15 Arbeiderpartiet 1887-1997.
Märke 16 Arbeiderpartiet märket utkom 2003.
Källor: Wikipedia, Arbeidarpartiet, Jens-Otto Havdal Melhus i Norge, medlem i Arbetarrörelsens Minnesbibliotek.
Seko:s logotyp består av tre kraftiga röda streck, hopflätade i en knut med tydliga avstånd sinsemellan, sinnrikt och starkt förenade. De bildar nio in- och utgångar ur logotypen, symboliserande de nio branscher som bygger Seko..
1970 bildades Statsanställdas förbund (SF) genom en sammanslutning av åtta förbund inom Statstjärnarekartellen.
Civilförvaltningens personalförbund.
Försvarsverkens civila personals förbund.
Kraftverkens personalförbund.
Svenska järnvägsmannaförbundet.
Svenska postförbundet.
Svenska teleförbundet.
Svenska vårdpersonalförbundet.
Svenska vägarbetareförbundet.
Dessutom överfördes de statligt anställda inom Svenska elektrikerförbundet och Försäkringsfunktionärernas förbund.
1995 ändrar Statsanställdas förbund (SF) namnet till SEKO för att många verksamheter bolagiserats, vilket lett till att många medlemmar inte längre är anställda av Staten. Det nya förbundsemblemet förklarade man så här: “Den stiliserade knuten står för styrka och gemenskap och knyter ihop våra åtta branscher”.
1996 uppgick Sjöfolksförbundet i SEKO och blev den nionde branschen.
Branscherna år 2010, fackförbunden som bildade SF 1970.
Civil personal inom försvaret, t.ex. inom administration, kök, förråd, verkstäder och underhållsarbetare inom försvaret.
Post: Svenska postförbundet [5] (1886-1970).
Brevbärare, kontor, sortering, transport, distribution m.fl.
Tele: Svenska teleförbundet [6] [7] (1901–1970) och Växelstationsföreståndarnas riksförbund [8] (1936–1962).
Anställda inom tele, IT och kompletterande verksamhet, callcenter/kundtjänst, installation och service.
Trafik: Svenska järnvägsmannaförbundet [9] (1899–1970), Sveriges Lokomotivmannaförbund [10] (1908–1940) och Sveriges lokomotivmannaförbund och eldareförbund [11]
Väg och ban: Svenska vägarbetareförbundet [14] (1949–1970).
Väg- och järnvägsarbetare, beläggnings- och bergarbetare, maskinförare, färjefolk, tågtrafikledning m.fl.
Sjöfolk: Svenska sjöfolksförbundet [15] (1932–1995), Svenska sjömansunionen [16] (1914-1932), Svenska eldareunionen [17] (1914–32), Sveriges sjöfarande kvinnors förening [18] (1928-1932), och Svenska sjömans-och eldareförbundet? [19] (1900–?).
1925 namnändrades förbundet till Centralförvaltningens personalförening.
1935 namnändrades föreningen till Civilförvaltningens personalförbund.
1970 uppgick förbundet i det nybildade Statsanställdas förbund.
Not 2 Kraftverkens personalförbund.
1921 bildades Statens vattenfallsverks tjänstemannaförbund.
1948 namnändrades förbundet till Vattenfallsverkens personalförbund.
1963 namnändrades förbundet till Kraftverkens personalförbund.
1970 uppgick förbundet i det nybildade Statsanställdas förbund.
Not 3 Vattenfallsverkens personalförbund.
1921 bildades Statens vattenfallsverks tjänstemannaförbund.
1948 namnändrades förbundet till Vattenfallsverkens personalförbund.
1963 namnändrades förbundet till Kraftverkens personalförbund.
1970 uppgick förbundet i det nybildade Statsanställdas förbund.
Not 4 Försvarsverkens civila personalförbund.
1917 bildades Arméns civila personals förbund.
1920 namnändrades förbundet till Försvarsverkens civila personals förbund.
1970 uppgick förbundet i det nybildade Statsanställdas förbund.
Not 5 Svenska postförbundet.
1886 bildades Sveriges postvaktbetjänteförening.
1905 namnändrades föreningen till Svenska postbetjänteföreningen.
1908 namnändrades föreningen till Svenska postmannaförbundet.
1962 namnändrades förbundet till Svenska postförbundet.
1970 uppgick förbundet i det nybildade Statsanställdas förbund.
Not 6 Svenska teleförbundet.
1901 bildades Sveriges rikstelefon- och telegrafarbetareförbund.
1902 namnändrades förbundet till Telegraf- och rikstelefonarbetareförbundet.
1912 namnändrades förbundet till Telegraf- och telefonmannaförbundet.
1955 namnändrades förbundet till Svenska teleförbundet.
1970 uppgick förbundet i det nybildade Statsanställdas förbund.
Not 7 Telegraf och telefonmannaförbundet.
1901 bildades Sveriges rikstelefon- och telegrafarbetareförbund.
1902 namnändrades förbundet till Telegraf- och rikstelefonarbetareförbundet.
1912 namnändrades förbundet till Telegraf- och telefonmannaförbundet.
1955 namnändrades förbundet till Svenska teleförbundet.
Not 8 Växelstationsföreståndarnas riksförbund.
1936 bildades Växelstationsföreståndarnas riksförbund efter en omorganisation. Förbundet har haft föregångare i en mer löslig form nu stramade man upp organisationen till en heltäckande riksorganisation. Växelstationsföreståndarna var något så ovanligt som arbetsgivare som åtog sig arbetet på entreprenad av Televerket. Sedan anställdes biträden och avtal slöts mellan ovanstående organisation och Svenska teleförbundet.
1963 lades förbundet ner, eftersom det skedde en automatisering och Televerket behövde inte stationsföreståndarnas tjänster längre.
Not 9 Svenska Järnvägsmannaförbundet.
1899 bildades Svenska järnvägsmannaförbundet.
1940 anslöt sig Svenska konduktörspersonalförbundet.
1941 anslöt sig Sveriges lokomotivmannaförbund.
1970 uppgick förbundet i det nybildade Statsanställdas förbund.
Not 10 Sveriges lokomotivmannaförbund.
1908 bildades Sveriges lokomotivmannaförbund.
1941 uppgick förbundet i Svenska järnvägsmannaförbundet.
Not 11 Sveriges lokomotivmannaförbund och eldareförbund?
1908 bildades Sveriges lokomotivmannaförbund. På Svenska järnvägsmannaförbundets fana avdelningarna 311, 331, 355 och 359 finns märket avbildat.
Not 12 Svenska vårdpersonalförbundet.
1906 bildades Sveriges fångvårdsmannaförbund.
1963 namnändrades förbundet till Svenska vårdpersonalförbundet.
1970 uppgick förbundet i det nybildade Statsanställdas förbund.
Not 13 Sveriges fångvårdsmannaförbund.
1906 bildades Sveriges fångvårdsmannaförbund.
1963 namnändrades förbundet till Svenska vårdpersonalförbundet.
1970 uppgick förbundet i det nybildade Statsanställdas förbund.
Not 14 Svenska vägarbetareförbundet. (Vägarbetareförbundet har aldrig haft något ett eget förbundsmärke)
1914 bildades Svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet.
1949 namnändrades förbundet till Svenska vägarbetareförbundet.
1970 uppgick förbundet i det nybildade Statsanställdas förbund.
Not 14, bild Nordiska väg och anläggningsarbetareunionen.
Förbundet var anslutet till Nordiska väg och anläggningsarbetareunionen. Det Nordiska samarbetet bestod av informations- och erfarenhetsutbyten, anordnande av nordiska kurser och konferenser. Även ömsesidigt ekonomiskt stöd, ofta enbart till det Finska förbundet förekom.
Not 15 Svenska sjöfolksförbundet.
1932 bildades Svenska sjöfolksförbundet, på initiativ av LO. Innan var sjöfolket splittrat i fem organisationer.
Svenska sjömansunionen.
Svenska eldareunionen.
Svenska sjöfarande kvinnors förening.
Svenska stewardsföreningen.
Svenska Amerika-liniens intendenturpersonalsförbund.
1996 uppgick förbundet i SEKO och blev SEKO-Sjöfolk och är en avdelning inom SEKO.
Not 16 Svenska sjömans unionen. (däckspersonal)
1914 bildades Svenska sjömansunionen.
1932 uppgick förbundet i det nybildade Svenska sjöfolksförbundet.
Not 17 Svenska eldareunionen (maskinpersonal)
1914 bildades Svenska eldareunionen.
1932 uppgick förbundet i det nybildade Svenska sjöfolksförbundet.
Not 18 Sveriges sjöfarande kvinnors förening.
1928 bildades Sveriges sjöfarande kvinnors förening (SSKF) och hade stöd för sitt arbete från LO. Men det fanns vid denna tid ett motstånd mot att kvinnor skulle vara anställda som sjöfarare. Bland annat genomförde SSKF en blockadaktion mot Sveabolaget som resulterade i bättre arbetsvillkor. Likaså lyckades man efter blockader få till avtal med Kanalflottans Rederiförenings fartyg och med Mälarflottorna.
1932 uppgick förbundet i det ny bildade Sjöfolksförbundet, då hade SSKF cirka 1200 medlemmar. I en medlemsomröstning om anslutning eller inte till Sjöfolksförbundet röstade 457 medlemmar, varav 450 röstade för, fem röstade emot och två avstod. SSKF gav ut ett eget fackorgan med namnet ”Den sjöfarande kvinnan”. Tidningen utkom tio gånger under perioden juli 1929 till juli 1932. Källa: Förbund på sju hav del 2 Med sjömän på parnassen av Yngve Gyllin, Svenska Sjöfolksförbundet 1982.
Not 19 Svenska sjömans-eldareförbundet (märket silverstämplad G7 = 1909).
1900 bildades Sjömans- och eldareförbundet med anslutning till Transportarbetareförbundet. Organisationsarbetet gick knaggligt och förbundet nästan utraderades efter storstrejken 1909. Transportarbetareförbundet drabbades utomordentligt hårt av strejkens efterverkningar och hade inte kraft att ägna sig åt sjöfolket.
Märke 1 första SEKO loggan.
Märke 2 utkom 2016.
Märke 3 Seko:s förtjänstmärke i gulmetall utdelas vid medlemskap i 30 år och 25 år som förtroendevald.
Märke 4 (rad 2), Statsanställdas förbunds första märke 1970.
Märke 5 Statsanställdas förbund, märket utkom till 10 års-jubiléet 1980.
Arbetarrörelsens Minnesbibliotek i Göteborg 