TITEL: Albin Ström och det frihetliga spåret i svensk arbetarrörelse

FÖRFATTARE: Johan Lönnroth

UTGIVEN: 2014

TRYCKERI: Bokförlaget Korpen

PLACERING I BIBLIOTEKET: Hylla nr 5

Äntligen en väl sammanhållen bok om Albin Ström! Man har läst om Albin Ström både här och där inom svensk arbetarrörelsehistoria. Bråken inom Göteborgs arbetarekommun och den stora utbrytningen 1934 som Socialdemokraterna led av i årtionden efteråt genom svagare medlemssiffror än i övriga landet. Medverkan i Socialistiska Partiet (SP) som erhöll 5,3 % i andrakammarvalet 1932 samt 4,4 % i andrakammarvalet 1936 och som oberoende vänsterparti hade kunnat få stor betydelse i svensk politik om det överlevt de interna partistriderna i slutet av 1930-talet.

Boken är välskriven och går noggrant igenom Albins liv och politiska linje. Han var mannen som aldrig, aldrig, aldrig gav upp men som slutade som en general utan trupper. Han kunde inte underordna sig, var ingen ”teamplayer”. Torsten Henriksson däremot gick tillbaka till S och hans talanger togs i anspråk på höga poster av det partiet. Men Albin Ström var paria.

Författaren tolkar i Ström den politiska viljan att avskaffa kapitalismen och staten samt bygga det nya samhället på arbetarnas fria associationer. Då Ström aldrig blev en maktutövande politiker är det svårt att säga vilken politik han skulle genomfört som kommunalråd eller minister.

Men det är en fängslande historia att följa Albin Ströms politiska gärning. Alla striderna inom arbetarrörelsen på 1910-talet samt inom vänstern på 1920- och 30-talen är fascinerande. 1940 startar Albin och hans kamrater Vänstersocialistiska Partiet. Men det förblev ytterst litet och koncentrerat till Göteborg. Rekrytering och nätverksbygge med vänstersocialister i andra delar av landet lyckades aldrig. Ström fortsatte att ge ut tidningen Arbetar-Posten till och med 1960 och han arbetade nästan jämt. Just denna del av boken är den mest intressanta – här får man slutet på en historia som saknats i andra böcker om SP och Albin Ström.

Ström gav aldrig upp trots att det blev ökenvandring. Undrar hur många i dagens samhälle som skulle klara att arbeta på lika envist i det politiska livet trots att loppet är så gott som kört.

Jan Å Johansson