TITEL: Folkets Hus i Göteborg – en särskild historia

FÖRFATTARE: Arne Hasselgren

UTGIVEN: 2019

TRYCKERI: A-script

PLACERING I BIBLIOTEKET:

Nu har jag läst Arne Hasselgrens (AH) bok ”Folkets Hus i Göteborg – en särskild historia” (utgiven av Håkan Andréassons förlag A-script 2019). Det är en innehållsrik bok som sätter in Folkets Hus i ett brett göteborgskt historiskt perspektiv.

AH spårar husets historia så långt tillbaka som till mitten av 1800-talet. ”Arbetarfrågan” diskuterades då ur främst ett liberalt perspektiv: ”Den bildade klassen skulle uppfostra den outbildade.” På initiativ av SA Hedlund blev det obligatoriskt för museets tjänstemän och sedan för professorerna på högskolan att hålla föredrag för allmänheten.

1864 bildades Arbetareföreningen som så småningom blev den största i Norden av sitt slag. Liberaler dominerade i början också i den. Det var den som vid Järntorget lät uppföra det första huset som var av Folkets Hus-karaktär. AH skriver om när August Palm höll sitt första föredrag i Göteborg den 5 januari 1882 i Concert du Boulevard Salong i Haga. Han kunde också nämnt att orsaken till att Palm talade där var att Arbetareföreningen vägrade upplåta lokal till denne farlige rabulist. Vi hade för övrigt en scen om den händelsen när amatörteatergruppen Scenodrama efter en beställning från Arbetareföreningen uppförde ett krönikespel på 150-årsjubileumsfesten 2016.

Folkbildningsrörelsen och Arbetarföreningen blev särskilt starka här i Göteborg. Jag tror att det hade att göra med att de göteborgska liberalerna och senare arbetarledarna misstrodde staten som hade svikit Göteborg alltsedan det andra universitetet placerades i Lund medan göteborgarnas hemställan negligerades efter freden i Roskilde. Göteborgarna vande sig således vid att de måste fixa saker själva utanför staten. Jag kan för övrigt inte heller låta bli att nämna min beskrivning av den speciella göteborgska bildningstraditionen i ”Göteborgsskolan – praktisk, friakademisk, historisk, folkbildande, social” i den finlandssvenska ekonomiska samfundets tidskrift 2007.

Under 1900-talet kom socialdemokratin att helt dominera både Arbetareföreningen och Folkets Hus-rörelsen. AH beskriver utförligt alla turer kring bygget och användningen av dagens Folkets vid Olof Palmes plats. Jag har bara en invändning mot denna gedigna historik. AH skriver om den person som från 1940-talet och framåt kom att leda den svenska Folkets Hus-rörelsen: ”Karl Kilbom hade återvänt till socialdemokratin efter ett antal år hos kommunisterna.”

Nej det var inte riktigt så enkelt. Kilbom var först med och startade det Socialdemokratiska Vänsterpartiet 1917. Han blev kommunist 1921 då SV blev SKP och kastade ut vänstersocialisterna. 1929 ledde han brytningen med Komintern och då uppstod två kommunistiska partier i Sverige – de kallades Kilbommarna och Sillénarna. 1934 var Kilbom med om att bilda det Socialistiska Partiet ihop med Albin Ström i Göteborg. Han återvände till SAP när SP gick i graven efter att partiledaren Nils Flyg gick och blev vän med Hitlers Tyskland. Även den historien har jag skrivit om ganska utförligt i en bok om Albin Ström. Att jag tycker det är viktigt att ta med det i en beskrivning av Kilbom är att både SAP och SKP/VPK/V haft en tendens att osynliggöra den vänstersocialdemokratiska tendens han representerade.

AH ger också en utförlig historik över både ABF, Folkteatern och biografen Draken. Särskilt lyfter han fram de fantastiskt roliga revyerna med Arne Augustsson, Weiron Holmberg och Roland Jansson som stjärnor. Det var tror jag ganska unikt för Sverige att äkta proletärer uppträdde på teaterscenen.

AH visar till sist konsten i Folkets Hus. Han tar med särskilt många fina bilder av Lars Gillis, som jag lärde känna då han var ihop med min styvsyster. Han var också en av dessa säregna göteborgare som i likhet med Almelin skildrade det göteborgska proletariatet med starka färger.

Johan Lönnroth