Vägra kröka rygg av Maj-Britt Teorin

Vägra kröka rygg av Maj-Britt Teorin      

Det som präglar Maj-Britts självbiografi är att hon har ett mycket naturligt tilltal. Det känns som man sitter och lyssnar när hon berättar om sitt liv och sina erfarenheter och plötsligt kommer in på sidospår men alltid kommer tillbaka till ämnet.

Hennes uppväxt ger en god bild av hur bostadsförhållandena och de sociala villkoren för arbetarklassen i Göteborg var och förändrades under första halvan av 1900-talet.

Från osunda, omoderna och trånga lägenheter utan några bekvämligheter till moderna lägenheter med värme, varmvatten och egen toalett. Vad gäller den sociala omsorgen var man främst hänvisad till stöd från anhöriga o vänner.

Steget in i arbetarrörelsen blev en naturlig utveckling genom egna erfarenheter och kompisar snarare än ”kurlande” hemifrån.

Det var genom SSU som hon träffade sin man Rolf och flyttade med honom till Umeå och vidare genom Sverige, först till Malmö och sedan till Stockholm. Under dessa år föddes hennes döttrar och hon skriver utlämnande om rollen som mor och yrkesverksam samt om det interna ”drev” som drabbade Rolf under tiden i Umeå.

Till Stockholm flyttade hon på grund av Rolfs arbete. Maj-Britts politiska arbetsliv börjar 1961 i och med att hon blir ledamot av Stockholms stadsfullmäktige 1965 och här blir hon även engagerad i kvinnoförbundet och börjar driva jämstlldhetssociala frågor.

Maj-Britts internationella engagemang tog fart efter att hon blivit invald i riksdagen 1970. Hon ger en personlig beskrivning av hur hon upplever det interna partiarbetet i riksdagen.

De viktigaste områdena för Maj-Britt kom att bli kampen för nedrustning och mot kärnvapen och i och med det även motstånd mot svensk kärnkraft.

I sitt internationella arbete som anställd på UD fortsatte hon Alva Myrdals och Inga Thorssons arbete för internationell nedrustning.
Ett särskilt kapitel i sin bok ägnar hon åt sin och andra partikamraters fåfänga kamp mot ett ytterligare svenskt flygvapenprojekt, nämligen JAS.

Hon beskriver även hur hon blev utnyttjad och utlämnad till journalisters jakt på nyhetsstoff.

Hon berättar hur hon tog aktiv del i förberedelserna av både miljökonferensen Agenda 21 i 1992 i Rio och kvinnokonferensen 1995 i Peking.

När Sverige blev medlem av EU åtog hon sig att kandidera till EU-parlamentet trots sin skepsisism till möjligheten att påverka besluten inom organisationen. Hennes erfarenhet och sakkunskap från FN-arbetet kom hon att ta med in i sitt EU-uppdrag men rapporterna om ”Miljö och försvar” samt ”Kvinnor och konflikter” kom som hon uttrycker det ”att hamna i kommissionens byrålåda”.

En annan fråga som hon slogs för inom EU var bekämpningen av traffickingen som ökade i och med den stora utvidgningen österut. Även denna rapport om politik för internationell jämställdhet hamnade i kommissionens byrålåda på grund av bristande stöd i ministerrådet.

Hennes breda internationella engagemang gjorde att hon blev ledamot av en grupp med internationella politiker (Canberrakommissionen) vars syfte ytterst är att skapa en kärnvapenfri värld.

När det gäller Sveriges deltagande i den internationella styrkan i Afghanistan kan man bara instämma i Maj-Britts åsikt att inga bestående förändringar nåddes när det gäller ökad säkerhet och stabilitet – trots 15 års närvaro.

Man skulle med fog kunna påstå att Maj-Britt omsatte T(h)eorin i det socialdemokratiska partiprogrammet i sin praktiska politik som hon tillämpade både i Sverige och internationellt.

Man kan ju undra hur Maj-Britt skulle ha reagerat på den nuvarande politiska situationen;

Ett ryskt anfallskrig i Ukraina

Sverige på väg in i Nato

En ÖB som alltmer vill rusta för ett kommande krigsscenario

För Arbetarrörelsens Minnesbiliotek: Nils Erik Samuelsson