En reformistisk kulturrevolution – Arbetarrörelsens årsbok 1978

Årsboken inleds med en gedigen genomgång av svensk kulturpolitik under 1900-talet och arbetarrörelsens kulturinsatser. Rörelsens olika organisationer och dess framväxt samt dess insatser inom kulturområdet skildras i tre olika perioder:

1. Tiden fram till omkring 1930:

Framväxten av Folkets Hus och Folkets Park där arbetarrörelsens medlemmar kunde mötas och roa sig i egna lokaler oberoende av motstånd från det borgerliga krafterna i samhället samt ABF och dess betydelse för folkbildning och föreningskunskap

2. Utvecklingen 1930-1960

Arbetarrörelsen växer sig allt starkare och börjar bli en dominerande maktfaktor. Arbetarlitteraturen blir en faktor inom litteraturhistorien. Stockholmsutställningen 1930 med funktionalismens genombrott har tydliga socialistiska drag.

Två viktiga politiska program antas inom arbetarrörelsen. 1938 kommer demokratisk kulturpolitk med Arthur Engberg som huvudförfattare och Efterkrigsprogrammet 1948 som i skenet av arbetarrörelsens politiska framgångar tonar ned behovet av egna organisationer. Nedläggningen av ABF:s 1 500 folkbibliotek med nästan 1 miljon böcker och överlämnandet av dessa till de kommunala biblioteken måste ses mot denna bakgrund

1952 kommer rapporten” Människan och nutiden”. Kulturpolitiken ges en vidare tolkning och miljöns betydelse lyfts fram samt att den enskilda människans utveckling är demokratins mål.

3. utvecklingen 1960-1974

1961 presenterades en kulturproposition av Ragnar Edenman som syftade till att stärka insatserna från samhället gentemot kulturarbetarna. Det gällde både utbildning och offentlig konsumtion av konstnärlig produktion

En fråga om vem som bäst kunde sköta olika kulturuppgifter diskuterades livligt: samhället eller de egna organisationerna. Samtidigt komm ny kulturgeneration inom den yttersta vänstern som anklagade arbetarrörelsen för att enbart konservera det gamla kapitalistiska samhället. På grund av att beskyllningarna i de flesta fall var orimliga bidrog de till att en meningsfull dialog uteblev.

Kulturrådet som statade sin verksamhet 1974 innebar att Sverige fick en allmänt accepterad målsättning för kulturpolitiken i landet, vilket måste betecknas som en betydande framgång. I årsboken finns ett antal exempel på kulturaktiviteter som tillkommit och bedrivits på initiativ av arbetarrörelsens olika kulturorganisationer. En verksamhet som jag särskilt vill lyfta fram är den studieverksamheten som bedrivs på SKF i verkstadsklubbens regi. Dels för att den är så omfattande och spänner över väldigt olika områden och dels för att den kunde möta medlemmarnas olika intressen och vidgade definitionen av begreppet kultur.

Nils Erik Samuelsson

Föreningsverksamheten på SKF i Göteborg

av Arne Olsson

Utgångspunkt för den vidgade satsningen från verkstadsklubben var två undersökningar bland medlemmarnas fritidsvanor som blev klara 1975. De pekade på att många av klubbens medlemmar hade en torftig fritid medan de som var aktiva var det i flera verksamheter.

Ett resultat av undersökningen blev att inventera möjligheter till deltagande i föreningsliv som redan fanns. För de som var intresserade av idrott fanns flera möjligheter. Den fackliga organisationen kunde också erbjuda olika möjligheter till studier i samarbete med ABF men tydligen uppskattades inte möjligheterna av klubbens medlemmar eller så svarade utbudet inte mot medlemmarnas behov.

ABF erbjöd verkstadsklubben att vidga det fackliga uppdraget till att även omfatta ett kulturellt ansvarsområde.

Detta var något nytt för en traditionell verkstadsklubbs uppgift men låg helt i linje med förbundets stadgar, nämligen uppgiften att även främja medlemmarnas kulturella intresse.

Resultat av detta blev att studiekommittén kompletterades med ett kulturutskott vars uppgift var att organisera lämpliga förslag till aktiviteter med hjälp av ABF och Skådebanan som klubben sedan tidigare hade ett samarbete när det gällde kulturevenemang.

Dessutom arbetade man vidare inom kulturområdet genom att dels kartlägga de aktiviteter som redan förekom bland medlemmarna, dels inventera det intresse som kunde finnas men som inte genomfördes som kulturverksamhet i klubbens regi.

Genom detta breddades ansvaret för klubbens medlemsverksamhet. Man startade studiecirklar i bland annat målning, keramik och vävning, konstsmide och amatörteater.

Ledare för studiecirklarna rekryterades genom ABF och dess målarskola Gustavus Primus.

Vid sidan av studiecirkelverksamheten startade man även lokala bokombud som samarbetade med Litteraturfrämjandet och Tidens förlag.

Genom ett samarbete med Folkteatern, där klubben var medlem, spreds information om repertoaren via arbetsplatsbesök av skådespelare.

Andra aktiviteter som kan vara värda att nämnas är stödet till Fotoklubben och Gammeldansklubben. I aktiviteter kunde även familjemedlemmar delta

Som sammanfattning på den här presentationen kan jag bara citera författarens slutord: ”Vårt försök på SKF innebär att vi lyckats ge föreningslivet ett nytt ansikte som ger fler människor möjlighet att känna samhörighet med den fackliga organisationen”.

Nils Erik Samuelsson och Arne Olsson