Herman Lindholm – en pionjär inom arbetarrörelsen i Göteborg

Av Arne Hasselgren

Liseberg är nog det begrepp som de allra flesta förknippar med Göteborg oavsett ålder och social bakgrund.

Att tillkomsten av nöjesfältet främst kan tillskrivas Herman Lindholm, en facklig agitator från Malmö, är nog emellertid för de allra flesta en ”okänd kunskap”

Herman som var organiserad i Träarbetarfacket blev hösten 1899 tillsatt som förtroendeman i Göteborg av förbundet för att försöka organisera och samordna det fackliga arbetet bland de olika träarbetaryrkena.

Det var en uppgift som var svår både på grund av bristande intresse, säsongsvariationerna bland träarbetarna och ibland till och med motstånd både från byggmästarna och dess anställda, och efter endast ett år uteslöts  avdelningen i Göteborg ur förbundet på grund av bristande betalning.

Herman hade även engagerat sig i det socialdemokratiska partiets lokala verksamhet i Västsverige och blev ordförande 1900 i Arbetarekommunen som även var ansvarigt för att samordna den lokala fackliga kampen. För att stärka den fackliga verksamheten bildades ett fackutskott.

Förutom att leda det politiska och fackliga arbetet kom även Herman att som ordförande i Arbetarkommunen att bli ansvarig dess bibliotek. Förutom uppdraget som ordförande för Arbetarkommunen blev han styrelseledamot i den liberala Arbetarföreningen 1904.

Den politiska makten var dock förbehållen de välsituerade i samhället dels genom den graderade rösträttsskalan och delsgenom att även juridiska personer (företag) hade kommunal rösträtt som utestängde arbetarklassen från inflytande trots mobilisering.

De liberala krafterna inom det politiska etablissemanget insåg dock att en utestängning av folkflertalet från politiskt inflytande och förordade att Herman Lindholm skulle väljas ini Stadsfullmäktige vid ett fyllnadsval i dec 1906

Storstrejkens konsekvenser för socialdemokraterna var att ekonomin drabbades och Hermans ställning inom partiet kom även att ifrågasättas sedan han som ledamot av Arbetarföreningens styrelse fick ”klä skott” för att Hinke Bergegren nekats hyra lokal. Resultatet för Herman blev att han saknades på listan på kandidater till arbetarkommunens styrelse.

Genom att Herman valdes in i Göteborgs stadsfullmäktige 1906 blev det ett genombrott för Socialdemokratin inom stadens politiska ledning.

Den första frågan för Herman Lindholm som politiker var den katastrofala bostadssituationen för arbetarklassen i Göteborg som var ett resultat av den kraftiga befolkningstillväxten som började under andra halvan av 1800-talet på grund av industrialiseringens utveckling

Trångboddhet, fattigdom och usla bostäder bidrog till den ohälsa som kännetecknade arbetarstadsdelarna.  För att bekämpa tuberkulosen som var en vanlig sjukdom inom arbetarklassen byggdes särskilda sjukhus och sanatorier   

Förutom de ”landshövdingehus” som byggdes i olika arbetarstadsdelar av privata byggmästare motionerade Herman tillsammans med partikamrater om att bygga bostäder med kommunalt stöd i Bagaregården, Landala och Majorna.  Detta var starten på det första kommunala bostadsbolaget- AB Framtiden som startades 1915.

Som uppföljning av detta föreslog Herman Lindholm året efter byggandet av särskilda pensionärsbostäder som alternativ till fattigvårdsanläggningen på egendomen Gibraltar. Resultatet blev 2 fastigheter i Bagaregården respektive Kungsladugård med en egen förvaltning som stodklar 1921Däremot var Herman Lindholm negativ till de flerrumslägenheter som började planeras på 40-talet då han befarade att det skulle innebära dubbelarbete för kvinnorna.

Förutom den akuta bostadssituationen kom Herman att engagera sig inom 2 områden med vitt skilda syften. Det var dels göteborgarnas behov av förströelse och rekreation, dels det förväntade framtida behovet av civil flygtrafik.

När det gäller det behovet av och förströelse och rekreation för göteborgarna kom firandet av stadens 300-årsjubileet att bli möjlighet för Herman Lindholm att komplettera den kommersiella delen med uppförandet av ett nöjesfält på Landeriet Lisebergs egendom. Detta kom att bli ett särskilt omhuldat område för Herman där han satt i ledningen till sin pensionering 1942. Hans insats för Liseberg uppmärksammades i samband med 100-årsfirandet av nöjesfältet då ett torg i anslutning till den södra entrén fick hans namn.

Det andra området som engagerade Herman var arbetarklassens behov frisk luft som motvikt mot de dåliga bostadsvillkoren som rådde. Det i kombination med att kunna bidra till hushållsekonomin gjorde att han redan 1905 började driva frågan om odlingslotter och koloniträdgårdar. Även inom detta område kom Herman med sin föreningserfarenhet att bli engagerad i styrelsearbetet.

När det gäller det mera långsiktiga arbetet för att åstadkomma en lämplig plats för en kommande ”flyghamn” fanns det tveksamhet, men med stöd av näringslivet lyckades Herman Lindholm och staden att med statens tillstånd expropriera ett lämpligt område i grannkommunen Torslanda och lagom till 300-årsjubieet inviga flygfältet.

Genom besluten om Liseberg och Torslanda har Herman Lindholm för alltid kommit att skriva in sig i Göteborgs historia. Många är de göteborgare och besökare som genom åren kunnat utnyttja Hermans insats för Göteborgs utveckling.

Arbetarrörelsens minnesbibliotek i Göteborg                                           Nils Erik Samuelsson