Göran Greider: Rudolf Meidner – skärvor ur ett nittonhundratalsliv

Boken är dels en intervjubok där Meidner förmedlar sina minnen till Greider samt kompletterande avsnitt där Greider beskriver den ekonomiska, politiska och sociala verkligheten i Tyskland och i Sverige.

Boken är indelad i 3 avsnitt.

Den första delen- ”Breslau” delen handlar om Meidners uppväxt och ungdom i den tyska nordschlesiska staden Breslau numera den polska staden Vroclav.

Den andra delen ”Makten” handlar om hans arbete med att öka svensk    fackföreningsrörelsens inflytande över kapitalbildningen

Den tredje delen behandlar dels Meidners tid i Berlin innan han emigrerar till Sverige 1933 dels om en gemensam resa med Greider till Berlin från Wroclaw

Meidner slits mellan de två identiteterna i sitt liv:  att vara jude eller att vara tysk. En annan identitetskris som han upplever senare är sin roll i den kapitalistiska produktionsordningen. Detta leder till att han engagerar sig isig inom den socialistiska ungdomsrörelsen ”Gruppe sozialisticher Schüler”

Detta innebär att han utöver spänningen mellan att var tysk eller jude även kom att engagera sig för samhällsförändringen av Tyskland till en socialistisk stat trots sin småborgerliga bakgrund. 

 Det leder till enligt Greider att han utvecklar en identitet som sociologer kallar:  att vara en ”marginal man” på svenska ”en gränsvarelse”. Man kommer under olika skeden i sitt liv att identifiera sig och ingå i olika sociala sammanhang

 1945 kom Meidner till LO och var först på dess utredningsavdelning. Och under 35 år kom han arbeta inom den centrala fackföreningsrörelsen i Sverige. Det som främst kom att uppta hans tid var att tillsammans med sina medarbetare ta fram ett förslag på hur man skulle kunna förena solidarisk lönepolitik med att öka det kollektiva ägandet av så att det skulle komma hela samhället till godo. Bakgrunden var ett beslut på 1971 års LO-kongress om att utreda frågan om den solidariska lönepolitiken och kollektiv kapitalbildning. Bakom utredningsuppdraget var motioner från Metall och Pappers om problemet med att makten över det kapital som allt snabbare ackumuleras genom de höga vinsterna i vissa branscher genom effekterna av den solidariska lönepolitiken. Till sin hjälp får Meidner Anna Hedborg en socialdemokratisk ekonom från Handelshögskolan som arbetat under Sträng.

Under utredningens gång arbetar Meidner med 2 alternativa modeller: det ”lilla” innebar att sparandet skulle vara knutet till individuellt sparande och det ”stora” som innebar kollektivt sparande.  

Under arbetet med förslag till kollektiv kapitalbildningen gjorde de en  resa till Tyskland och Österrike där man på sina respektive kongresser tagit beslut om löntagarfonder men bestämt avrådde de svenska besökarna från att gå vidare med sitt förslag.

På återresan till Sverige bestämde Meidner och Hedborg  för att välja det ”stora”  alternativet.  På en reklamaffisch för individuellt sparande såg de en glädjestrålande  arbetsklädd fackföreningsmedlem som just tagit emot ett aktiebrev. På en fråga från Hedborg : ”Ä r det så här du vill ha det? ”Svarade Meidner :” Nej så där får det inte vara”

I boken ”Löntagarfonder” beskriver de hur man skulle kunna förena problemet med  solidarisk lönepolitik med de övervinster som uppstår i de vinstrika Företagen.

Förslaget om Ekonomisk demokrati ”Löntagarfonder” innebär i korthet följande:

Man skall upprätta övergripande fonder som ej skall vara knutna till företagen utan skulle förvaltas gemensamt och erbjuda ”obligatoriska riktade löntagaremissioner” till företagen: Därigenom skulle en maktförskjutning mellan kapital och arbete äga rum inom varje företag Dessutom skulle central utjämningsfond skapas där avkastningen från samtliga aktier samlades ihop.

Det slutliga förslaget till fonder som blev resultatet av partiets bearbetning  och riksdagsbehandlingen 1983 hade i stort sett lite med Meidners ursprungliga förslag  att göra.  

 Hösten 1932 reste Meidner som 18-åring till Berlin för att studera. Berlin var vid denna tid nedgånget med oerhört tiggeri, krigsinvalider och prostitution.   Staden hade vuxit till traditionslös industristad med alla tänkbara kulturella experiment. Han umgicks med släktingar men politik diskuterades knappt. Staden hade en stor judisk befolkning och politiskt var staden röd. Meidner bor tillsammans Pusch, en kamrat från Breslau och de upplever hur nazisterna och fackföreningsrörelsen bekämpade varandra på möten och ute i samhället.  Meidner kom aldrig att gå in i någon organisation i Berlin utan blev en betraktare av hur Weimar-republiken kom att gå under och ersättas av nazistisk diktatur.

 I mars när terminen var slut återvände Meidner hem men bestämmer sig för att lämna landet när en känd våldsverkare blivit utnämnd till polispresident i Breslau 30 mars 1933 lämnar Meidner Tyskland. Nils Erik Samuelsson ;   för Arbetarrörelsens Minnesbibliotek  2026