
Folke Fridell: Död mans hand
Fridells roman som är självbiografisk utgavs av Folket i Bilds förlag 1946 som nr 61 i en serie av Folkböcker.
Dessförinnan hade han publicerat artiklar, pamfletter och lyrik med ett vänsterpolitiskt budskap. Död mans hand är hans debut som skönlitterär författare.
Utgångspunkt för bokens titel är upplevelsen av hans fars bortgång när de går hand i hand på en promenad och fadern plötsligt faller död till marken och håller honom i handen. Fadern hade varit korpral och tog sig namnet Bohm, Efter hans avsked från regementet bor familjen en statarbostad . Sedan modern avlidit har de en hushållerska. Efter faderns dödsfall tas gården över av brodern Sven
Huvudpersonen, David Bohm, börjar sitt arbetsliv på en textilfabrik som lumprivare dvs ta hand om textilavfall som skall matas in den i ordinarie textiltillverkningen.
En parallell handling med livet i textilfabriken är Boms relationer till de kvinnor som finns i hans närhet. Faderns hushållerska Elna, sin hustru Augusta och sin brors hustru Karin.
Textillumpsrivningen är en arbetsuppgift som kännetecknas av buller och damm och som på grund av detta har sämst status inom företaget. Folke beskriver den förnedring som företagets jakt på de anställdas möjlighet till personlig variation i arbetet samt kontroll av deras toalettbesök. På fabriken finns utöver företagets arbetsledare även tidsstudiemän i vita rockar vars uppgift är att minska all ”improduktiv” tid med hänvisning till konkurrens från utlandet. De kallas av rivarna för ” rovfåglar”.
Fridell skildrar 2 händelser som får bestående resultat för Bohms arbetsliv i riveriet.
Bohms son Urban som tvingats avbryta sina gymnasiestudier och som trots löften från företagsledningen om anställning på kontoret väljer att bli arbetskamrat med sin far i riveriet och blir en trogen kamratvid faderns sida.
Vid ett möte med företagsledningen och fackföreningen framförde Bohm en synpunkt som hade diskuterats bland rivarna, nämligen att ”man borde få vara med och dela och bestämma”. Det hela slutar med att Bohm blir utskrattad och förnedrad av både företagsledning, fackföreningen samt efteråt hånad av yngre arbetskamrater.
Utöver David arbetar även en brorson till honom på fabriken det är Svens son David som även han fått anställning som rivare.
Urban orsakar en ”vild” strejk på fabriken. Han slår en ”vitrock” på käften efter att blivit tidsstuderad under arbetet. Fackföreningen försökte få de strejkande att återgå till arbetet med hot om
Konflikten slutade med att Urban avskedades och att strejken avblåstes efter hot från förbundet om uteslutning.
I boken gör ”Rivar-Bohm” en resa till sin bror Sven som blivit en pamp med kommunala uppdrag och byggt en modern villa men som aldrig har tid att vara hemma. Bohm återvänder till Augusta och fabrikslivet där David känner sig hemma. I slutet av boken kommer Fridell in på de förbättringar som skett inom arbetsliv och samhälle men också den fara som Atomtekniken innebär med sin dyrkan av precision och hastighet
Boken avslutas med ett filosofiskt perspektiv på olika livsvillkor:
”Det är värre att leva dödsdömd än att dö efter att ha trott sig leva”
Nils Erik Samuelsson, för Arbetarrörelsens Minnesbibliotek, 220912