Månadens historielektion april 2018

Polismästaren och socialismen

Anders Oscar Elliot var polismästare i Göteborg mellan år 1882–1902, dvs under samma tid som arbetarrörelsen växte fram i staden. Han var ingift i Göteborgssocieteten genom Hulda Ingeborg Hasselblad och var svåger till Viktor Rydberg. Han ogillade många av socialdemokratins föregångare i Göteborg men var samtidigt kommunalman och djupt engagerad i Göteborgs fattigvård. Genom att fruns kusin var gift med en känd socialdemokratisk företrädare i Tyskland, Georg von Vollmar, hamnade han inkognito på tyska SPD-möten som upplöstes av hans tyska poliskollegor.

A.O.Elliot kom från en judisk släkt med anor från Tyskland och läste högre juridiska studier i Uppsala. Efter arbete i bl.a. i Svea hovrätt flyttade han till Göteborg 1867 där han – trots sin ungdom- blev chef för den nyinrättade ”detektiva” avdelningen hos polisen. Göteborg hade då en folkmängd på 40 516 innevånare. Året efter införlivades Majorna och befolkningen ökade till drygt 50 000.

1930 skrev han en självbiografisk bok om sin tid som polismästare. Han var då 90 år gammal och boken ”Minnen från det gamla Göteborg” ger en relativt frispråkig bild av Göteborg såsom staden såg ut 60 år tidigare. Han hade under sina aktiva år inte gjort några minnesanteckningar utan litade helt på sitt minne vilket gör att biografin inte är särskilt säker som källa.  Det finns således flera historiska sakfel. Men den ger ändå en bild av bl.a. relationen mellan arbetarrörelsen och polisen under denna tid. 1931 avled Anders Oscar Elliot vid 91 års ålder.

De ordningsfrågor som dåtidens polis fick arbeta med vad enligt Elliot främst slagsmål, bråk och fylla. Ibland användes knivar och skjutvapen. Ungdomar knutna till olika stadsdelar och skolor drabbade regelbundet samman i stora skaror vilket innebar mycket arbete för polisen.

Det enda som bet på de oroselement som bodde utanför vallgraven, var enligt Elliot fysisk styrka. Till konstaplar rekryterades de ”starkaste och kraftigaste karlarna”- ofta från landsorten. Den nya tiden krävde att de kunde läsa och skriva. Tidigare hade detta inte varit något krav. Elliot ger en ganska mild bild av sin yrkesutövning men mot notoriska bråkmakare fanns enligt honom bara ett sätt att sätta sig i respekt  vilket var ”smörj” dvs poliserna gick hårt fram och klådde upp dem. Andra bråkmakare hjälptes genom att sättas på Amerikabåtarna med nödvändigt startkapital.

Redan då skyllde Elliot de oregerliga samhällsmedlemmarna i Masthugget och Majorna på föräldrarna då ”de var uppfostrade i fullaste frihet och skydde ingenting.” (Känns detta igen?)

När Elliot kom till Göteborg 1867 så var arbetarefrågan enligt honom en okänd sak. (Arbetarefrågan blev senare ett politiskt begrepp som handlade om arbetareklassens usla levnadsförhållanden i staden). Men i takt med inflyttning till staden och den ökade industrialiseringen blev frågan högaktuell.

Under 1880-talet växte främst fackföreningsrörelsen fram och det blev allt tätare mellan strejkerna i staden. Elliots taktik var att vara passiv och inte låta polisen blanda sig i dessa konflikter- så länge man höll sig inom lagens råmärken.

”Det måste erkännas, att så som det förr var ställt inom arbetarklassen kunde det icke i längden fortgå, och den stigande upplysningen gjorde en förändring nödvändig.” skrev han och säger i boken att om arbetsgivarna haft en annan inställning till sina arbetare hade utvecklingen varit lugnare.

Han lyssnade både på Hjalmar Branting och Fredrik Sterkys anförande i Göteborg och försökte göra det så obemärkt som möjligt. Branting talade mest som från en akademisk kateder, tyckte han medan Fredrik Sterky var en väldig folktalare.  Elliot frågade, enligt boken Sterky varför han använde så ovårdat språk trots att han var så bildad. ”Han ryckte på axlarna och svarade att han icke gjorde det gärna, men han var tvungen, då hans åhörare annars icke skulle förstå honom”

1886 åker polismästare Elliot i sällskap med bl.a. sin svåger Viktor Rydberg till Mainz för att hälsa på Georg von Vollmar och hans svenska fru. Elliot framhåller i boken att trots att han och Vollmar hade olika uppfattningar om saker och ting kom de väl överens. Han hade stor respekt för Vollmar som satt i den tyska riksdagen fram till 1918. Polismästaren och sällskapet hade lyckats ta in inkognito på ett hotell för att inte i onödan röja sin identitet.

När sällskapet senare strålade samman på en restaurang  visade Vollmar vid vilket bord de två tyska polisdetektiverna satt som följde honom vart han än gick. Polismästaren från Sverige var alltså under polisuppsikt vilken han tyckte var egendomligt.

På kvällen följde han av nyfikenhet med på ett icke tillåtet socialistmöte tillsammans med Vollmar då en större polisstyrka infann sig och upplöste mötet. ”Vollmar tog saken lugnt och upplyste mig att man var beredd på upplösningen och därför hade i beredskap en annan samlingslokal dit de nu begav sig.”

Viktor Rydberg tyckte dock inte om all uppmärksamhet de fått av den tyska polisen och när han märkte att han fortfarande skuggades av detektiver avbröt han sin resa i Tyskland och reste direkt hem till Sverige.

De socialdemokratiska pionjärerna i Göteborg CM Heurlin och Pehr Eriksson stod annars inte högt i kurs hos polismästaren och de två pionjärerna stod ju själva i ständig strid med varandra. Pehr Eriksson gjorde, enligt Elliot sig själv till martyr genom att publicera en artikel som han inte själv skrivit, i tidningen ”Folkets Röst”. Han blev härigenom fälld i ett tryckfrihetsmål för hädelse av riksdagen och dömd till ett års fängelse.

Det var också Elliot som skrev att skräddarmästare CM Heurlin hustru yttrade att han ej kunde sy i en knapp utan att få en galen idé.

Frågan är om detta verkligen sas av Heurlins hustru. Det är troligare att detta yttrande är polismästarens eget.

Pelle Berglund

Fakta:
Viktor Rydberg (1828-1895)

Viktor Rydberg var en viktig författare i slutet av 1800-talet. Han arbetade under många är som journalist på Göteborgs Handels och Sjöfartstidning (GHT). Han blev folkkär genom dikten ”Tomten” som fortfarande är den mest kända juldikten i Sverige. Många menar att dikten inte alls handlar om julen utan om filosofi och skildrar livets mål och mening.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s