TITEL: Helmut Kirschey – en antifascists minnen

FÖRFATTARE: Richard Jändel

UTGIVEN: 1998

TRYCKERI: Federativs förlag

PLACERING I BIBLIOTEKET:

Helmut Kirschey föddes i Wuppertal 1913 och dog i Göteborg 2003, däremellan utspann sig ett dramatiskt och synnerligen politiskt aktivt liv.

Helmut föddes in i den tyska arbetarrörelsen. Hans mor, som var krigsänka, satt i stadsfullmäktige för kommunisterna (KPD) men dog bara 40 år gammal efter en blindtarmsoperation. I protest mot KPD:s centralism, där det bara var att lyda partiorder, gick Helmut över till syndikalisterna istället.

Men nazisterna tog 1933 över den svaga Weimarrepubliken med stöd av domstolar och polismakten. Hela Helmuts familj råkade illa ut. Gestapo rullade upp det tyska antinazistiska motståndet och slog sönder folk till oigenkännlighet. Hur kunde världens ledande kulturnation bli en massmördarstat? En del av svaret finns väl illustrerat i boken – den otroliga repressionen av oppositionella gjorde att alla krafter som kunde tänkas formera ett motstånd krossades.

Helmut flydde till Nederländerna, det skulle bli kortvarigt trodde han. Det var en ytterst osäker tillvaro att leva dold utan någon som helst trygghet i tillvaron. Inga pengar och ständig oro för att bli upptäckt och utvisad till Nazi-Tyskland. När högermilitären försökte ta över makten i Spanien i juli 1936 reagerade Helmut och hans kamrater direkt och for dit för att kämpa på arbetarrörelsens sida i det spanska inbördeskriget. Där enrollerades han i den syndikalistiska Durrutikolonnen. I vapen och utrustning var man på den republikanska sidan underlägsen fascisterna. Likaså kontrollerade fascisterna luftrummet. Det var givet att under sådana militära förhållanden var det ytterst svårt att gå på offensiven och att den spanska demokratin förlorade. Med Sovjetunionens allt starkare ställning på den republikanska sidan stärktes det spanska kommunistpartiets inflytande i folkfrontsregeringen. Våren 1937 i Barcelona blev det inbördeskrig i inbördeskriget mellan anarkisterna och de stalinistiska kommunisterna. Helmut tillhörde givetvis de förstnämnda, liksom den brittiske författaren George Orwell för övrigt. Efter striderna blev Helmut arresterad av kommunisterna och satt bland annat fängslad sju månader i ett kloster. Till slut lyckades han komma ut tack vare anarkistiska kontakter, men det var bäst att lämna Spanien även om kriget fortfarande pågick. Till slut hamnade Helmut i Sverige 1939 där syndikalisterna i SAC hade åtagit sig att hjälpa honom. I Sverige var myndigheterna inte glada över antinazistiska flyktingar. Göteborgspolisens förhör med honom hittades efter kriget i Gestapos arkiv i Berlin. Helmut skulle utvisas, men tack vare SAC skulle det inte bli till Tyskland och inget annat land ville ta emot honom. Men han blev förbjuden att vara politiskt aktiv i Sverige och hade daglig anmälningsplikt hos polisen i fyra och ett halvt år. Han fick inte lämna Göteborg utan tillstånd och hade i princip kommunarrest ända tills 1955. Givetvis hade han inte heller arbetstillstånd och hade därmed inga egna pengar. Kamrater i Göteborg gav ekonomiskt understöd, men det var magert och bostadsstandarden var oerhört låg, lägre än för arbetarna i Tyskland vid denna tid, enligt Helmut. Det var kontroller och även ett gripande av Helmut från polisens sida, men han försökte att arbeta med motståndsrörelsen för att ta kontakt med tyska sjömän som besökte Göteborg. Helmut gifte sig med en svenska och hösten 1943 fick han sitt första arbetstillstånd. Det gällde dock bara textilindustrin och endast inom ett företag samt bara för tre månader i taget. Men det var början till en yrkeskarriär för Helmut i Sverige.

Först 1949 fick Helmut tillfälle att besöka Tyskland igen. Men det landet var inget för honom. Arbetarrörelsen hölls nere medan gamla nazister satt kvar som domare, jurister och poliser. Efter vissa politiska besvär fick Helmut svenskt medborgarskap. Han var aktiv i SAC och 1968, efter det att CH Hermansson tog avstånd från Sovjets invasion i Tjeckoslovakien, gick han med i VPK. Helmut var aktiv inom arbetarrörelsen och i det antinazistiska arbetet ända fram till sin död.