Första majmärket 1933 Fredrik Sterky (1860-01-11 – 1900-01-11)        

Första majmärket 1933 med Fredrik Sterky såldes i 316 348 exemplar och demonstrationsparollerna detta år var: Mot våld och diktatur. Mot ekonomiskt oförnuft och fåtalsvälde. För demokrati och Frihet.

Fredrik Sterky var en av de första och mest inflytelserika ledarna för arbetarrörelsen i Sverige. Han hade i ännu högre grad än Hjalmar Branting överklassbakgrund och härstammade från en militär- och ämbetsmannasläkt. Han hade i unga år skaffat sig en ansenlig förmögenhet genom lyckade affärer och ett förmånligt äktenskap. Efter en kort studieperiod vid Uppsala universitet gjorde han snabb karriär inom Generalpoststyrelsen och därefter som kontorschef hos Wilhelm Brinck. Sterky var inte bara anställd i dennes firma, han blev även delägare och svärson till Brinck och tog ett rejält kliv uppåt i den sociala hierarkin. Karriären och framtiden tycktes vara utstakad, men Sterky visade sig inte vara någon ordinär representant för borgarklassen och Stockholmssocieteten. Vid mitten av 1880-talet leddes Sterkys intresse för arbetarfrågan och socialismens idéer till ett aktivt medlemskap i den socialdemokratiska arbetarklubben i Stockholm. Han nådde snabbt en framskjuten position i rörelsen. Vid 1880-talets mitt lämnade han det borgerliga livet bakom sig för att helt ägna sig åt arbetarrörelsen.

1885 träffade Sterky, August Palm på en hästspårvagn i Stockholm. De gick och åt frukost på en restaurang där de resonerade om den socialdemokratiska rörelsen och de närmaste agitationsplanerna. Samma år deltog han i förberedelsearbetet inför etableringen av tidningen Social-Demokraten, som började ges ut och Sterky blev tidningens kassör.

1888 gjorde Sterky en agitationsresa till Göteborg, Hälsingborg och Malmö. I Göteborg trotsade han myndigheternas förbud mot att anordna ett demonstrationståg genom staden, genom att han i en tidningsannons meddelade att han i droska skulle åka förbi Järntorget. Tre hundra personer gjorde omedelbart sällskap med droskan och skaran ökades och vid mötesplatsen var omkring femtusen personer närvarande. Mötet hade stor betydelse för rörelsen i Göteborg som arbetade under mycket svåra förhållanden. I Göteborg fanns visserligen en Socialdemokratisk arbetareklubb (bildades den 14 april 1884 och är därmed Sveriges äldsta Socialdemokratiska förening med senare namnbyte till Socialdemokratiska föreningen i Göteborg) och en partitidning Folkets Röst som förde en tynande tillvaro.

1889 reste Sterky till Köpenhamn för att studera den danska arbetarrörelsen på ort och ställe och tog då del av stridigheterna mellan höger och vänster i den danska socialdemokratin, vilket befäste hans ortodoxt marxistiska vänsterposition. I sina regelbundna korrespondenser till Social-Demokraten i Stockholm påtalade han att han inte som många andra trodde att vid ”normalarbetsdagens” införande, i ett slag skulle lösa arbetarklassens sociala och ekonomiska problem. I Sverige fanns vid denna tid många socialdemokrater som trodde att en förkortning av den då gängse tolv- eller tio-timmarsdagen till åtta-timmarsdag med en gång och för all framtid skulle undanröja arbetslöshetsproblemet.

Han fick förtroendet att representera sin danska partiförening vid en skandinavisk arbetarkongress i Kristiania 1890 och under denna kongress blev Sterky närmare bekant med ett av de andra danska ombuden, fackföreningsrepresentanten Anna Jensen (avbildad på Första majmärket 1940 som Anna Sterky). Hon var en kvinna helt i Fredriks smak, hon separerade från sin man och följde sedan med Fredrik till Stockholm 1891. Eftersom Fredriks hustru även fortsättningsvis vägrade skilsmässa levde Anna och Fredrik i ett så kallade samvetsäktenskap, som varade fram till hans död. Fredrik skrev åter in sig som medlem i Socialdemokratiska förbundet.

1892 kallades Sterky till Göteborg där han bland annat startade tidningen Ny Tid och var dess redaktör. Han fick snart göra den erfarenheten att det bara var pengarna som hade strykande åtgång. Tidningens omsättning gick betydligt trögare. Göteborgs tidningspojkar ville till att börja med inte befatta sig med det socialistiska veckobladet. Sterky var emellertid inte den som lät sig nedslås av motgångar. Han tog själv en packe tidningar och ställde sig i hörnet av Husargatan och Haga Nygatan, som ansågs vara ett av stadens bästa försäljningsställen. Där stod miljonärssonen och chefredaktören och utbjöd sin tidning: Köp NY Tid, arbetarnas egen tidning. Efter en timme hade Fredrik sålt 63 exemplar och då föll tidningspojkarna till föga och accepterade tidningen.

Under de sex år som han verkade som redaktör i Göteborg och ordförande i Göteborgs arbetarekommun arbetade han hårt och antalet partimedlemmar ökade. Framgångarna i Gbg beskrivs genomgående i litteraturen som till största del ett resultat av Sterkys omfattande och energiska insatser i tidnings-, parti- och fackföreningsverksamheten.

På grund av överansträngning sökte han 1898 en lugnare sysselsättning med förflyttningen till Malmö, men det medförde inte någon avkoppling från det ansträngande arbetet. Arbetsorganisationerna tog hans krafter i anspråk och han var under en kort period ekonomichef och redaktionell medarbetare för tidningen Arbetet.

Redan efter några månader i Malmö valdes han till ordförande för LO vid den konstituerande kongressen i augusti 1898. Hans ersättning var 300 kr per år, inklusive kostnader för ljus, bränsle och städning. På så sätt blev Anna Sterky LO:s första städerska. På Sterkys förslag antogs senare namnet Landsorganisationen i Sverige.

Sterkys liv blev kort men intensivt och han avled i sviterna av en lunginflammation på sin 40-årsdag. Sjukdomen hade förvärrats av att han led av diabetes och även försvagats av en alltför hård arbetsbelastning. Sterky avled den 11 januari 1900 bara drygt en vecka efter att Axel Danielsson hade begravts i Malmö. Han hade planerat ett tal vid vännens begravning att frambära Landsorganisationen sista hälsning men krafterna svek honom så han fick avstå från detta.

På kort tid hade arbetarrörelsen förlorat två av sina mest framträdande ledargestalter och vid Fredriks begravning följdes processionen av 15 000 personer och närmare 40 000 stockholmare kantade gatorna längs vägen från kyrkan till graven.

Hjalmar Brantings tal vid graven:

Farväl Fredrik Sterky!

Tack för Din livsgärning, för Ditt rika hjärta, för din stora insats i arbetarnas frihetskamp.

Tack för Din varma personlighet och var viss om att Ditt minne skall hedras på bästa sätt, så som Du velat, med fortsättning på ditt verk.

Farväl Fredrik Sterky.  Må jorden vila lätt över Dig.

Källor:

• Banerförare Hjalmar Branting o Fredrik Sterky, Katalog och Tidskriftstryck 1949.
• Svenskt biografiskt lexikons databas.
• Wikipedia.
• Förkämpar & Paroller av Jesper Eneroth, Tankesmedjan Tiden 2019.

NOT: Socialdemokratiska föreningen i Göteborgs syften angavs vid starten 1884 vara:

1. Att söka sammankalla arbetarne inom skilda yrken, för att göra dem förtrogna med deras betryckta och i politiskt hänseende omyndiga ställning, samt att upplysa dem om andra länders arbetareförhållanden och arbetarerörelser.
2. Att genom diskussioner och föredrag i vetenskapliga och politiska ämnen söka höja medlemmarnes bildning till en fri och oberoende ståndpunkt.
3. Att då under nuvarande samhällstillstånd arbetarne blott hafva skyldigheter men inga rättigheter, söka upplysa dem om deras naturliga rättigheter, samt de medel de böra — i likhet med andra länders arbetare — begagna för att ernå dessa rättigheter.
4. Att med alla lagliga medel söka motarbeta det despotiska och demoraliserande klass- och kapitalherraväldet.

PLACERING I BIBLIOTEKET: Socialdemokraternas Första majmärkes-tavla.