Socialdemokrater dömda för majestätsbrott under 1880-1910-talen

Carl T. Ek

Majestätsförbrytelse var fram tills år 1962 ett särskilt brott enligt den svenska lagstiftning som innebar “förgripelse i ord eller gärning mot kungens eller regentens person”.

I 1962: års brottsbalk 18:e kapitlet finner man att majestätsförbrytelse i stället kom att kallas högmålsbrott. I brottsrubriceringen inräknas även hot mot statens fortbestånd i allmänhet, och är fortfarande gällande. I historisk tid avsåg man med högmålsbrott tidelag och ”förgöring medelst trolldom”.

Under tiden 1880–1910-talen dömdes i Sverige cirka 50 personer för majestätsförbrytelser. Enligt lagar som kom att kallats ”klasslagar”. Medparten av dessa var aktiva socialister (socialdemokrater, kommunister och anarkister), och ett mindre antal radikala vänsterliberaler. Särskilt fem kända dömda socialdemokrater bör nämnas:

Per Eriksson, redaktör, ordförande för Göteborgs arbetarekommun

Brott: Majestätsförbrytelse (1908).

Straff: Fängelse 9 månader.

A. H. Janhekt, skräddare, agitator

Brott: Majestätsförbrytelse (1888).

Straff: Fängelse 7 månader.

Carl Lindhagen, borgmästare, riksdagsman

Brott:  Att under arbetartåget 1914 ha utbringat ett leve för republiken, brottsrubricerat som “synnerlig förargelse”

Straff: Böter 100 kronor (beloppet insamlat i ettöringar av sympatisörer).

Einar ”Texas” Ljungberg, socialistisk agitator

Brott: Majestätsförbrytelse (uttalande om kungen under storstrejken 1909).

Straff: Straffarbete 9 månader.

Carl Åström, redaktör

Brott: Majestätsförbrytelse, innebärande påstående att Gustaf V under storstrejken skulle ha stått på arbetsgivarnas sida (1909).

Straff: Straffarbete 1 år 6 månader.

Carl T. Ek