Älska mig din jävel av Lars Hesslind

Lars Hesslinds bok är en självbiografisk roman.

Det är hans sista, den var nog tänkt att följas av fler men sjukdom och död satte stopp för det.

Från sin skrivarlya på konstepidemin minns han sin uppväxt.

Han skildrar sina föräldrars bakgrund med en drastisk värme och humor i ett Göteborg präglat av de stora klassklyftor som var en del av samhället kring förra sekelskiftet.

Precis som många andra arbetarfamiljer börjar Lars föräldrar Göteborg sitt familjeliv i en omodern landshövdingelägenhet. I deras fall i Majorna.

Det saknas inte tillfällen till samvaro och förströelse. 

I början på 1940-talet förändras familjens situation genom omständigheter i samhället.

De flyttar till en modern lägenhet i de så kallade ”solgårdarna” men samtidigt blir fadern inkallad till ett arbetskompani.

 För Lars framstår uppväxten i barnrikehusen som en social lärotid full av upptåg och äventyr. Det gäller att hålla ihop inom gruppen samt undvika att bli utsatt för trakasserier från andra.

Det är även här som han får sina första kontakter och erfarenheter av det motsatta könet precis som alla andra grabbar.

Mot sin fars vilja fick Lars studera på Praktiska Mellanskolan. Vad motståndet kan bero på är inte Lars klar över, klasshat mot överheten eller rädsla för att sonen skall överglänsa fadern.

Han beskriver på ett tydligt och drastiskt sätt de klassklyftor som råder i samhället både gäller språk och materiella villkor.

Hans inställning till gruppmobbning avtar och han börjar istället tråna boxning.

Efter realexamen får Lars jobb på SOAB i Mölndal. Hans jobb var att rengöra den utrustning som användes i processerna.

Det är här som han kommer i kontakt med kulturföreningen ”Paravan” genom sin arbetskamrat KA Hägglund/Kacke som är författare.

Lars dras in i föreningen och här möter han bland annat Kent Andersson, Bengt Anderberg, Evert Lundström och Peter Weiss.  Hans farsa är tveksam till hans engagemang i föreningen för han vill inte ha ” en latoxe till konstnär drällande här hemma”.

En annan bekantskap som Lars gör vid den här tiden är en jämnårig grabb hemma i Sandarna.  Bernt bor visserligen inte i solgårdarna men blir en viktig kamrat i Lars tonårsliv och som precis som Lars älskar han dans och de blir Jazzdiggare.

Intresset för musiken gör att Lars köper en basfiol på avbetalning och börjar så smått bli medlem i olika lokala band och som ledde till att han träffade sin första hustru. Han hyr en omodern lägenhet i Haga och efter en uppgörelse med farsan lämnar han hemmet men ger mamman matpengar efter varje löning.

Vid ett tillfälle då Lars tror att lägenheten är tom överraskar han sin farsa som sitter och eldar upp sin kommunistiska partibok efter att fått vetskap om Stalintidens terror samt Sovjets invasion i Ungern efter revolten.

Lars försonas med sin farsa och femtioett år senare sitter han i sin skrivarlya och tänker på Peter Weiss roman ”Motståndets estetik” och för ett inre monolog med författaren om motivet bakom bokens tillkomst samt sin egen situation.

Nils Erik Samuelsson