TITEL: Det kommer alltid en måndag

FÖRFATTARE: Ove Allansson

FÖRLAG: RABÉN PRISMA

UTGIVEN: Tryckt på Kristianstad Boktryckeri 1994, upplaga okänd

PLACERING I BIBLIOTEKET: Hyllan för skönlitteratur

Nyligen bortgångne Allansson vars verkförteckning upptar hela 37 titlar, var mest känd som ett slags skyddshelgon för  sjömän. Denna roman tillhör dock kategorin landbaserad litteratur. Ur ett konstnärligt perspektiv överträffas den möjligen av andra böcker, men Det kommer alltid en måndag är enligt honom själv en hörnsten. Naturligt då att stoffet från Åsa vid kusten och gamla Haga till viss del är av självbiografisk natur.

Huvudpersonen metallaren  Valter Jonasson drabbas av många motgångar. När han lätt kan identifiera en person som skyldig till hans misär, återstår endast att försöka lösa problemen på olaglig väg.  Vore fel att här vifta med spoilervarning, då informationen kan hämtas på baksidan. Språket inbjuder till läsning med konturskarpa dialoger och miljöskildringar.

Vet efter att ha intervjuat och läst Allansson, att flera av hans käpphästar på ett vitalt sätt återfinns i romanen. Den handlar bland annat om hantverkskunnande och bildningstörst, översitteri från kapitalister kontra solidaritet bland arbetare. Ett ljust vemodigt inslag är avsnitten om samlivet med hustrun. Rent konkret kretsar berättelsen kring den desperation och sorg som bildas av sår i själen. Något drastiskt uttryckt kan påstås att min väns drivkrafter utgjordes av hat och humor.  Arbetarlitteraturens grand old man förtjänar en renässans.

Mats Hallberg