Den göteborgska arbetarrörelsen allra första tid
Det första tecknet på existensen av en klassmedveten och ideologiskt grundad arbetarrörelse i Göteborg finner vi genom det uppmärksammandet som publiceringen av en artikelserie under titeln Den arbetande klassens läge i England i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning år 1847 fick.

Artiklarna var författade av Karl Marx mångårige medarbetare Friedrich Engels och hade första utgivits i bokform i Leipzig år 1845 under titeln Die Lage der arbeitenden Klasse in England. Underlaget till arbetet hade Engels fått genom sina två år vid sin faders textilfabrik i Manchester, där han dels hade studerat officiella undersökningar, dels gjort egna observationer gällande arbetarnas situation i den industritäta staden.
Samma år, 1847, lades det första spirande fröet till den blivande arbetarrörelsen i Göteborg.
Detta skedde genom den politisk-ekonomiska bildningscirkel som bildades bland annat på initiativ av bokhandlaren Nathan Jacob Gumpert (1805–1854). Cirkeln kan i mångt kallas för ”småborgerlig”, utifrån en marxistisk terminologi.
Deltagarna var i huvudsak butiksinnehavare, hantverkare och intellektuella, och de bekanta sig med den breda arbetarrörelsens idéer. Två år tidigare hade en liknad bildningscirkel bildats i Stockholm i kretsen kring skräddargesällen Sven Trägårdh, fattigläkaren Johan Ellmin och bokhandlaren Pehr Götrek. De tillhörde en hemlig svensk avdelning av Kommunisternas Förbund, vilket var den första internationella organisationen inom arbetarrörelsen och hade bildats av tyska hantverkare i Paris år 1836 vilka sympatiserade med François-Noël ”Gracchus” Babeufs protokommunistiska idéer.

Förbundet övergick dock senare till att stödja marxismen innan det upplöstes på grund av inre konflikter 18 år efter dess grundande. Götrek, som inte bara var kommunist utan också kristen, nykterist och vegetarian, har å sin sida har gått till historien som den som översatte och gav ut den första svenska upplagan av Marx och Engels Kommunistiska manifestet. Översättningen var dock bristfällig, då Götrek skrev om flera stycken så den skulle passa hans egen livsåskådning och gav därigenom verket en viss kristen prägel.

År 1851 bildas den första Göteborgs Arbetarförening (GAF). Som ordförande valdes Johan Sandvall, huvudredaktör för Göteborgs Handel- och Sjöfartstidning. Inspirationen hade kommit från Stockholm och där en arbetarförening bildats år 1850. Denna hade också under en tid bedrivit en kampanj för att en liknad förening även skulle bildas i Göteborg.
Stockholms Arbetarförening var själv en utbrytning ur Götreks och Trädgårdhs (kommunistiska) bildningscirkel. Denna den första GAF upplöstes två år senare år 1853. Men år 1866 nybildas GAF (vilket är den som är verksam idag) med litteratören och redaktören Axel Krook (skribent på bland annat Göteborgs-Posten) som dess ordförande. Initiativet togs dock av varvsarbetaren och den socialistiske agitatorn Gottfrid Lindman (vilken för övrigt är den förste socialistiske agitatorn i Sverige som vi känner vid namn) som hade värvat många arbetare för idén och önskade att GAF skulle representera den breda arbetarrörelsen, alltså att den också skulle ha socialistiska vinklar. Men Lindman blev utesluten ur GAF strax efter föreningen konstituerats. Ofta har detta förklarats med att liberala krafter tog ledningen. Men skärskådar man styrelsen finner man där även ledamöter med förankringar inom frikyrkligheten och nykterhetsrörelsen, vilka hade tydliga konservativa förtecken, och därmed fientligt inställda mot både socialismen som liberalismen.

Bilden som pressen i Göteborg gav av den nya arbetarrörelsen, vare sig den var liberal eller konservativ, var tydligt delad i två läger. Den starkt reaktionära högertidningen Göteborgs-Posten (GP) var entydigt negativ och drog sig inte för driva rena smutskastningskampanjer mot arbetarrörelsens företrädare och talesmän, såväl liberala som socialistiska. Göteborgs Handel- och Sjöfartstidning (GHT) å sin sida stod tidigt den liberala arbetarrörelsen nära, en förbindelse som fanns tydligt under S.A. Hedlunds tid som huvudredaktör och som under Henrik Hedlunds tid som huvudredaktör för tidningen skulle komma att fördjupas. Även när det gäller den socialistiska arbetarrörelsen var Handelstidningen både mer nyanserad och objektiv än vad GP var. Ett faktum man senare skulle tydligt se när August Palm kom att anordna sina möten i Göteborg senare under 1880-talet.

Carl T. Ek