Månadens historielektion april 2022

Mäster Palm i Göteborg

Då August Palm år 1881 återvänt till Sverige efter många år i Tyskland och Danmark inledde
han omedelbart arbetet med att sprida de socialistiska lärorna, som han hade lärt känna under
sina år i Tyskland.
Första mötet höll han i Malmö den 6 november 1881 (vilket ofta ses som socialismens
födelsedag i Sverige), vilka följdes av en serie möten i Stockholm där han sökte vinna
Stockholms Fackliga Centralkommitté för marxismen och ge den en fungerande ordning med
stadgar och program. Stockholms Fackliga Centralkommitté dominerades vid tiden helt av
liberala arbetare och hantverkare. I Göteborg infann sig Palm tidigt året där på, med samma
plan i sitt bagage.


I Göteborgs Handel- och Sjöfartstidning den 4 januari år 1882 fanns en annons insatt av Palm
där man kunde läsa att han kl. 4 följande eftermiddag på schweizeriet Concert du Boulevard
vid Södra Allégatan skulle hålla ett socialdemokratiskt föredrag, och att han tog 25 öre i
inträde (inträdet var anmärkningsvärt högt med tanke på att en arbetare i Göteborg vid tiden
tjänade endast 15–20 öre i timmen och få hade mycket över då bostadshyran och maten var
betald). Palm skriver själv om händelsen: ”Till Göteborg reste jag strax på nyåret 1882 och
tog genast itu med arbetet. Här hade jag turen att utan stort besvär erhålla lokal. Å ”Konsert
Boulevard”, som sedan frälsningsarmén lade vantarna på, höll jag det första mötet. Fullt hus
och god stämning.”


Palm vill nå Göteborgs arbetare med sitt budskap, men troligen var det mycket får bland
åhörarna. De arbetare vilka hade råd med tidning var inte många, därför är det troligt att de
flesta deltagarna var just göteborgsliberaler som var nyfikna på vad den socialistiska
arbetarrörelsen hade att förmedla, och säkert en hel del tidningsfolk, intellektuella,
hantverkare och mindre butiksinnehavare.
Bland journalisterna, notisskrivarna och de intellektuella var Palm redan ett känt namn.
Stockholmstidningarna hade några veckor tidigare skrivit mycket om hans möten där. Hans
republikanska utomhusmöte vid LillJans annandag jul året innan (vid mötet fungerade den
kände socialistiske skribenten och LO:s förste ordförande Fredrik Sterky, chefredaktör för
Ny Tid i Göteborg 1892–98 och även den andre ordföranden för Göteborgs arbetarkommun
som mötesordförande) hade även lockat till sig den förre överståthållaren och senare
statsministern den konservative riksdagsledamoten Gillis Bildt, och det var naturligtvis
tidningarna inte sena att skriva om.


De socialdemokratiska mötena i Göteborg fortsatte Palm under de två efterföljande veckorna i
en tidigare metodistkyrka i Pustervik, som han enligt egen beskrivning hyrt av ”en snål
gammal gubbe”. Palm beskriver själv i Ur en agitators liv att vid dessa möten infann sig
”motståndare, särskilt allt vad Göteborg ägde av liberala koryféer”. Han omnämner särskilt
”f.d. sockerbagaren Maurits Rubenson, Göteborgs handelstidnings ”flygande”, skolläraren
Törngren, smedförmannen Samuelsson, konsul Kraft, redaktör Bellander m.fl.”, men också
adjunkt Hallgren, skribent för tidningen Förposten, som Palm menade stod för de mest
negativa skriverierna och kritiken mot den socialistiska arbetarrörelsen.
De mest kritiska rösterna kom självfallet från det konservativa lägret, huvudsakligen från dess
främsta organ i Göteborg, nämligen Göteborg-Posten. I en anda typisk för GP ägnade dess
skribenter sig åt att i sina spalter främst åt att söka dra ett löjets skimmer över skräddaren från
Skåne, och till och med använde sig av ren lyteskomik över att Palm var låghalt. Göteborgs
liberala språkrör, Handelstidningen, till skillnad från GP, var betydligt mer seriösa i sina
referat.


Palm omnämner själv att GHT-redaktören Rubenson var närvarande vid mötet på Concert du
Boulevard men inte att GHT: s blivande huvudredaktör Henrik Hedlund också närvarade,
brorson till den dåvarande huvudredaktören S.A. Hedlund. Det var dock Henrik Hedlund som
skrev referaten i GHT. Anledningarna till att Palm inte omskriver Hedlund kan man bara
spekulera om idag.
Men faktum kvarstår att Hedlund kunde genom sin ställning som framträdande medlem, och
senare ordförande, i Göteborgs Arbetarförening och inblandad i arbetet kring bildandet av
Göteborgs Arbetarinstitut med andra liberala krafter (verksamheten startade år 1883) ses som
en ledande man för den liberala arbetarrörelsen i Göteborg.


I sitt referat i GHT skriver Hedlund att Palm inte förtjänade att förlöjligas, och att hans tal var
”uppriktigt och fyllt med värme”. Vidare skriver Hedlund att det framfördes på en blandning
av skånska, tyska och danska, och konstaterade att det fanns en del ”med verklig udd”. Men
att Hedlund inte sympatiserade med socialismen var tydligt.
Den gemensamma ståndpunkten mellan liberaler och socialister, nämligen rösträttsfrågans
betydelse betonades, och den sociala frågans vikt för samhällsutvecklingen. Hedlund avslutar
med att rekommendera Palm att skaffa en ”värdigare” lokal och att därför kontakta Arbetarföreningen.
Palm följer rådet, men blir av GAF: s styrelse nekade att få hyra deras samlingslokaler vid
Järntorget. Men menar att Palm var en uppviglare som uppmanade till strejker, uppror och
revolution. Henrik Hedlund stod visserligen på Palms sida, men kunde inte tillräckligt sätta
emot den delen av GAF: s styrelse som hade förankringar inom frikyrkligheten och
nykterhetsrörelsen.


Det skulle ta femton år innan förhållandena inom GAF var helt förändrade. För vid ett
årsmöte inom Arbetarföreningen några år in på det nya seklet meddelat Henrik Hedlund att
han inte längre stod till förfogande för omval som ordförande, en socialist skulle väljas i
stället menade han.


Carl T. Ek

Detta inlägg publicerades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s