Arbetarrörelsens Minnesbibliotek i Göteborg

Arbetarna till havet – en längtan

av Anna Kahn och Ingemar Härd

I södra skärgården finns ett tjugotal öar.

På ett antal av dessa – såsom Styrsö, Donsö och Vrångö är det i huvudsak bofast befolkning.

Öar som Kårholmen, Sjumansholmen, Knarrholmen och Stora Förö har en ur social synvinkel annan historia och befolkningsbakgrund. Som fritidsöar skapades de i det trettiotal som på många sätt var omvälvande, som födde depression och arbetslöshet, men även en socialdemokratisk regering, semesterlagstiftning och begreppet ”folkhem”.

Under detta decennium sammanslöt sig på olika sätt delar av Göteborgs arbetarbefolkning med målsättning att få komma till havet under sommaren – att undkomma trångboddheten och få vistas i ljus och rymd under sol och i hav – och att bryta monopolet på skärgården för den ”fina ”världen, för dem som hade gott om pengar och fritid.

Det är inte mer än ett par generationer sedan som Sveriges arbetande befolkning med obändig tro på sin egen förmåga tog flera gigantiska steg mot framtiden.

Mellan den allmänna rösträttens införande och den lagstadgade semesterreformen låg två korta men intensivt spännande decennier, när omvälvande händelser inträffade slag i slag.

Då var för arbetare och lägre medelklass skärgården och havet något att bara drömma om.

Denna bok är tillägnad de kvinnor och män ur Göteborgs arbetarklass som under djupaste depression vågade göra äventyrsresan från staden ut till den sommarskärgård som fram till dess varit förbehållen de rika stadsborna.

”Arbetarna till havet” var det träffande namnet på en av dessa föreningar, den som koloniserade Kårholmen. Den har fått ge sitt namn till boken som i lika hög grad handlar om föreningarna på Knarrholmen, Stora Förö och Sjumanholmarna.

Boken ger ett litet axplock ur den rika mängd av resultat som arbetarkollektiven då skapade och som förhoppningsvis ligger till grund för framtiden.

Knarrholmen har sin bakgrund som semesterö kopplad till Götaverkens engagemang för de anställda. Det skiljer den dessutom från de övriga öarna som beskrivs i boken genom att den tillkom genom samförstånd mellan kapital och arbete.

Stora Förö, den äldsta av bokens 4 semesteröar, har sitt ursprung i motorbåtsföreningen Delfin-MKD samt fackligt aktiva arbetare.

Sjumansholmen har sin bakgrund i SKP på 1920-talet och dess strävan efter en meningsfull sommarverksamhet. Bland eldsjälarna kan nämnas Martin Andersson, hyresgästföreningen och Kurt Reinhardt som var tysk flykting undan nazismen och som kom till Sverige 1937.

Kårholmen har också sin bakgrund inom SKP samt dess tidning Arbetartidningen (AT) som via ett upprop i tidningen välkomnande de ”handens och hjärnans arbetare med familjer som önskade sommarvistelse i havsbandet”. Även i tillkomsten av denna anläggning spelar Marin Andersson en viktig roll. Det är Kårholmens pionjärers devis ”Arbetarna till havet” som gett namn åt bokens titel.

Boken skildrar förloppet med en intensitet och en närvaro som söker sin like bland den tidens stora reportagemästare, men med ett språk och en berättarglädje som alldeles avgjort hör hemma i 90-talet.

Förutom en kärleksfull skildring av människorna och föreningslivet på södra skärgårdens semesteranläggningar innehåller boken dessutom en utomordentlig beskrivning av hur detta område har vuxit fram sedan senaste istiden. Från kala skär via tillfälliga boplatser för den fiskande befolkningen på landbacken till att södra skärgården blir föremål för fast befolkning.

Nils Erik Samuelsson

Första majmärkena 1902 och 1938 där Karl Johan Gabrielsson är avbildad ihågkommen som en av den tidiga arbetarrörelsens stora diktare. Han föddes i ett fattigt hem i Västergötland. I ungdomen arbetade han först som rallare och sedan järnvägen och som stenhuggare i Stockholm. 1888 anslöt han sig till den socialistiska rörelsen. Trots kort skolgång skaffade han sig kunskaper i olika ämnen, och lärde sig flera språk. 1892 började han skriva i tidningen Social-Demokraten och när partiet 1894 började ge ut veckotidningen Folkbladet blev Gabrielsson dess redaktör. Han signerade sina verser med Karolus, den latinska formen av hans förnamn. Den 31 oktober 1901 avlider Karl Johan Gabrielsson i lungsot, 40 år gammal.

Hans mest kända dikt är ”Och skulle jag glömma, jag?”, där första strofen lyder:

Och skulle jag glömma min fana röd

Och glömma min svurna ed,

Och glömma all hunger, möda och nöd,

Som härjar den armes led,

och skulle jag tänka, det går ändå,

om jag stannar hemma, jag –

o måtte mitt hjärta förtorka då

en sådan förskräcklig dag!

BILD 1: Socialdemokraternas Första majmärke 1902 med motiv av Karl Johan Gabrielsson och Karl Magnus Ziesnitz, med texten; 8 timmars arbete Tillkamp för mäniskorvärdet

BILD 2: Socialdemokraternas Första majmärke 1938 med motiv av Karl Johan Gabrielsson

Källa; Text från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek publicerades 21 oktober 2021

PLACERING I BIBLIOTEKET: SAP:s Första majmärkes-tavlan

Vägra kröka rygg av Maj-Britt Teorin

Vägra kröka rygg av Maj-Britt Teorin      

Det som präglar Maj-Britts självbiografi är att hon har ett mycket naturligt tilltal. Det känns som man sitter och lyssnar när hon berättar om sitt liv och sina erfarenheter och plötsligt kommer in på sidospår men alltid kommer tillbaka till ämnet.

Hennes uppväxt ger en god bild av hur bostadsförhållandena och de sociala villkoren för arbetarklassen i Göteborg var och förändrades under första halvan av 1900-talet.

Från osunda, omoderna och trånga lägenheter utan några bekvämligheter till moderna lägenheter med värme, varmvatten och egen toalett. Vad gäller den sociala omsorgen var man främst hänvisad till stöd från anhöriga o vänner.

Steget in i arbetarrörelsen blev en naturlig utveckling genom egna erfarenheter och kompisar snarare än ”kurlande” hemifrån.

Det var genom SSU som hon träffade sin man Rolf och flyttade med honom till Umeå och vidare genom Sverige, först till Malmö och sedan till Stockholm. Under dessa år föddes hennes döttrar och hon skriver utlämnande om rollen som mor och yrkesverksam samt om det interna ”drev” som drabbade Rolf under tiden i Umeå.

Till Stockholm flyttade hon på grund av Rolfs arbete. Maj-Britts politiska arbetsliv börjar 1961 i och med att hon blir ledamot av Stockholms stadsfullmäktige 1965 och här blir hon även engagerad i kvinnoförbundet och börjar driva jämstlldhetssociala frågor.

Maj-Britts internationella engagemang tog fart efter att hon blivit invald i riksdagen 1970. Hon ger en personlig beskrivning av hur hon upplever det interna partiarbetet i riksdagen.

De viktigaste områdena för Maj-Britt kom att bli kampen för nedrustning och mot kärnvapen och i och med det även motstånd mot svensk kärnkraft.

I sitt internationella arbete som anställd på UD fortsatte hon Alva Myrdals och Inga Thorssons arbete för internationell nedrustning.
Ett särskilt kapitel i sin bok ägnar hon åt sin och andra partikamraters fåfänga kamp mot ett ytterligare svenskt flygvapenprojekt, nämligen JAS.

Hon beskriver även hur hon blev utnyttjad och utlämnad till journalisters jakt på nyhetsstoff.

Hon berättar hur hon tog aktiv del i förberedelserna av både miljökonferensen Agenda 21 i 1992 i Rio och kvinnokonferensen 1995 i Peking.

När Sverige blev medlem av EU åtog hon sig att kandidera till EU-parlamentet trots sin skepsisism till möjligheten att påverka besluten inom organisationen. Hennes erfarenhet och sakkunskap från FN-arbetet kom hon att ta med in i sitt EU-uppdrag men rapporterna om ”Miljö och försvar” samt ”Kvinnor och konflikter” kom som hon uttrycker det ”att hamna i kommissionens byrålåda”.

En annan fråga som hon slogs för inom EU var bekämpningen av traffickingen som ökade i och med den stora utvidgningen österut. Även denna rapport om politik för internationell jämställdhet hamnade i kommissionens byrålåda på grund av bristande stöd i ministerrådet.

Hennes breda internationella engagemang gjorde att hon blev ledamot av en grupp med internationella politiker (Canberrakommissionen) vars syfte ytterst är att skapa en kärnvapenfri värld.

När det gäller Sveriges deltagande i den internationella styrkan i Afghanistan kan man bara instämma i Maj-Britts åsikt att inga bestående förändringar nåddes när det gäller ökad säkerhet och stabilitet – trots 15 års närvaro.

Man skulle med fog kunna påstå att Maj-Britt omsatte T(h)eorin i det socialdemokratiska partiprogrammet i sin praktiska politik som hon tillämpade både i Sverige och internationellt.

Man kan ju undra hur Maj-Britt skulle ha reagerat på den nuvarande politiska situationen;

Ett ryskt anfallskrig i Ukraina

Sverige på väg in i Nato

En ÖB som alltmer vill rusta för ett kommande krigsscenario

För Arbetarrörelsens Minnesbiliotek: Nils Erik Samuelsson

Per Albin Hansson-märkena, Arbetarpartiet och valblommanmed texten Per Albin igen.

Märket Arbetarpartiet är troligen från valet 1940; på valaffischerna till detta val fanns exakt samma bild av Per Albin.

Märket Per Albin igen;1936 avslog riksdagen den socialdemokratiska regeringens förslag om förbättrade folkpensioner. Regeringen avgick den 19 juni och efterträddes av den s.k. semesterregeringen eller sommar­regeringen, under Axel Pehrsson-Bramstorp (Bondeförbundet). 

Höstens andrakammarval blev en stor framgång för Socialdemokraterna och den 28 september tillträder Per Albins nya regering, nu i koalition med Bondeförbundet. Valkampanjens stora slogan var Per Albin igen. Källa; Arbetarrörelsens Första Majförenings samlarrapport 129 av Olavi Laurila.

Wikipedia, Regeringen Pehrsson-Bramstorp PLACERING I BIBLIOTEKET: Pappersmärkestavlan

”Frihet och bröd”

– en bok om om Pehr Eriksson av Hans Peterson

Hans Peterson, som mest är känd som författare av barn- och ungdomsböcker, har skrivit en historisk roman om tidningsmannen Pehr Erikssons tid i Göteborg.

Efter att blivit av med arbetet i Stockholm flyttar Pehr i september 1854 tillsammans med sin gravida hustru till Göteborg. De bosätter sig tillsammans med den nyfödda dottern i Haga.

Han får arbete som journalist och skildrar konflikterna mellan stuveriarbetarna och redarkapitalet, samt skriver om fackföreningar och den nystartade Socialdemokratiska föreningen.

Först skriver han i en tidning ägt av redarintressen, sedan som delägare i tidningen ”Göteborg”. I tidningen skildrar han den framgångsrika strejken bland färgeriarbetarna, som ledde till att fabrikörerna gick samman för att möta de anställdas krav. Sveriges första ”lockout” som leder till ett nederlag för de anställda, och att ”Göteborg”, som stött arbetarna, lades ner.

Våren 1886 Pehr fick jobb på ”Nyaste Förposten” som stöddes av Arbetarföreningen. I boken skildrar Hans Petersson det stora inflytande som bl a Dickson hade över den göteborgska politiken och i tidningen fick han inte skriva om facklig-politiska ämnen.

Tillbakagången för arbetarrörelsen i Göteborg gör att Pehrs pessimism även drabbar hustrun Lina och dottern Tua.

Tillsammans med Heurlin och Kjellman startar Pehr 1887 ”Folkets Röst” som skall vara en lokal tidning med inriktning på arbetarrörelsens situation. I boken skildras hur de tre tvistar om inriktningen på tidningen men till Pehrs stöd kommer Fredrik Sterky.

Den s k munkorgslagen som förbjöd smädelse av kronan och riksdagen låg till grund för att Pehr i dec 1889 dömdes till 1 års fängelse. Upprop från hustrun Lina om bidrag samt insamlingar bidrog till att klara familjens försörjning. Men tidningen lades ned beroende på de tidigare motsättningarna om tidningens inriktning

1:a maj 1890, som var den internatnationella arbetarrörelsens första gemensamma högtidsdag, fick Pehr bara uppleva via hörseln där han stod vid fönstret i cellen på Centralfängelset och följde demonstrationen ifrån Drottningtorget fram till Heden.

Efter fängelset erbjöds Pehr att regelbundet medverka i ”Social-demokraten” och ”Arbetet”. I Göteborg bidrog Pehr till att en ”sammanslutning av Göteborgs och förstädernas fackliga, politiska och andra föreningar som bygga på klasskampens grund” bildades. År 1890 bildades Göteborgs Arbetarekommun.

Samtidigt som arbetarekommunen instiftades blev Pehr erbjuden jobb som fast medarbetare på ”Social-demokraten” som blivande redaktionssekreterare. Inom någon vecka hade de packat sina tillhörigheter och efter avskedsfest hyllningar och hurrarop steg Pehr och familjen ombord på tåget och lämnade Göteborg bakom sig.

Arbetarrörelsen i Göteborg glömde inte bort det arbete som Pehr Eriksson gjort och i dessa yttersta dagar har Pehr givit namn åt torget vid Haga Nygata.

Nils Erik Samuelsson

De danska märkena Socialdemokratiet 1871 – 1946, märket utgavs vid 75 års-jubileet 1946, och Första majmärket TH Stauning 1 maj 1952

1871 bildades Socialdemokratieti Danmark och 1924 blev Socialdemokratiet Danmarks största parti med 36,6 procent av rösterna. Partiet bildade Danmarks första socialdemokratiska regering under statsminister Thorvald Stauning (1873 – 1942).

• 1873 föddes Stauning i ett fattigt arbetarhem i Köpenhamn.
• 1883 började han arbeta vid sidan av sin skolgång.
• 1887–90 utbildade sig Stauning till cigarrsorterare.
• 1890 blev han medlem i Socialdemokraterna.
• 1896–1908 var han ombudsman för Cigarrsorterarnas fackförening.
• 1898–1908 Redaktör för fackföreningstidningen Samarbejdet
• 1899 blev han partikassör. 
• 1906 valdes han in i parlamentet.
• 1910 valdes han till partiordförande.
• 1916–20 var han minister utan portfölj (kontrollminister) i regeringen Zahle.
• 1924–26 blev han stats- och socialminister i den första socialdemokratiska regeringen.
• 1929 bildade han en regering igen och förblev statsminister i en socialdemokratisk regering fram till 1940.
• 1935 års val gjorde socialdemokraterna sitt bästa val någonsin under parollen ”Stauning eller kaos” och fick över 46 procent av rösterna.
• 1940 efter den tyska ockupationen av Danmark bildade Stauning en samarbetsregering tillsammans med de radikala, konservativa folkpartiet och folkpartiet. Han förblev premiärminister fram till sin död i maj 1942; han hade då varit regeringschef i nästan 16 år, den längsta perioden för någon dansk statsminister under 1900-talet.
• 1952 års Första majmärke var första året som Första majmärket i Danmark inte var av kartong. Detta år såldes 165 000 Första majmärken för en krona styck.

Källa:

Text om Thorvald Stauning av Arbejdermuseet i Köpenhamn

Danmarkshisorien.dk; http://danmarkshistorien.dk/leksikon-og-kilder/vis/Materiale/Thorvald-Stauning-1873-1942/

Henning Grelle: Thorvald Stauning. Demokrati eller kaos. København 2008. Henning Grelle: ”Demokratiets Mester” i: 8 socialdemokratiske statsministre. Arbejdermuseet 2009

Arbetarrörelsens Minnesbibliotekets märkeshemsida med häften för nerladdning; 1. majmærker 1890 – 1967 från Socialdemokraterne (Danmark)

PLACERING I BIBLIOTEKET: Danmarks-tavlan

Hälsoåret 1958 arrangerade Folksam tillsammans med LO, TCO och Rikskorpen en landsomfattande hälsokampanj – HÄLSOÅRET. Kampanjen kom att belysa hälsans stora betydelse för individ och samhälle. Hälsoåret 1958 ville också slå ett slag för den moderna rehabiliteringen – d.v.s. återanpassning av funktionshindradetill normalt arbets- och samhällsliv.

Hälsoårets ledande paroller var: Din egen hälsas smed och Bygg hälsa på fritid.

Parollerna syftade främst på det ena ledet i målsättningen för hälsoåret, d.v.s. det som gäller de personliga förutsättningarna att genom lämplig motion, kost, sömn o.s.v. öka reservkraften och medverkan till bättre hälsa.

Det andra ledet i kampanjen var en målmedveten strävan att skapa ökat allmänt intresse och en större förståelse i vidare kretsar för den moderna rehabiliteringstanken.

Källa: Kungliga biblioteket, #7803 Hälsoåret 1958 (kb.se)

Arbetarrörelsens Första Majförenings samlarrapport nr 259

Boken: Som sagt av Seved Apelqvist (1901–1974)

PLACERING I BIBLIOTEKET: RESO-tavlan

Borggårdskrisen år 1914 – Bondetåg och Arbetartåg

År 1914 når kampen mellan de kungatrogna konservativa och de liberala och socialdemokratiska förespråkarna av parlamentarismen sitt apex. Fem år tidigare hade allmän rösträtt införts för män till Andra kammaren, men till Första kammaren var det fortfarande inkomstgraderat. Detta ledde till att högern och de konservativa hade Första kammaren helt i sina händer.

Kung Gustav V var stark motståndare till parlamentarismen, och genom högern starka ställning i Första kammaren kunde de konservativa effektivt bromsa en utveckling i den riktningen.

De förändrade rösträttsreglerna stärkte de liberala/frisinnade och socialdemokratiska ställningarna i Andra kammaren, och år 1911 kunde Karl Staff bilda en liberal regering med socialdemokratiskt stöd. Liberalerna drev frågan om sänkta försvarsutgifter för att finansiera sociala reformer. Detta fördjupade ytterligare de konflikter som fanns mellan högern och vänster (liberalerna räknades vid denna tid tillsammans med Socialdemokraterna som den politiska vänstern), vilket ledde till att försvarsfrågan blev de konservativas samlingsfråga.

Drivande i försvarsfrågan var Ungkyrkorörelsen, vilken bland annat hade ärkebiskopen Nathan Söderbloms aktiva stöd, vilken startade helt privat en pansarbåtsinsamling, vid sidan om de politiska konservativa organisationerna vilka hade en egen. Över hela Europa vid denna spreds en konservativ och i mångt aggressiv nationalism, och så även i Sverige. År 1912 gav Sven Hedin ut boken Ett varningsord där han återaktualiserade Ryssland som Sveriges huvudfiende, och beskrev målande vilka fasor som skulle möta svenskarna under en rysk ockupation. Boken såldes i miljonupplaga.

Rysskräcken spred sig och Karl XII blev den store nationalhjälten för de konservativa, som en del i något vilket kan liknas vid en nationalromantisk ”väckelserörelse”. Dess pekade också ut Staff som ”landsförrädare”, vilken i princip inbjöd ryssarna till att ockupera Sverige.

Men den 21 december år 1913 ger dock Staff efter för de konservativa försvarsvännerna och lovar att bygga ut flottan och giva armén mer resurser. Samma dag kom ett upprop från Uppsala till det så kallade Bondetåget. Initiativet tog av hemmansägaren Uno Nyberg och en uppmaning från ”Upplands bönder” utgick till de andra ”landskapens allmoge” att tåga till Stockholm. Kommittéer bildades över hela landet snabbt av de lokala borgerliga partigrupperna för att organisera Bondetåget, som trots namnet hade en mycket blandad sammansättning.

Den 6 januari år 1914 hade 32 000 personer med sympatier för de borgerliga partierna samlats i Stockholm. Man marscherade landskapsvis med fanor och standar, och många deltagare bar folkdräkter, till slottets borggård. Kungen med familj hade samlats på en estrad på den inre borggården, och tågets initiativtagare menade att i orostider som dessa behövde man samlas kring kungen.

Kungens tal som kom att kallas Borggårdstalet var skrivet av Sven Hedin, med stöd av generalstabsofficeren Carl Bennedich, och anses varit ett retoriskt mästerstycke. I talet tog kungen i princip avstånd från regeringen Staff och hävdade den personliga kungamakten. Med uttryck som ”min armé” och ”min flotta” hävdade han också sin rätt att uppträda som överbefälhavare, och krävde att regeringen skulle stödja krigsmaktens ”oeftergivliga krav”.

Några dagar senare svarade Socialdemokraterna med att organisera det så kallade Arbetartåget med mellan 40 000 och 50 000 deltagare för att visa sitt stöd för den liberala regeringen under parollen ”Folkets vilja skall ensam bestämma i Sveriges land!” Med Branting i spetsen tågade man mot Regeringskansliet där Karl Staff med ministrar tog emot, och den socialdemokratiske partiledaren läste upp sitt partis lojalitetsförklaring till regeringen Staff.

Kungens agerande var troligen grundlagsvidrigt, och det planerade syftet att fälla Staffs regering och ersätta den med en ny konservativ högerregering uteblev. Även andrakammarhögerns ledare Arvid Lidman menade att det gått fel till. Situationen blev dock ohållbar för regeringen och man valde att avgå några dagar senare, och en vecka efter utnämndes den konservative men partipolitiskt obundne professorn i historia och juridik Hjalmar Hammarskjöld till statsminister vilken sammanställde en ren ämbetsmannaregering. Hammarskjöld var troligen föreslagen av andrakammarhögerns ledare Arvid Lidman för att undvika att kungen skulle utnämna förstakammarhögerns ledare, den hårdföre reaktionäre Ernst Trygger, till statsminister, vilken i så fall skulle komma att sammanställa en kampministär vilket ofrånkomligen skulle leda till att splittringarna och konflikterna kraftigt skulle öka.

Vid riksdagsvalet som följde året därpå gick liberalerna kraftigt tillbaka, medan högern och Socialdemokraterna stärkte sina positioner, vilket ledde till att Arvid Lindman bildade regering. Den mer moderate Lindman hindrade också att diskussionerna som då fördes inom konservativa kretsar som stod kungen nära (men också den än mer reaktionära drottning Victoria), där ibland Sven Hedin och Carl Bennedich, om att genomföra en statskupp från höger helt kom av sig.

Utkomsten av Borggårdskrisen kunde uppfattas som att kungen och hans närmaste rådgivare, såsom Ernst Trygger och riksmarskalk Ludvig Douglas, hade segrat, men bara några få år efter skulle allmän och lika rösträtt införas och parlamentarismen var genomförd.

Carl T. Ek

Älska mig din jävel av Lars Hesslind

Lars Hesslinds bok är en självbiografisk roman.

Det är hans sista, den var nog tänkt att följas av fler men sjukdom och död satte stopp för det.

Från sin skrivarlya på konstepidemin minns han sin uppväxt.

Han skildrar sina föräldrars bakgrund med en drastisk värme och humor i ett Göteborg präglat av de stora klassklyftor som var en del av samhället kring förra sekelskiftet.

Precis som många andra arbetarfamiljer börjar Lars föräldrar Göteborg sitt familjeliv i en omodern landshövdingelägenhet. I deras fall i Majorna.

Det saknas inte tillfällen till samvaro och förströelse. 

I början på 1940-talet förändras familjens situation genom omständigheter i samhället.

De flyttar till en modern lägenhet i de så kallade ”solgårdarna” men samtidigt blir fadern inkallad till ett arbetskompani.

 För Lars framstår uppväxten i barnrikehusen som en social lärotid full av upptåg och äventyr. Det gäller att hålla ihop inom gruppen samt undvika att bli utsatt för trakasserier från andra.

Det är även här som han får sina första kontakter och erfarenheter av det motsatta könet precis som alla andra grabbar.

Mot sin fars vilja fick Lars studera på Praktiska Mellanskolan. Vad motståndet kan bero på är inte Lars klar över, klasshat mot överheten eller rädsla för att sonen skall överglänsa fadern.

Han beskriver på ett tydligt och drastiskt sätt de klassklyftor som råder i samhället både gäller språk och materiella villkor.

Hans inställning till gruppmobbning avtar och han börjar istället tråna boxning.

Efter realexamen får Lars jobb på SOAB i Mölndal. Hans jobb var att rengöra den utrustning som användes i processerna.

Det är här som han kommer i kontakt med kulturföreningen ”Paravan” genom sin arbetskamrat KA Hägglund/Kacke som är författare.

Lars dras in i föreningen och här möter han bland annat Kent Andersson, Bengt Anderberg, Evert Lundström och Peter Weiss.  Hans farsa är tveksam till hans engagemang i föreningen för han vill inte ha ” en latoxe till konstnär drällande här hemma”.

En annan bekantskap som Lars gör vid den här tiden är en jämnårig grabb hemma i Sandarna.  Bernt bor visserligen inte i solgårdarna men blir en viktig kamrat i Lars tonårsliv och som precis som Lars älskar han dans och de blir Jazzdiggare.

Intresset för musiken gör att Lars köper en basfiol på avbetalning och börjar så smått bli medlem i olika lokala band och som ledde till att han träffade sin första hustru. Han hyr en omodern lägenhet i Haga och efter en uppgörelse med farsan lämnar han hemmet men ger mamman matpengar efter varje löning.

Vid ett tillfälle då Lars tror att lägenheten är tom överraskar han sin farsa som sitter och eldar upp sin kommunistiska partibok efter att fått vetskap om Stalintidens terror samt Sovjets invasion i Ungern efter revolten.

Lars försonas med sin farsa och femtioett år senare sitter han i sin skrivarlya och tänker på Peter Weiss roman ”Motståndets estetik” och för ett inre monolog med författaren om motivet bakom bokens tillkomst samt sin egen situation.

Nils Erik Samuelsson

Hotell- och restaurangfackets kontingentmärken

Kontingentmärken användes för att visa att bäraren av märket var medlem i fackföreningen och hade betalat sin medlemsavgift.

Olika förslag finns på vad bokstäverna RPF står för; det kan vara Restaurangpersonalens förening eller Restaurangpersonalföreningen? Märkena finns i fem grundfärger: röd, grön, vit, svart och blå och på några av grundfärgerna finns det färgvarianter.

1928 omnämndes i Östersund det blå märket och 1934 det svarta märket. Cirkulär gick ut som vädjade om stöd i organisationsarbetet. Genom att tillse att anställd personal på hotell, restauranger, kaféer och automater i sitt arbete bar märket och att endast dessa erhöll dricks, som var den huvudsakliga inkomsten, stöddes organisationen och dess syften.

RPF 1954: märket kan vara ett kontingentmärke? I samlarrapport 540 är även märkena, RPF 1953, RPF 1959 och RPF 1963 avbildade och även RPF 1955 finns.

KAF kontingentmärke (vitt) finns i samma fem grundfärger som RPF:s kontingentmärken: röd, grön, vit, svart och blå och på några av grundfärgerna finns det färgvarianter.

Inom Sveriges Hotell- och Restaurang-Personals Förbund fanns avdelning 48 som var kafépersonalens fackförening. Vem som har ut gett KAF-märket är det ingen som vet men det var inom Hotell-facket.

Initialerna KAF kan ha tagits från Kafé- & Automatpersonals Fackförening?

• 1917 bildades Stockholms Kafé & Automatpersonals fackförening, som fanns ett par år.
• 1920 återuppstod fackföreningen som Kafé- & Automatpersonals Fackföreningen och uppgick något år senare i Sveriges hotell- och restaurangpersonalsförbund.

Eller kan det vara så att KAF står för kaféer och automater?

Källa:

Serverat! Hotell- och Restauranganställdas förbund 75 år, en Jubileumsutställning 1993

Arbetarrörelsens Första majföreningens samlarrapport 540

Kampen bakom svängdörrarna av Lennart Jarnhammar

PLACERING I BIBLIOTEKET: HRF-tavlan