Arbetarrörelsens Minnesbibliotek i Göteborg

Svenska folket berättar – utan städare stannar Sverige

En presentation

Vi tar för givet när vi kommer in i en möteslokal att ljus och värme fungerar och att lokalen är städad.

För elektriker och rörmokare finns särskilda yrkesutbildningar.

Att städa och rengöra lokaler har länge ansetts som ett vanligt hushållsarbete utan någon speciell yrkeskunskap.

För att belysa städarnas situation som yrkesgrupp tog fyra fackliga organisationer:
Senska Kommmunalarbetarförbundet, Hotell- och Restauranganställdas förbund, Statsanställdas förbund samt Fastighetsanställdas förbund tillsammans med Arbetets museum, Nordiska museet och Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek år 1990 initiativ till att belysa villkoren för denna ofta osynliga, lågavlönade och lågstatus grupp som alltför ofta utför sitt arbete utan att få någon uppskattning.

Städarbetarna som yrkesgrupp speglar samhällets sammansättning och förändring. På så vis har yrkesgruppen som arbetar med städning kommit att numera även omfatta människor med annan bakgrund än svensk.

I rapporten medverkar19 lokalstädare med erfarenheter från sitt arbetsliv. Av dessa är 2 städare som har sina rötter i Chile.

Jag har valt att närmare kortfattat återge Ingrid Kleists berättelse som är ganska typiskt för en arbetare i denna bransch.

Ingrid Kleist: Medan mamma passade barnen blev jag städerska

Hon blev mamma vid nitton års ålder 1961 och bodde tillsammans med man och barn i en omodern lägenhet. Efter ytterligare ett barn och önskemål om en egen inkomst blev hon av arbetsförmedlingen erbjuden ett städjobb.  Tillsammans med en äldre kvinna arbetade hon med enkla hjälpmedel långa arbetspass mot en klen lön.

Efter ytterligare ett barn och en ny man blev hon åter hemmafru, nu i en modern lägenhet. Genom en granne fick hon kontakt med den kommunala städverksamheten. Jobbet var både på socialbyråer och i skolor och alltid förlagd till kvällar och nätter – utan både skyddsutrustning och riktig städutrustning. I samband med att Ingrid fick jobb på ett nybyggt dagis kom även modernare städgrejor.

Efter ett studieuppehåll fick hon städjobb på en skola. Eftersom hon började sitt arbete i juni innebar det att hon deltog storstädningen under hela sommarlovet. Arbetstiderna var bättre, men varje städare hade sina egna revir med beting och någon gemenskap fanns inte.

En stor förändring för städpersonalen uppstod genom att en städorganisation med städledare och dagstädning infördes 1979.  Ingrid utsågs till städledare och skickades på utbildning   Både lärare och städare var missnöjda. Arbetet blev nu schemalagt mellan 07.00 -13.00. Städarbetet uppvärderades och bättre hjälpmedel inskaffades.

Efter 17 år och stelhet i sina leder tog Ingrid studieledigt för att läsa in grundskolan på Komvux. Tanken på ett annat arbete stoppades genom att hon inte fick mer vuxenstudiestöd och hon återvände till städningen. Så en dag sa kroppen ifrån. Ett felaktigt lyft av en hink innebar att hon inte kunde röra armen.

Efter 9 månader av tabletter, sjukskrivning och sjukgymnastik förklarade att de inte kunde göra mer och hon blev friskskriven.

Eftersom Ingrid var anställd kunde hon inte stämpla som arbetslös och hon fick gå tillbaka till städjobbet1989. Under tiden hade hennes arbetskamrater gått i pension och hon erbjöds av sin chef att arbeta heltid för att slippa stressa i arbetet.

I jobbet ingick förutom skolstädning även en fritidsgård. Hennes förslitningsskador gjorde sig åter påminda och det blev åter sjukskrivning, företagshälsovård och sjukgymnastik. Vid 48 års ålder (1990) blir hennes besvär godkända som arbetsskada och parallellt med 75-% sjukskrivning och rehabilitering så hoppas hon kunna återgå till sitt arbete på heltid.

När hon summerar sitt arbetsliv konstaterar hon att dagstädning var positivt både vad gäller löner och kamratskap men ångrar att hon inte studerade i sin ungdom för att slippa bli utsliten vid 50 års ålder. För att ändra statusen på städarbetet krävs att arbetsmiljön förbättras så att det blir ett heltidsarbete som inte orsakar belastningsskador och utslitning.

Ingrid uppmuntrar sina barn att studera för att få ett arbete som inte sliter ut kroppen.

När det gäller sin egen situation så städar hon på nu på deltid. Hon skulle helst vilja fortsätta städa och att arbetsmiljön förbättras för det är ett arbete hon kan efter att ha deltagit i olika utbildningar.

Nils Erik Samuelsson, Arbetarrörelsens minnesbibliotek

Socialistiskt Forum

Avbildad på märket är en ”Kälkborgare” (egenskaper hos invånarna i den uppdiktade (fiktiva) småstaden Kälkestad (1800-talets Grönköping), som mest ägnar sig åt skvaller, vardagligheter och småsaker, utan att besitta högre bildning, insikter eller perspektiv, synonymt med småborgerlighet.

Figuren (Kälkborgare) på märket finns även avbildad i Zeth Höglunds bok ”Hjalmar Branting och hans livsgärning”.

Tidskriftsföreningen Socialistiskt Forum (1971-2000) hade som ändamål att främja socialismens sak utifrån socialdemokratins grundläggande värderingar. För att uppnå detta syfte gav föreningen ut denna tidskrift. Målsättningen med tidskriften är att utifrån detta ändamål kommentera och analysera viktiga politiska förhållanden och utvecklingstendenser. Föreningen ger även ut andra skrifter och anordnar seminarier. Medlem i föreningen kan varje socialdemokratisk grundorganisation bli som prenumererar på minst tio exemplar. Föreningen hade ett åttiotal medlemmar och tidskriften utkom med sex nummer per år. (Texten skriven 1986).

Tidskriftsföreningen Socialistiskt Forums första nummer 1971, tar upp frågeställningar som rör staten och samhället:

• Rolf Andersson, Ett Starkare samhälle – för vem?
• Ulf Jonsson och Martin Lindblom, De kortsiktiga fördelarnas politik
• Bo Södersten, Mot en socialistisk budgetpolitik
• Jonny Samuelsson, Anställd i staten intervju 1
• Eivor Halkjaer, Anställd i staten intervju 2
• Mårten Andersson, Den borgliga arbetsrätten
• Sven Bodin, Socialdemokratin och Ådalshändelserna 1931

Källa:

• Arbetarrörelsens förstamajförenings samlarrapport 99 skriven av Olavi Laurila
• Socialistiskt Forum Nr 1 Årgång 1 1971, Arbetarrörelsens Minnesbibliotek i Göteborg
• Wikipedia
• Zeth Höglunds bok Hjalmar Branting och hans livsgärning, Tiden 1928

PLACERING I BIBLIOTEKET: ABF-tavlan

En reformistisk kulturrevolution – Arbetarrörelsens årsbok 1978

Årsboken inleds med en gedigen genomgång av svensk kulturpolitik under 1900-talet och arbetarrörelsens kulturinsatser. Rörelsens olika organisationer och dess framväxt samt dess insatser inom kulturområdet skildras i tre olika perioder:

1. Tiden fram till omkring 1930:

Framväxten av Folkets Hus och Folkets Park där arbetarrörelsens medlemmar kunde mötas och roa sig i egna lokaler oberoende av motstånd från det borgerliga krafterna i samhället samt ABF och dess betydelse för folkbildning och föreningskunskap

2. Utvecklingen 1930-1960

Arbetarrörelsen växer sig allt starkare och börjar bli en dominerande maktfaktor. Arbetarlitteraturen blir en faktor inom litteraturhistorien. Stockholmsutställningen 1930 med funktionalismens genombrott har tydliga socialistiska drag.

Två viktiga politiska program antas inom arbetarrörelsen. 1938 kommer demokratisk kulturpolitk med Arthur Engberg som huvudförfattare och Efterkrigsprogrammet 1948 som i skenet av arbetarrörelsens politiska framgångar tonar ned behovet av egna organisationer. Nedläggningen av ABF:s 1 500 folkbibliotek med nästan 1 miljon böcker och överlämnandet av dessa till de kommunala biblioteken måste ses mot denna bakgrund

1952 kommer rapporten” Människan och nutiden”. Kulturpolitiken ges en vidare tolkning och miljöns betydelse lyfts fram samt att den enskilda människans utveckling är demokratins mål.

3. utvecklingen 1960-1974

1961 presenterades en kulturproposition av Ragnar Edenman som syftade till att stärka insatserna från samhället gentemot kulturarbetarna. Det gällde både utbildning och offentlig konsumtion av konstnärlig produktion

En fråga om vem som bäst kunde sköta olika kulturuppgifter diskuterades livligt: samhället eller de egna organisationerna. Samtidigt komm ny kulturgeneration inom den yttersta vänstern som anklagade arbetarrörelsen för att enbart konservera det gamla kapitalistiska samhället. På grund av att beskyllningarna i de flesta fall var orimliga bidrog de till att en meningsfull dialog uteblev.

Kulturrådet som statade sin verksamhet 1974 innebar att Sverige fick en allmänt accepterad målsättning för kulturpolitiken i landet, vilket måste betecknas som en betydande framgång. I årsboken finns ett antal exempel på kulturaktiviteter som tillkommit och bedrivits på initiativ av arbetarrörelsens olika kulturorganisationer. En verksamhet som jag särskilt vill lyfta fram är den studieverksamheten som bedrivs på SKF i verkstadsklubbens regi. Dels för att den är så omfattande och spänner över väldigt olika områden och dels för att den kunde möta medlemmarnas olika intressen och vidgade definitionen av begreppet kultur.

Nils Erik Samuelsson

Föreningsverksamheten på SKF i Göteborg

av Arne Olsson

Utgångspunkt för den vidgade satsningen från verkstadsklubben var två undersökningar bland medlemmarnas fritidsvanor som blev klara 1975. De pekade på att många av klubbens medlemmar hade en torftig fritid medan de som var aktiva var det i flera verksamheter.

Ett resultat av undersökningen blev att inventera möjligheter till deltagande i föreningsliv som redan fanns. För de som var intresserade av idrott fanns flera möjligheter. Den fackliga organisationen kunde också erbjuda olika möjligheter till studier i samarbete med ABF men tydligen uppskattades inte möjligheterna av klubbens medlemmar eller så svarade utbudet inte mot medlemmarnas behov.

ABF erbjöd verkstadsklubben att vidga det fackliga uppdraget till att även omfatta ett kulturellt ansvarsområde.

Detta var något nytt för en traditionell verkstadsklubbs uppgift men låg helt i linje med förbundets stadgar, nämligen uppgiften att även främja medlemmarnas kulturella intresse.

Resultat av detta blev att studiekommittén kompletterades med ett kulturutskott vars uppgift var att organisera lämpliga förslag till aktiviteter med hjälp av ABF och Skådebanan som klubben sedan tidigare hade ett samarbete när det gällde kulturevenemang.

Dessutom arbetade man vidare inom kulturområdet genom att dels kartlägga de aktiviteter som redan förekom bland medlemmarna, dels inventera det intresse som kunde finnas men som inte genomfördes som kulturverksamhet i klubbens regi.

Genom detta breddades ansvaret för klubbens medlemsverksamhet. Man startade studiecirklar i bland annat målning, keramik och vävning, konstsmide och amatörteater.

Ledare för studiecirklarna rekryterades genom ABF och dess målarskola Gustavus Primus.

Vid sidan av studiecirkelverksamheten startade man även lokala bokombud som samarbetade med Litteraturfrämjandet och Tidens förlag.

Genom ett samarbete med Folkteatern, där klubben var medlem, spreds information om repertoaren via arbetsplatsbesök av skådespelare.

Andra aktiviteter som kan vara värda att nämnas är stödet till Fotoklubben och Gammeldansklubben. I aktiviteter kunde även familjemedlemmar delta

Som sammanfattning på den här presentationen kan jag bara citera författarens slutord: ”Vårt försök på SKF innebär att vi lyckats ge föreningslivet ett nytt ansikte som ger fler människor möjlighet att känna samhörighet med den fackliga organisationen”.

Nils Erik Samuelsson och Arne Olsson

Statens Sjukhuspersonals förbund och Svenska hospitalspersonalens förbund. Humanitet (1911–1954) medlemstidning för Svenska hospitalspersonalens förbund och Svenska hospitalens ekonomipersonals förbund (fr.o.m. 1921), i huvudet på denna tidning är den ovala loggan avbildad. Loggan har troligen följt med förbundet även då förbundet gjort namnbyten. (S.R.58)

• 1908 bildades Svenska hospitalspersonalens förbund, personal vid landets mentalsjukhus.
• 1931 namnändrades förbundet till Svenska sinnessjukvårdspersonalens förbund.
• 1941 bildades Statens Sjukhuspersonals förbund efter en sammanslagning av Svenska sinnessjukvårdspersonalens förbund (4 200 medl.) och Statens sjukhusekonomipersonals förbund (1 400 medl.).
• 1948 uppgick Svenska sinnessjukhusens förmansförening i förbundet.
• 1955 ersattes Humanitet av den flerägda tidskriften Stadsanställd.
• 1967 uppgick Statens Sjukhuspersonals förbund i Svenska Kommunalarbetareförbundet; samma år övertogs huvudmannaskapet för mentalvården i landet av landstingen.

Källa:

Svenskt föreningslexikon, Nybloms förlag. Under Humanitet och Statens Sjukhuspersonals förbund

Enskilda byråns handbok: – Fackliga organisationer, utgiven av Riksarkivet

Humanitet 1924–1926, Organ för Svenska Hospitalspersonalens förbund och Svenska Hospitalspersonalens Ekonomipersonals förbund

PLACERING I BIBLIOTEKET: LO-tavlan

Arbetarna till havet – en längtan

av Anna Kahn och Ingemar Härd

I södra skärgården finns ett tjugotal öar.

På ett antal av dessa – såsom Styrsö, Donsö och Vrångö är det i huvudsak bofast befolkning.

Öar som Kårholmen, Sjumansholmen, Knarrholmen och Stora Förö har en ur social synvinkel annan historia och befolkningsbakgrund. Som fritidsöar skapades de i det trettiotal som på många sätt var omvälvande, som födde depression och arbetslöshet, men även en socialdemokratisk regering, semesterlagstiftning och begreppet ”folkhem”.

Under detta decennium sammanslöt sig på olika sätt delar av Göteborgs arbetarbefolkning med målsättning att få komma till havet under sommaren – att undkomma trångboddheten och få vistas i ljus och rymd under sol och i hav – och att bryta monopolet på skärgården för den ”fina ”världen, för dem som hade gott om pengar och fritid.

Det är inte mer än ett par generationer sedan som Sveriges arbetande befolkning med obändig tro på sin egen förmåga tog flera gigantiska steg mot framtiden.

Mellan den allmänna rösträttens införande och den lagstadgade semesterreformen låg två korta men intensivt spännande decennier, när omvälvande händelser inträffade slag i slag.

Då var för arbetare och lägre medelklass skärgården och havet något att bara drömma om.

Denna bok är tillägnad de kvinnor och män ur Göteborgs arbetarklass som under djupaste depression vågade göra äventyrsresan från staden ut till den sommarskärgård som fram till dess varit förbehållen de rika stadsborna.

”Arbetarna till havet” var det träffande namnet på en av dessa föreningar, den som koloniserade Kårholmen. Den har fått ge sitt namn till boken som i lika hög grad handlar om föreningarna på Knarrholmen, Stora Förö och Sjumanholmarna.

Boken ger ett litet axplock ur den rika mängd av resultat som arbetarkollektiven då skapade och som förhoppningsvis ligger till grund för framtiden.

Knarrholmen har sin bakgrund som semesterö kopplad till Götaverkens engagemang för de anställda. Det skiljer den dessutom från de övriga öarna som beskrivs i boken genom att den tillkom genom samförstånd mellan kapital och arbete.

Stora Förö, den äldsta av bokens 4 semesteröar, har sitt ursprung i motorbåtsföreningen Delfin-MKD samt fackligt aktiva arbetare.

Sjumansholmen har sin bakgrund i SKP på 1920-talet och dess strävan efter en meningsfull sommarverksamhet. Bland eldsjälarna kan nämnas Martin Andersson, hyresgästföreningen och Kurt Reinhardt som var tysk flykting undan nazismen och som kom till Sverige 1937.

Kårholmen har också sin bakgrund inom SKP samt dess tidning Arbetartidningen (AT) som via ett upprop i tidningen välkomnande de ”handens och hjärnans arbetare med familjer som önskade sommarvistelse i havsbandet”. Även i tillkomsten av denna anläggning spelar Marin Andersson en viktig roll. Det är Kårholmens pionjärers devis ”Arbetarna till havet” som gett namn åt bokens titel.

Boken skildrar förloppet med en intensitet och en närvaro som söker sin like bland den tidens stora reportagemästare, men med ett språk och en berättarglädje som alldeles avgjort hör hemma i 90-talet.

Förutom en kärleksfull skildring av människorna och föreningslivet på södra skärgårdens semesteranläggningar innehåller boken dessutom en utomordentlig beskrivning av hur detta område har vuxit fram sedan senaste istiden. Från kala skär via tillfälliga boplatser för den fiskande befolkningen på landbacken till att södra skärgården blir föremål för fast befolkning.

Nils Erik Samuelsson

Första majmärkena 1902 och 1938 där Karl Johan Gabrielsson är avbildad ihågkommen som en av den tidiga arbetarrörelsens stora diktare. Han föddes i ett fattigt hem i Västergötland. I ungdomen arbetade han först som rallare och sedan järnvägen och som stenhuggare i Stockholm. 1888 anslöt han sig till den socialistiska rörelsen. Trots kort skolgång skaffade han sig kunskaper i olika ämnen, och lärde sig flera språk. 1892 började han skriva i tidningen Social-Demokraten och när partiet 1894 började ge ut veckotidningen Folkbladet blev Gabrielsson dess redaktör. Han signerade sina verser med Karolus, den latinska formen av hans förnamn. Den 31 oktober 1901 avlider Karl Johan Gabrielsson i lungsot, 40 år gammal.

Hans mest kända dikt är ”Och skulle jag glömma, jag?”, där första strofen lyder:

Och skulle jag glömma min fana röd

Och glömma min svurna ed,

Och glömma all hunger, möda och nöd,

Som härjar den armes led,

och skulle jag tänka, det går ändå,

om jag stannar hemma, jag –

o måtte mitt hjärta förtorka då

en sådan förskräcklig dag!

BILD 1: Socialdemokraternas Första majmärke 1902 med motiv av Karl Johan Gabrielsson och Karl Magnus Ziesnitz, med texten; 8 timmars arbete Tillkamp för mäniskorvärdet

BILD 2: Socialdemokraternas Första majmärke 1938 med motiv av Karl Johan Gabrielsson

Källa; Text från Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek publicerades 21 oktober 2021

PLACERING I BIBLIOTEKET: SAP:s Första majmärkes-tavlan

Vägra kröka rygg av Maj-Britt Teorin

Vägra kröka rygg av Maj-Britt Teorin      

Det som präglar Maj-Britts självbiografi är att hon har ett mycket naturligt tilltal. Det känns som man sitter och lyssnar när hon berättar om sitt liv och sina erfarenheter och plötsligt kommer in på sidospår men alltid kommer tillbaka till ämnet.

Hennes uppväxt ger en god bild av hur bostadsförhållandena och de sociala villkoren för arbetarklassen i Göteborg var och förändrades under första halvan av 1900-talet.

Från osunda, omoderna och trånga lägenheter utan några bekvämligheter till moderna lägenheter med värme, varmvatten och egen toalett. Vad gäller den sociala omsorgen var man främst hänvisad till stöd från anhöriga o vänner.

Steget in i arbetarrörelsen blev en naturlig utveckling genom egna erfarenheter och kompisar snarare än ”kurlande” hemifrån.

Det var genom SSU som hon träffade sin man Rolf och flyttade med honom till Umeå och vidare genom Sverige, först till Malmö och sedan till Stockholm. Under dessa år föddes hennes döttrar och hon skriver utlämnande om rollen som mor och yrkesverksam samt om det interna ”drev” som drabbade Rolf under tiden i Umeå.

Till Stockholm flyttade hon på grund av Rolfs arbete. Maj-Britts politiska arbetsliv börjar 1961 i och med att hon blir ledamot av Stockholms stadsfullmäktige 1965 och här blir hon även engagerad i kvinnoförbundet och börjar driva jämstlldhetssociala frågor.

Maj-Britts internationella engagemang tog fart efter att hon blivit invald i riksdagen 1970. Hon ger en personlig beskrivning av hur hon upplever det interna partiarbetet i riksdagen.

De viktigaste områdena för Maj-Britt kom att bli kampen för nedrustning och mot kärnvapen och i och med det även motstånd mot svensk kärnkraft.

I sitt internationella arbete som anställd på UD fortsatte hon Alva Myrdals och Inga Thorssons arbete för internationell nedrustning.
Ett särskilt kapitel i sin bok ägnar hon åt sin och andra partikamraters fåfänga kamp mot ett ytterligare svenskt flygvapenprojekt, nämligen JAS.

Hon beskriver även hur hon blev utnyttjad och utlämnad till journalisters jakt på nyhetsstoff.

Hon berättar hur hon tog aktiv del i förberedelserna av både miljökonferensen Agenda 21 i 1992 i Rio och kvinnokonferensen 1995 i Peking.

När Sverige blev medlem av EU åtog hon sig att kandidera till EU-parlamentet trots sin skepsisism till möjligheten att påverka besluten inom organisationen. Hennes erfarenhet och sakkunskap från FN-arbetet kom hon att ta med in i sitt EU-uppdrag men rapporterna om ”Miljö och försvar” samt ”Kvinnor och konflikter” kom som hon uttrycker det ”att hamna i kommissionens byrålåda”.

En annan fråga som hon slogs för inom EU var bekämpningen av traffickingen som ökade i och med den stora utvidgningen österut. Även denna rapport om politik för internationell jämställdhet hamnade i kommissionens byrålåda på grund av bristande stöd i ministerrådet.

Hennes breda internationella engagemang gjorde att hon blev ledamot av en grupp med internationella politiker (Canberrakommissionen) vars syfte ytterst är att skapa en kärnvapenfri värld.

När det gäller Sveriges deltagande i den internationella styrkan i Afghanistan kan man bara instämma i Maj-Britts åsikt att inga bestående förändringar nåddes när det gäller ökad säkerhet och stabilitet – trots 15 års närvaro.

Man skulle med fog kunna påstå att Maj-Britt omsatte T(h)eorin i det socialdemokratiska partiprogrammet i sin praktiska politik som hon tillämpade både i Sverige och internationellt.

Man kan ju undra hur Maj-Britt skulle ha reagerat på den nuvarande politiska situationen;

Ett ryskt anfallskrig i Ukraina

Sverige på väg in i Nato

En ÖB som alltmer vill rusta för ett kommande krigsscenario

För Arbetarrörelsens Minnesbiliotek: Nils Erik Samuelsson

Per Albin Hansson-märkena, Arbetarpartiet och valblommanmed texten Per Albin igen.

Märket Arbetarpartiet är troligen från valet 1940; på valaffischerna till detta val fanns exakt samma bild av Per Albin.

Märket Per Albin igen;1936 avslog riksdagen den socialdemokratiska regeringens förslag om förbättrade folkpensioner. Regeringen avgick den 19 juni och efterträddes av den s.k. semesterregeringen eller sommar­regeringen, under Axel Pehrsson-Bramstorp (Bondeförbundet). 

Höstens andrakammarval blev en stor framgång för Socialdemokraterna och den 28 september tillträder Per Albins nya regering, nu i koalition med Bondeförbundet. Valkampanjens stora slogan var Per Albin igen. Källa; Arbetarrörelsens Första Majförenings samlarrapport 129 av Olavi Laurila.

Wikipedia, Regeringen Pehrsson-Bramstorp PLACERING I BIBLIOTEKET: Pappersmärkestavlan

”Frihet och bröd”

– en bok om om Pehr Eriksson av Hans Peterson

Hans Peterson, som mest är känd som författare av barn- och ungdomsböcker, har skrivit en historisk roman om tidningsmannen Pehr Erikssons tid i Göteborg.

Efter att blivit av med arbetet i Stockholm flyttar Pehr i september 1854 tillsammans med sin gravida hustru till Göteborg. De bosätter sig tillsammans med den nyfödda dottern i Haga.

Han får arbete som journalist och skildrar konflikterna mellan stuveriarbetarna och redarkapitalet, samt skriver om fackföreningar och den nystartade Socialdemokratiska föreningen.

Först skriver han i en tidning ägt av redarintressen, sedan som delägare i tidningen ”Göteborg”. I tidningen skildrar han den framgångsrika strejken bland färgeriarbetarna, som ledde till att fabrikörerna gick samman för att möta de anställdas krav. Sveriges första ”lockout” som leder till ett nederlag för de anställda, och att ”Göteborg”, som stött arbetarna, lades ner.

Våren 1886 Pehr fick jobb på ”Nyaste Förposten” som stöddes av Arbetarföreningen. I boken skildrar Hans Petersson det stora inflytande som bl a Dickson hade över den göteborgska politiken och i tidningen fick han inte skriva om facklig-politiska ämnen.

Tillbakagången för arbetarrörelsen i Göteborg gör att Pehrs pessimism även drabbar hustrun Lina och dottern Tua.

Tillsammans med Heurlin och Kjellman startar Pehr 1887 ”Folkets Röst” som skall vara en lokal tidning med inriktning på arbetarrörelsens situation. I boken skildras hur de tre tvistar om inriktningen på tidningen men till Pehrs stöd kommer Fredrik Sterky.

Den s k munkorgslagen som förbjöd smädelse av kronan och riksdagen låg till grund för att Pehr i dec 1889 dömdes till 1 års fängelse. Upprop från hustrun Lina om bidrag samt insamlingar bidrog till att klara familjens försörjning. Men tidningen lades ned beroende på de tidigare motsättningarna om tidningens inriktning

1:a maj 1890, som var den internatnationella arbetarrörelsens första gemensamma högtidsdag, fick Pehr bara uppleva via hörseln där han stod vid fönstret i cellen på Centralfängelset och följde demonstrationen ifrån Drottningtorget fram till Heden.

Efter fängelset erbjöds Pehr att regelbundet medverka i ”Social-demokraten” och ”Arbetet”. I Göteborg bidrog Pehr till att en ”sammanslutning av Göteborgs och förstädernas fackliga, politiska och andra föreningar som bygga på klasskampens grund” bildades. År 1890 bildades Göteborgs Arbetarekommun.

Samtidigt som arbetarekommunen instiftades blev Pehr erbjuden jobb som fast medarbetare på ”Social-demokraten” som blivande redaktionssekreterare. Inom någon vecka hade de packat sina tillhörigheter och efter avskedsfest hyllningar och hurrarop steg Pehr och familjen ombord på tåget och lämnade Göteborg bakom sig.

Arbetarrörelsen i Göteborg glömde inte bort det arbete som Pehr Eriksson gjort och i dessa yttersta dagar har Pehr givit namn åt torget vid Haga Nygata.

Nils Erik Samuelsson

De danska märkena Socialdemokratiet 1871 – 1946, märket utgavs vid 75 års-jubileet 1946, och Första majmärket TH Stauning 1 maj 1952

1871 bildades Socialdemokratieti Danmark och 1924 blev Socialdemokratiet Danmarks största parti med 36,6 procent av rösterna. Partiet bildade Danmarks första socialdemokratiska regering under statsminister Thorvald Stauning (1873 – 1942).

• 1873 föddes Stauning i ett fattigt arbetarhem i Köpenhamn.
• 1883 började han arbeta vid sidan av sin skolgång.
• 1887–90 utbildade sig Stauning till cigarrsorterare.
• 1890 blev han medlem i Socialdemokraterna.
• 1896–1908 var han ombudsman för Cigarrsorterarnas fackförening.
• 1898–1908 Redaktör för fackföreningstidningen Samarbejdet
• 1899 blev han partikassör. 
• 1906 valdes han in i parlamentet.
• 1910 valdes han till partiordförande.
• 1916–20 var han minister utan portfölj (kontrollminister) i regeringen Zahle.
• 1924–26 blev han stats- och socialminister i den första socialdemokratiska regeringen.
• 1929 bildade han en regering igen och förblev statsminister i en socialdemokratisk regering fram till 1940.
• 1935 års val gjorde socialdemokraterna sitt bästa val någonsin under parollen ”Stauning eller kaos” och fick över 46 procent av rösterna.
• 1940 efter den tyska ockupationen av Danmark bildade Stauning en samarbetsregering tillsammans med de radikala, konservativa folkpartiet och folkpartiet. Han förblev premiärminister fram till sin död i maj 1942; han hade då varit regeringschef i nästan 16 år, den längsta perioden för någon dansk statsminister under 1900-talet.
• 1952 års Första majmärke var första året som Första majmärket i Danmark inte var av kartong. Detta år såldes 165 000 Första majmärken för en krona styck.

Källa:

Text om Thorvald Stauning av Arbejdermuseet i Köpenhamn

Danmarkshisorien.dk; http://danmarkshistorien.dk/leksikon-og-kilder/vis/Materiale/Thorvald-Stauning-1873-1942/

Henning Grelle: Thorvald Stauning. Demokrati eller kaos. København 2008. Henning Grelle: ”Demokratiets Mester” i: 8 socialdemokratiske statsministre. Arbejdermuseet 2009

Arbetarrörelsens Minnesbibliotekets märkeshemsida med häften för nerladdning; 1. majmærker 1890 – 1967 från Socialdemokraterne (Danmark)

PLACERING I BIBLIOTEKET: Danmarks-tavlan