Arbetarrörelsens Minnesbibliotek i Göteborg

Titel: Mitt namn är Evert folkvald med förtroende.

Författare: Evert Svensson

Utgiven: 2017

Tryckeri: Votum förlag

Den här boken kallar Evert Svensson: En värld där rättfärdighet bor – en politisk postilla.

Evert är en av dessa sanna idealister som i hela sitt liv kämpat för alla människors lika värde, för fred och för rättvisa. Boken är en personlig berättelse om Sveriges utveckling från andra världskrigets slut till våra dagar, socialt och politiskt. Det handlar om kampen mot svensk atombomb, för fred och mänskliga rättigheter inom ramen för en kristen socialdemokrati.

Evert växte upp under fattiga förhållanden. Hans pappa dog tidigt och mamman 1926 på nåder av fattigvårdsstyrelsen bo i en rucklig gammal stuga i Stora Lundby, Älvsborgs län, då var Evert ett år. Hans tre år äldre syster placerades i fosterhem. Vid 13 års ålder började han arbeta som bonddräng. Fyra år senare kom han in på folkhögskola, började tänka politiskt och formades till kristen socialdemokrat.

Han har i sitt internationella arbete mött fascinerande personligheter, som Martin Luther King, Nelson Mandela och Yassir Arafat. Evert satt i riksdagen i 34 år och var ordförande för Broderskapsrörelsen, numera Tro & Solidaritet, i 18 år. Som dess ordförande blev han adjungerad till partiets vekställande utskott. Inom Tro & Solidaritet började man redan på 2010-talet göra en insats för ungdomar i Gaza. Genom samarbete med en civil organisation tränas de i demokrati och hantering av ekonomi. Man hoppas att kunskaperna skall sprida sig i hela det palestinska samhället. Hela mellanöstern lider brist på demokratiska styrelseformer, inte minst i Gaza. Evert har gjort flera resor till Israel och Palestina efter 1991 och år 2012 färdigställde han sin bok: Vägen till Palestina, två folk och ett stycke jord.

Evert Svensson har varit FN-delegat samt medlem av Europarådet. Förra året fick han konungens medalj för sina omfattande samhällsinsatser. En idealist, internationalist och folkbildare fick en välförtjänt hedersbetygelse

Det som bekymrar Evert är att det rika Europa saknar förmåga att lösa fattigdomsproblemet. Miljön måste också räddas Dessa båda är den stora utmaningen för framtiden.

Lena Sällström

Unga Örnar (UÖ) bildades av Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund (SSU) den
7 november 1931 och antog stadgar för en barnorganisation med anknytning till SSU. Unga Örnars föregångare var de socialistiska söndagsskolorna, som grundades i slutet på 1800-talet som motvikt mot kyrkan och de frireligiösa samfundens söndagsskolor. Sagostundsrörelsen växte sig stark under 1900-talets början och utgjorde också en grund för Unga Örnars bildande.

På grund av den politiska situationen i Europa på 1930-talet, infördes ett förbud mot politiska uniformer. Detta ledde till att Unga Örnar kunde betraktas som en politisk organisation på grund av sin koppling till SSU. Genom att ansluta Unga Örnar till Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) som är en partipolitisk neutral organisation, kunde Unga Örnar behålla sina uniformer.

Förbundets medlemsmärke har sina rötter och sitt ursprung i det emblem som antogs på ungdomsinternationalen i Amsterdam 1921, liksom ”Rote Falken”-rörelsen i de tysktalande länderna.

Märket användes mellan 1930 och 1949.

PLACERING I BIBLIOTEKET: SSU tavlan.

TITEL: 30 år som agitator

FÖRFATTARE: F.E Elmgren

UTGIVEN: 1920

TRYCKERI: Tryckeri AB Småland
PLACERING I BIBLIOTEKET: Biografihyllan

Den här boken speglar den tid ”när socialismen spreds över landet.” Författaren, Frans Elmgren, föddes i Algutsboda, Kronobergs län, den 7 juni 1860, samma år som Hjalmar Branting. Frans Elmgren fick dock en helt annan uppväxt än den kommande partiledaren och statsministern. Frans föräldrar var tjänstefolk och han föddes ”utom äktenskapet.” Hans far lämnade familjen redan efter ett halvår efter födelsen och modern blev blind när Frans var i tioårsåldern. Femton år gammal reste han till Kalmar för att bli skräddarlärling. Sex år senare fick han sitt gesällbrev.

År 1882 var August Palm i Kalmar på agitationsturné. I sin bok berättar Frans Elmgren om Palms möten, där han själv deltar. ”Det var ej så få människor, som han hade på sina möten, men det torde nog ha varit så, att de flesta gingo dit för att få något skojfriskt till livs genom Palms humor.” Han berättar också att på Palms initiativ bildades Kalmar Arbetareklubb på ett enskilt möte i kägelbanan på Ängö och startade sin verksamhet med 25 medlemmar. Så här beskriver Elmgren medlemmarna: ”Vi voro alla fattiga hantverkare, men besjälade av en blind tro på det rättfärdiga i socialismen och det rättfärdigas seger.”

Följande år lämnar Frans Elmgren Kalmar – reser till Stockholm och vidare till Sundsvall, Härnösand och Örnsköldsvik. På resande fot, över hela landet, sprider ”agitatorn” sitt budskap och möter motstånd från brukspatroner, landsfiskaler och präster – utförliga beskrivningar av hans vedermödor finns rikligt i hans bok.

Vintern 1901 kommer Frans Elmgren till Jönköping för att agitera. Men där finns redan en nybildad arbetarkommun och hans arbete blir mer ”organisatoriskt.” Bl.a hjälper han till att etablera Smålands Folkblad som trycks på Ny Tids tryckeri i Göteborg. Men Frans tar upp resandet igen och besöker Örebro, Degerfors, Nora och Lindesberg m.fl orter. Under 1911 besöker han Bohuslän och livfullt beskriver han en sjöresa från Lysekil, norrut förbi Smögen och över Sotefjorden där sjösjukan får en lugnande effekt på diskussionerna.

När Frans Elmgren är sextio år (1920) sammanfattar han sitt liv som agitator under 30 år och boken avslutas med ett tack till alla dem som uppvaktat honom på högtidsdagen: ”Jag har inget att ge tillbaka men så länge jag har mina krafter i behåll skall jag arbeta för det, som alltid legat mig mest om hjärtat, nämligen socialdemokratiens bästa.”

Frans Elmgren gick bort 1925 – precis som Hjalmar Branting. 1990 beslutade byggnadsnämnden i Jönköping att namnge en gata efter Elmgren – 90 år efter att socialdemokraterna formellt bildade sin första partiorganisation i staden.

Ingemar Berlin

Pehr Eriksson i fängelse

När socialdemokraterna i Göteborg bildades den 30 november 1890 antogs namnet Göteborgs Arbetarekommun.

Begreppet Arbetarekommun var inspirerat bl.a. av den s.k. Pariskommunen 1871 då arbetare och radikala borgare tog över Paris för att skapa ett nytt idealsamhälle.  Det slutade i blodbad då militären intog Paris. ”Arbetarekommun ”blev sedan år 1900 namnet på alla socialdemokratiska grundorganisationer i Sverige. Göteborgs Arbetarekommun var alltså den första i landet.

Åren innan bildandet hade föregåtts av bittra personstrider. Rörelsen med socialdemokratiska föreningen i spetsen låg i spillror. Fackföreningarna tvingades ligga lågt. Tidningen Folkets Röst , som startats av redaktör Pehr Eriksson 1887, hade lagts ned. Redaktören själv skakade galler på fängelset Rosenborg (Bild) där han avtjänade 12 månader för hädelse av riksdag och majestätsbrott.

Pehr Eriksson som var en stor idealist kom ursprungligen från Leksand, gick i boktryckarlära i Stockholm och blev så småningom journalist i Göteborg.

Under sin tid i fängelset funderade han hur man bäst skulle rekonstruera partiet och fackföreningarna i Göteborg. Han skrev ett förslag till nya stadgar som innebar att man bildade en Arbetarekommun där fackföreningarna kunde kollektivansluta sig utöver att man kunde vara enskild medlem.

Så här beskrev Pehr Eriksson situationen i Göteborg i ett brev : ”Men för att tala om mig personligen, behagligt är det inte, att komma ur det tysta, ödsliga eländets och sorgens boning, där jag tillbragt senaste året, in i en rörelse, som är stadd i starkt upplösningstillstånd, och som kräver en järnnatur för att ånyo sätta till rätta.”

Bildandet av den nya Arbetarekommunen var Pehr Erikssons verk och det blev ett lyft för den hårt pressade arbetarrörelsen.

Vid bildandet samlades 300 personer i Arbetareföreningens stora sal. Målarnas sångkör sjöng  ”Marseljäsen” och tal hölls. ”Man må akta sig för split och må undvika förföljelser mot arbetsgivare och oberättigade strejker och återfå allmänhetens förtroende” refererade Handelstidningen bl.a. från talen på mötet. Elva fackföreningar anslöt sig till Arbetarekommun som under en tid också var en facklig centralorganisation. Strejk och insamlingar skulle därmed beslutas av Arbetarekommunen. År 1891 var 20 fackföreningar ansluta till Arbetarekommun som då hade 1710 medlemmar.

Pehr Eriksson rekryterades av tidningen ”Social-demokraten” i Stockholm redan i november samma år. Stor avskedsfest hölls för denne Göteborgske hjälte och hurrande följde vännerna honom till tåget vid avresan till Stockholm.

Pelle Berglund

Handelsanställdas förbunds, hedersnål i 18 karats guld.

Med uppskattning av mångårigt plikttroget arbete till gagn för förbundets strävande utnämner förbundsstyrelsen INGE JOHANSSON till hedersmedlem i Handelsanställdas förbund. Malmö den 20/2- 1997.

Denna text stod i asken som Inge fick när han mottog hedersnålen.

PLACERING I BIBLIOTEKET: Handelstavlan.

Göteborgs förste socialdemokrat

C M Heurlin var utan tvekan Göteborgs förste socialdemokrat. Han var skräddarmästare liksom August Palm och de blev för övrigt goda vänner.  Heurlin hjälpte till att organisera Palms tal i Göteborg efter det första talet som Palm höll den 5 januari 1882.

Göteborg blev under slutet av 1800-talet en snabbt växande industristad med en stor inflyttning från landsbygden. År 1860 hade staden 37 043 invånare och vid sekelskiftet 130 619. Boendeförhållandena var usla, fattigdom och sjukdomar utbredda och ”fylleriet” härjade som värst i arbetarklassen. Många barn gick hungriga när familjeförsörjaren blivit av med sina pengar på krogen.

Arbetstiden var 12 timmar om dagen sex dagar per vecka. Arbetsförhållandena var dåliga och arbetsgivarens makt total. Rösträtten var begränsad till män som hade en årsinkomst över 800 kronor. Därigenom uteslöts arbetarklassen. Först 1917-21 fick Sverige succesivt allmän och lika rösträtt även för kvinnor.

Det fanns liberala krafter i mitten av 1800-talet som försökte lindra lidande och fattigdom. Arbetareföreningen, Göteborgs Folkbank, sjuk – och begravningskassor, bostadsstiftelser m.m. är sådana exempel.

De första fackföreningarna i Göteborg kom i början av 1880-talet. Murarnas fackförening var först 1881 men blev snart upplöst. Som stadens första bör därför betraktas Skrädderiarbetarnas fackförening som bildades 1982. De första fackföreningarna i Göteborg bildades också under liberal medverkan. Socialdemokratin såg som sin uppgift att få dessa att bli socialistiska.

Det var med dessa förutsättningar som CM Heurlin den 14 april 1884 samlade en liten skara arbetare i sin skräddarverkstad på Bergsgatan 33 (Bild) och bildade Arbetareklubben, som efter fyra månader döptes om till Socialdemokratiska föreningen och som fortfarande existerar idag. Detta är landets första socialdemokratiska sammanslutning. Korkskärare H  Menander blev dess första ordförande och CM Heurlin vice. Menander flyttade strax efteråt från Göteborg och är idag mest känd som författaren av sången ”Arbetets söner”. CM Heurlin efterträdde Menander som ordförande. Av de fjorton stiftarna på mötet var 12 organiserade nykterister (godtemplare). Medvetna arbetare avstod uppenbarligen från spriten.

Göteborgs förste socialdemokrat var egenföretagare, men en ivrig anhängare av fackföreningar. Socialdemokratiska föreningen deltog under 1885 intensivt i bildandet av fackföreningar och CM Heurlin skrev självklart på det första avtalet med skrädderiarbetarna.  Göteborgs dåvarande polismästare Elliot var inte så förtjust i de första socialisterna och har skrivit om C M Heurlin: ”Han kunde inte sy i en knapp i ett par byxor utan att komma på en ny galen idé”.

Pelle Berglund

TITEL: Den tredje vänstern

FÖRFATTARE: Johan Lönnroth, Jimmy Sand, Ann-Marie Ljungberg

FÖRLAG: Bokförlaget Korpen

ISBN 978-91-88383-27-3

PLACERING: För påseende i biblioteket

”Nya böcker om gamla tider” blev höstens tema i Minnesbibliotekets Månadens bok. Boken om Kata Dalström, med underrubriken ”Agitatorn som gick sin egen väg” var september månads bok och november månads bok handlade om Vänsterpartiet Göteborgs 100-åriga historia.

I december presenterar vi boken ”Den tredje vänstern” som tar avstamp i 1700-talets vänsterrörelse, liberalismen, men siktar mot framtiden och har ett tydligt politiskt budskap. Författarna, som är engagerade i Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, menar att ”Den tredje vänstern” kombinerar det bästa hos den första och andra vänstern, liberalismen och arbetarrörelsen. De menar att den tredje vänstern är i sin inledningsfas men ser tendenser i nutidens rörelser som visar att det är hög tid att konkretisera arbetet med ett program för den tredje vänstern.

Författarna inbjuder läsarna att aktivera sig i rörelsens arbete och avslutar sin bok med en uppmaning: ”Det är dags att ta tillbaka initiativet från den höger som innehaft det i snart ett halvt sekel. Uppgiften är inte alldeles enkel. Men den är knappast svårare än den som den första och andra vänstern hade under föregående århundraden.”

Ingemar Berlin

Umeå Socialdemokratiska högskoleförening USHF, är en förening som organiserar studenter vid Umeå universitet, SLU, folkhögskolor, Komvux och SFI, märket utkom 2017.

Föregångaren till USHF hette USSF och de var de första i landet som 1970 ställde upp med en socialdemokratisk lista till ett kårfullmäktigeval. Men USSF blev 1972 och framåt en klubb för militanta vänsteranhängare. När man åter startade en socialdemokratisk studentförening, USHF, på universitetet fick de 1982 tillåtelse av Umeå arbetarekommun att ställa upp med det socialdemokratiska partinamnet i kårfullmäktigevalen.

Källa: Den kämpande ungdomsrörelsen : en skildring av den socialdemokratiska ungdomsrörelsen i Västerbotten under 1900-talet : Västerbottens SSU-distrikt 70 år, 1923-1993 av Jan Å Johansson (1994)

Boken finns på Arbetarrörelsens Minnesbibliotek.
PLACERING I BIBLIOTEKET: SSU tavlan.

Concert de Boulevard var en tvivelaktig varietélokal som efter några år köptes av Frälsningsarmén, som fortfarande äger fastigheten.

Så startade socialdemokratin i Göteborg

Den 30 januari 1890 bildades socialdemokraterna i Göteborg. Det hade då gått 8 år sedan den socialdemokratiske agitatorn August Palm för första gången höll sitt tal i staden. Det tog uppenbarligen tid att övertyga göteborgarna, och trots att den socialdemokratiska föreningen bildades 1884 rådde det stor split mellan de ledande företrädarna i Göteborg. Partiet hade bildat en riksorganisation 1889 och de centrala förterädarna med Axel Danielsson i spetsen var oroliga för partiets tröga utveckling Göteborg. Det behövs en ledare i Göteborg, skriver han bekymrat i ett brev till sina förtrogna.

Skräddarmästare August Palm höll sitt första tal i Göteborg torsdagen den 5 januari 1882 i ”Concert de Boulevards” lokaler på Södra Allégatan 9. Det var det första socialistiska talet i Göteborg och skulle, även om inledningen var trög, vara starten på den nya arbetarrörelsen i Göteborg.

Etablissemanget och myndigheterna gjorde allt för att stoppa agitatorn varhelst han kom i landet. Trots att yttrandefriheten var lagfäst fanns det många sätt att hindra Palm att tala. Landsfiskaler och borgmästare försökte på alla sätt. Därför fick August Palm vid detta tillfälle hålla tillgodo med lokalen på Allégatan. Det var ingen annan som ville eller vågade hyra ut en lokal i Göteborg. August Palm höll tusentals tal runt om i Sverige, ibland på improviserade platser, och skriver i sina memoarer att ju mer de försökte hindra honom desto mer blev han sporrad. Inte ens fängelsestraff för hädelse av regering och riksdag avskräckte honom. Han gisslade i sitt tal överheten och orättvisorna i samhället på sin flytande dansk-svenska och när åhörarna trodde de skulle få möta en buse så framträdde en liten orädd och städad skräddare som av en del förmodligen skulle kallas elegant.

I Göteborg fanns en liberal Arbetareförening som bildades redan 1866. Som mest hade den 3000 medlemmar, hade egen sjuk och begravningskassa, egna handelsbodar m.m. Arbetareföreningen hade sedan 1874 också ett stort hus med möteslokaler vid Järntorget (Bild) De liberala, men främst de konservativa krafterna i Arbetareföreningen, hindrade August Palm från använda deras lokaler. Arbetareföreningen togs sedermera över av socialdemokraterna och finns som självständig organisation än idag. Arbetareföreningen och den framväxande arbetarrörelsen i Göteborg korsade sina vägar många gånger under 1900-talet.

Pelle Berglund

TITEL: Vänsterpartiet Göteborgs första sekel

FÖRFATTARE: Redaktör Christian Larsson

UTGIVEN: 2017

TRYCKERI: Åtta.45 Tryckeri AB

PLACERING I BIBLIOTEKET: För påseende

Den 22 mars 1917 grundades ”Göteborgs Nya Arbetarekommun”, den organisation som idag är Vänsterpartiet Göteborg. Vid bildandet anslöt sig 170 medlemmar. I början av 20-talet når man en toppnotering på 1300 medlemmar men under resten av tjugotalet varierar medlemstalet mellan några hundra och tusen medlemmar.

Detta kan man läsa i den nyutkomna boken ”Vänsterpartiets Göteborgs första sekel ” – en bok om partiets historia under 100 år. Boken är kronologiskt upplagd med tioåriga tidsintervall där en drygt handfull skribenter, i olika avsnitt, skriver om händelser och politiska frågor utmärkande för sin speciella tid.

Boken innehåller beskrivningar av de många partisplittringarna och kampen om inflytandet i fackföreningsrörelsen och även i hyresgäströrelsen. Relationen med socialdemokraterna och samarbetet i kommunpolitiken på senare tid beskrivs i ett speciellt kapitel.

På nästan varannan sida finns en bild, vilket ökar intresset och läsbarheten för boken som omfattar 300 sidor. I bokens inledning får läsaren en rekommendation att inte försöka ge sig i kast med att plöja igenom boken på en gång utan istället göra nedslag i historiens tidsströmmar. Ett gott råd att ta till sig när man tar sig an en innehållsrik och spännande krönika.

Ingemar Berlin